Kanonpanelen om ett decennium som flytt
Det var tio år sedan som vi räknade ned mot ett nytt millennium. Tio år har förflutit med glädje, sorg, besvikelser, lycka, kärlek och omtanke. Och just dessa fina ord sammanfattar också ett decennium med Gunners. 2000-2009. En av de bättre tioårsperioderna i Gunners historia. 2 ligaguld, tre FA-Cup-guld, UEFA-cup-final, Champions League-Final, FA-Cup-final. Carling Cup-Final. Wenger, Henry, Cole-gate, Gallas, Vieira, Fabregas, Bergkamp, Clichy, Ljungberg och Pires. Känner ni hur det vattnas i munnen? Highbury gick till graven, Emirates öppnade upp, en helengelsk klubb blev till en rysk-amerikansk dominerad och kommersialismens högborg slog sina gnidiga klor i Gunners. Ett decennium har förflutit och redaktionen sätter sig ned på sin kammare, lägger pannan i djupa veck, tänker lite, funderar lite, lägger pussel och drar lite slutsatser; så välkomna till kanonpanelens egen decennie-panel;
Vilken är decenniets Arsenal-händelse?
Oscar
Flytten från good old Highbury. Det var väl tyvärr ett nödvändigt ont, men ack vad jag saknar stämningen, själen och kulturen som fanns runt vårt gamla tempel, som vi aldrig någonsin kommer få runt Ashburton Grove.
Jakob
Två saker som inte hänt på nästan hundra år. Arsenal flyttade från Highbury till Emirates Stadium och Invincibles spelade en hel säsong utan förlust. Det blev inte sämre av att jag själv på plats upplevde första matchen på Emirates (Bergkamps testimonial) och sista matchen för säsongen förlustfria 03/04.
Andreas
Man kan omöjligt förbise det faktum att Arsenal anno 03/04 gick igenom hela ligasäsongen obesegrade med de fyra franska musketörerna Henry, Vieira, Pires och Cygan i spetsen. Jag har svårt att se att det händer i modern fotboll igen och det är helt enkelt en makalös prestation. Jag skulle också vilja lyfta fram flytten till en modern superarena som Emirates. Lyckligtvis hann jag besöka Highbury under den sista säsongen innan flyttlasset gick, för den stämningen gick verkligen att ta på.
Thimmie
Det faktum att Arsenal gick obesegrad genom Premier League måste vara en av de absolut största bedrifterna i fotbollshistorien. Flytten från gamla, fina Highbury är också en viktig milstolpe i Arsenals historia.
Axel
CL-finalen var klubbens första och kommer inte glömmas av någon, men 49 Unbeaten (huvudsakligen de 38 matcherna säsongen 03/04) har garanterat lämnat störst avtryck i historieböckerna. Den ligatiteln är ohotad etta i min bok.
Magnus R
Sett ur ett långsiktigt perspektiv så är det enligt mig flytten till Emirates Stadium, det var ett nödvändigt steg att ta för klubben även om Highburys charm är enormt saknad hos undertecknad. Annars måste jag i likhet med flera andra i redaktionen nämna 49 raka matcher utan förlust och precis som rekaktionskollega Skog poängtera den obesegrade säsongen 03/04. You win some, you draw some...
Falk
"We won the league at Old Trafford". Dubbeln 2002 och Wiltords mål känns som det som lyfts in allra först. Det var ett sådant härligt go i laget, ett fantastiskt lag och en magisk känsla.
Vilket är decenniets Arsenalmål?
Oscar
Bergkamps mot Newcastle, Henrys vändning och skott mot United, Henrys förnedring av Carragher -04, Wiltords avgörande mål på Old Trafford 2002, Ljungberg och Parlours mål i FA-cupfinalen mot Chelsea, Vieiras mål på Bergkamps passning som var vårt sista under Invinciblesäsongen och Henrys straff på Highbury som var Arsenals allra sista på arenan. Det finns ganska många att välja bland, men jag ska ta ett som både var signifikativt för slutdelen av decenniet och ett avstamp mot det nya; Cesc Fabregas mål mot Juventus.
Ni kommer väl ihåg? Elektrisk stämning på Highbury, Vieiras återkomst till England och kraftigt nedtippat Arsenal mot giganterna från Italien. Arsenal spelade ut Juventus, Pires glidtacklade och vann boll av Vieira, passade Henry som hittade Cesc som placerade in bollen bakom Buffon.
Jakob
Bergkamps mot Newcastle är snyggast, Dabizas har inte ens hittat tillbaka hem till Grekland än. Men decenniets mål måste betyda lite mer och då har jag tre Henry-mål att välja mellan. Mot ManU 00/01 när han lyfter upp bollen, vänder runt och drar in den på volley. Eller när samme Henry förnedrar Liverpool 03/04, inklusive den vedervärdige Carragher som slår ihop knäskålarna och ramlar när Henry far förbi. Tredje målet är mot Inter på San Siro från CL 03/04. Han sprintar ifrån Inters hjärta, lagkapten Javier Zanetti, väntar in honom, rycker ifrån igen och skjuter i mål.
Andreas
Här känner jag mig lite ambivalent. Hur ska man kunna välja ett? Jag väljer istället att nämna ett par olika och hoppas att Falk inte drar mig i öronen. Givetvis ska Bergkamps mål mot Newcastle nämnas, för den prestationen kan bara han stå för. Från ett geni till ett annat har vi ju Titi Henry, mannen som bara gjorde snygga mål. Han orsakade trafikolyckor i Liverpoolförsvar, lämnade Sir Alex gapande och curlade in boll på boll i nätmaskorna i bortre burgaveln. En personlig favorit som just Henry stod för är hans andra mål mot Aston Villa i matchen jag såg på Highbury. Långboll från backlinjen, nerklackning av Adebayor och direktskott i krysset från Henry. Utöver detta har vi Reyes kanon mot Chelsea, van Persies volley mot Charlton och Pires tvåfotsdribbling mot Tottenham innan han drämmer upp den i nättaket. Om jag tvunget måste välja så tar jag Vieiras avgörande straff mot United i FA-cupfinalen -05. Hans sista spark för klubben sitter i krysset och ger oss en titel. Tänkvärt.
Thimmie
Arsenal gör väl bara snygga mål? Att välja mellan alla mål är grymt svårt, så jag tar det som fastnat på näthinnan - Bergkamps mål mot Newcastle. En annan klassiker är van Persies volley mot Charlton.
Axel
Att välja det snyggaste målet är verkligen omöjligt. Helt omöjligt. Hur väljer man mellan en Bergkamp-special och någon av Henrys oförglömliga individuella prestationer? För att jag ska kunna urskilja ett extra speciellt mål så måste det haft en stor innebörd. Jag väljer nog Parlour mot Chelsea i FA-Cupen 2002 som förseglade dubbeln; 'Never mind, it's only Ray Parlour' säger Tim Lovejoy, Parlour ger honom det mentala långfingret och böjer sedan in bollen från 25 meter.
Magnus R
Ett mål som jag aldrig kommer glömma är Patrick Vieiras mål mot Tottenham på White Hart Lane säsongen 03/04 när vi säkrade ligavinsten. Det var en spelvändning utan dess like, Spurs slog en hörna som nickades bort av Arsenalförsvaret och Thierry Henry snappade upp bollen vid eget straffområde. Henry löpte överjävligt snabbt med bollen upp längs vänsterkanten och spelade den vidare mot Dennis Bergamp på vänsterkanten som tog några kliv och passade rakt in mot straffområdet där Patrick Vieira slängde sig och forcerade in bollen med sitt längsta högerben efter en enorm löpning rakt över hela planen. Det hela gick enormt fort och var brutalt effektivt, det var definitionen av Arsenals spel den obesegrade säsongen.
Falk
Bergkamps mål mot Newcastle är ett särklassigt mål; eller Henrys vandring mot Liverpool, men det mål som jag fortfarande får rysningar av är Andrej Arshavins 4-3 mål på Anfield. Hans 100meters-löpning, snabba mottagning och så vräka in fanstyget bakom Pepe Reina. Vilket mål. Sedan håller jag fortfarande på att reparera taket efter det hopp jag gjorde när Reyes drämde in den i taket mot Chelsea.
Hur ser ert decennie Arsenal best XI ut?
Oscar
Lehmann - Lauren, Campbell, Toure, Clichy - Pires, Ray Parlour, Cesc, Ljungberg - Henry, Bergkamp
Romford Pelé skickar Vieira till bänken just för att jag älskade den killen så jävla mycket.
Jakob
Lehmann - Lauren, Campbell, Gallas, Clichy - Pires, Vieira, Fàbregas, Arshavin - Henry, Bergkamp. Mittbackarna var svårast, Campbell mest för att han hade en goda smaken att lämna Spurs på fri transfer, Gallas för att han lämnade Chelsea. Min joker sista 20 blir Freddie Ljungberg
Andreas
Lehmann - Lauren, Campbell, Toure, Clichy - Ljungberg, Vieira, Fabregas, Pires - Henry, Bergkamp. Avbytare: Seaman, Gallas, Cygan, Parlour, Arshavin, Wiltord, Gilberto
Thimmie
Seaman - Sagna, Adams, Gallas, Clichy - Ljungberg, Vieira, Fabregas, Pires - Henry, Bergkamp.
Axel
Lehmann; Lauren-Keown-Toure-Clichy; Rosicky-Parlour-Cesc-Pires; Henry-Bergkamp. Lägger mycket vikt vid huruvida de var personliga favoriter eller ej. Cygan får hoppa in sista 20.
Magnus R
Seaman; Lauren - Toure - Campbell - Clichy; Fabregas - Vieira - Gilberto - Pires; Bergkamp - Henry. Avbytare: Lehmann, Gallas, Cygan, Parlour, Edu, Ljungberg, Arshavin. Självklart får Pascal Cygan göra ett längre inhopp.
Falk
Lehmann; Lauren-Keown,Campbell,Clichy-Arshavin, Vieira,Fabregas, Pires- Henry, Bergkamp. Kan tyckas lite underligt att välja in Arshavin, men i mina ögon har den gossen mer Arsenalgener i sina ben än många andra av de spelare som vandrat på Highbury och Emirates. Skulle Ljungberg varit med? Kolo Touré? Precis som Axel ovan, så skickar jag in en joker sista 20; Romford Pelé.
