Adventskalendern: 22 December
Nu börjar det brännas – julafton är precis runt hörnet. Fast jag har svårt att föreställa mig ett scenario där julen bränns. Julen är kall. Mycket snö. Framför allt här uppe i norr. Riktigt kallt. Då är det tur att man har en öppen spis i vardagsrummet där man kan elda. Brukar elda med alla Sportbladets mittuppslag med Zlatan, såväl som de största bilderna och de mest detaljerade reportagen. Klipper specifikt ut de sidorna. Det värms alltid något snäpp extra när jag vet att det är Zlatan som brinner. Man skulle alltså kunna säga att Zlatan värmer mig i vintermörkret. Fri tolkning.
Om vi då släpper blickarna från en rosa, brinnande TV-tablå med notisen; Se Zlatans Barcelona besegra Zlatans motståndare i Zlatans La Liga, och istället tar oss till andra sidan av spektrumet och en spelare som har det tufft just nu – det är ju jul trots allt – så hittar vi en holländare. Fruktansvärt begåvad, men tragiskt förbisedd och underskattad. Extremt otursförföljd med Arsenal-hjärta rakt igenom. Kunde inte se sig spela för någon annan klubb så han förlängde och gav således sina bästa år till en klubb som nästan missade en topp4-placering året innan, även fast han själv skulle kunna vinna titlar till höger och vänster med andra lag. Om du inte utsatts för en grav lobotomering vid tidig ålder eller är Sp*rsare så bör du vid det här laget räknat ut vem det är jag talar om. Just det, Robin van Post.
