Falks funderingar: Om perspektiv
Arsenal-redaktionens Magnus Falk funderar kring allt som rör the Gunners.
Tre raka förluster på engelsk mylla. Vi har förlorat fotfästet i ligan och åkt ur Carling Cup. Skall jag vara missnöjd och gräva samma dike och grav, som resterade fansen? Skall Wenger nu gå plankan och vi skall värva sönder hela världen under Januari? Självklart inte. Jag är en enveten romantiker och tror på mitt Gunners och tror på Wenger. Men låt mig lägga ett litet perspektiv på de senaste matcherna och minsann skjuter jag lite granna på Wenger också.
Vi börjar med Sunderland borta. Ett match som skall vinnas?
Absolut, men vi noterar samtidigt att the Black Cats detta år har varit ohyggligt svårspelade och är tunga att möta, framför allt på The Stadium of Light.
Flera av topplagen har haft det svårt där och när Gunners saknar tyngd på topp med Bendtner, en trasig van Persie, en deprimerad Arshavin så kan det lika gärna gå åt fel håll. Det kändes lång väg att denna match skulel bli en Hull-match eller en Bolton-match borta. Gunners i November i norra England är ett klassiskt drama som involverar regn, lera, och ett motståndarlag som slåss för sin existens eller för sina fans.
0-1? Ok? Absolut inte, men med lite perspektiv, så förstår man varför. Sunderland backar hem, formerar en mur och Gunners får spela sitt handbollsspel igen. Jag saknar dock i dessa lägen en kanonad och en inläggssvärm med mycket folk i boxen. varför skjuts det inte mer från distans? Varför lyfter man inte in mer bollar mot mittbackar, fyller på med folk? Förr eller senare, så studsar bollen fel eller rätt och läget uppstår. det saknar jag och har saknat länge.
Chelsea hemma var stötts och blötts länge.
Chelsea vann rättvist.
Nog sagt om det.
Notera dock att Gunners möter ett Chelsea, som är ordinarie. Gunners har Clichy, Gibbs, Bendtner, van Persie, Walcott, Diaby borta. Av dessa går i alla fall tre-fyra man rakt in i startelvan. det är självklart att Gunners får jobba då. Med tanke på att Chelseas mål kom av ren effektivitet. Drogba är i straffområdet vid två tillfällen, gör första, stör Vermaelen på andra. Sedan är de som bortblåsta. Å andra sidan skapar inte Gunners mycket heller, men vi håller uppe spelet bra och det hade egentligen lika gärna kunnat bli 0-0. Men vi saknar tyngd och kraft på toppen, men hur har Wenger kunnat åtgärda det? Att både Bendtner och van Persie går sönder inom ett par veckor är liksom inte skrivet i stjärnorna. Sedan kan jag hålla med om att både Vela och Eduardo inte räcker till kroppsmässigt, men å andra sidan så är det inte i stångning de skall vinna bollar, utan ta sig förbi Terrys med snabbhet och väggspel, men då måste bollar komam från Fab och Nasri i rätt tid och jag undrar igen- varför skjuter vi inte mer? När Chelsea spelar säckförsvar, gör som de gör, skjut och se till att bollen studsar på ett knä, Joe Cole har gjort detta till en konst. Vi är 11 poäng efter Chelsea. Är det nu hela världen? Vi har en match tillgodo; Vinst där och vi är åtta efter. Om sedan Chelsea spelar oavgjort och vi vinner, så är vi sex efter. Om vi fortfarande håller detta avståndet; typ 7-9 poäng efter, när vi har spelat all matcher runt jul och nyår, då är vi med i leken igen. Spelarna kommer tillbaka en efter en och Wenger sade ju att han skulle handla...
0-3 igår? Vi ställer upp med ett rent B-lag mot Manchesters första elva. Det kan egentligen bara gå på ett sätt och gick så. Tråkigt att inte var med längre. Enda trösten i bedrövelsen är att Chelsea också åkte. Samtidigt som jag förstår Wengers satsning och ord "if we deploy players, we must play them", så måste jag ändå tänka tanken - om vi nu är i kvartsfinal i Carling Cup; tre matcher från cupvinst- inte sett röken av en titel sedan andra världskriget, har tappat i ligan- varför spelar vi inte för att ta hem hela klabbet? Varför ställer inte wenger upp med större delen av laget som mötte Chelsea igen? Om han nu vill låta spelare, som inte får spela så mycket, spela igen, låt dem spela mot Olympiakos. Jag var lite trött ifjol när vi åkte ur på samma sätt och wenger prompt ville låta 12-13åringar ha speltid. En titel- även om det är Kalle Ankas Cup- är just nu mycket värt för Gunners; det tar bort kritik, det skapar en framtidstro, så jag menar att Wenger borde tänkt annorlunda och skickat in Arshavin, Nasri, Fabregas exepelvis. Om vi hade vunnit då? Inte en aning, men chansen hade varit större.
Ligaspelet rullar vidare. Nästa tre matcher är ohyggligt viktiga för att få upp trumsolot igen. Stoke, Liverpool och Burnley. Innan vi rundar av med Hull, Aston Villa och Portsmouth. Det är sex matcher kvar innan året slutar. Ett tokryck med 13-15 poäng på dessa sex är ett måste. Allt annat tror jag innebär att ligatiteln seglar iväg. Mycket kan dock hända och jag minns 1998, då ManU ledde med 11-12 poäng inför våren och plötsligt började Gunners vinna allt och ManU skakade. Gunners vann väl 10-12 raka matcher och gick om. Det var då det, sker det igen? kanske, men man kan alltid drömma. Det ger också ett perspektiv.
