Portsmouth - Arsenal 1-4 (0-2)
Titeljagande Arsenal ångade vidare med ytterligare en övertygande vinst. Den här gången var det krislaget Portsmouth som fick se sig besegrade när Arsenal skruvade upp tempot.
Wenger har transformerat sitt lag till ett enda stort långfinger till alla de som tvivlat på honom och Arsenals titelchanser efter den demoraliserande tremålsförlusten på hemmaplan mot Chelsea. Min absoluta favorit-nordfransos har sett till att Arsenal avslutar året 2009 med en realistisk chans på ligatiteln.
Utöver Cescs redan väldokumenterade frånvaro så kunde vi lägga till Walcott på skadelistan då han återigen gått sönder någonstans i kroppen efter sitt inhopp mot Aston Villa. Även Denilson fick utgå från den matchen med känning i ryggen. Det betydde att Ramsey fick starta bredvid Song och Diaby medan resten av laget var oförändrat - däremot var det rena dagiset på bänken.
Första halvlek
Avram Grant hade inför matchen talat om hur viktigt det var med aggressivitet mot Arsenal. Den har vi ju hört förut. Det brukar betyda tacklingar vars brutalitet borde leda till fängelse istället för ett gult kort på fotbollsplan. Det brukar betyda långa bollar, sylvassa armbågar och fasta situationer. Det brukar även betyda svårigheter för Arsenal. Men inte nu. Portsmouth besitter inte heller riktigt spelarmaterialet för att spela sådan fotboll. Det är människor som spelar för Pompey, inte de utrotningshotade primaterna som går att finna i t ex Blackburn.
Första 5-10 var smågruffigt och inte särskilt välspelat, som det ofta är då matchen står och väger, sedan vann Arsenal mittfältet. Ramsey, Diaby och Song var en alldeles för skicklig kombination för Portsmouths motsvarighet. Boateng i hemmalaget fick en chans ur halvtaskig vinkel efter att Song tappat fotfästet, men Almunia kunde rädda på första stolpen. Bortsett från det var det bara Arsenal i första halvlek. Nasri kom inåt och bildade trianglar samt skapade oro bakom Portsmouths centrerade mittfält vilket ständigt gav Sagna fri gata att vandra framåt, vilket han gjorde konstant under första halvlek.
Diaby fick första chansen efter att Nasri hittat yta centralt där han också hittade en fri Eduardo till vänster. Eduardo spelade sedan in bollen på ett tillslag till Diaby som stötte bollen mot mål direkt, men Begovic reflexräddade. Det hade varit ett galet fint mål. Strax efteråt fick Arsenal frispark i bra läge. Vi hade väntat i drygt 2 år innan Denilson och Fábregas gjorde sina frisparksmål i följd och jag tänkte att vi omöjligt kunde ha 3 olika målgörare på frispark på 3 matcher. Men Eduardo tänkte annat. Han siktade in sig på ex-Sp*rsaren Kaboul och avfyrade ett mikroskopiskt precist skott som styrdes via Kabouls ben och totalt ändrade riktning innan det letade sig förbi en förvirrad Hreidarsson på mållinjen.
Arsenal har vid det här läget full koll på matchen och man passar omkring bollen självsäkert mellan alla lagdelar. Man stressar inte alls sin speluppbyggnad. Däremot infinner sig inga enorma chanser förrän mot slutet av halvleken då Song chippar in en fin passning till Eduardo som återigen smygit sig in bakom Finnan. Han tog ner bollen för att sedan stå blixtstilla i några sekunder innan han passade till Ramsey som bara förde bollen vidare till en fristående Nasri. Fransmannen höll inne skottet innan han sköt lågt och välplacerat intill Begovics bortre stolpe. Snyggt. Behärskat. Arsenal. Oerhört viktigt med mål nummer 2 innan halvtid.
Andra halvlek
Efter halvtid hade Arsenal inte samma kontroll på tillställningen. Portsmouth hotade för den delen så gott som aldrig, men de flesta anfallen för bortalaget kom ingenstans. Sedan gav Belhadj oss alla en påminnelse om att man inte kan slappna av en sekund och väckte till liv sedan länge förträngda händelser från Upton Park där man tappat en bekväm tvåmålsledning. Bollen föll till honom i straffområdet. Han drog på ett hårt och lågt skott som strök förbi Almunias bortre stolpe, men bollen till inspark.
Aaron Ramsey bestämde sig sedan för att visa att han minsann också kan spela fotboll. Han snodde åt sig bollen, drog en tvåfotare mot Piquionne vid straffområdet och avlossade ett ursinnigt skott med vänstern som steg hela vägen innan det rasslade till i nätet bakom Begovic. Möjligtvis omgångens mål av en av världens mest lovande spelare.
Inte lång tid hinner passera innan Portsmouth svarar. Nyss inbyte Kanu håller upp bollen väl, hittar framåtrusande Belhadj som spelar ut bollen till höger innan han sedan får tillbaka bollen vid straffpunkten och sätter den i mål. Reprisen visade att den styrdes på Vermaelen innan den gick in. Kvitterat i tursamma mål. Men närmare än så kom aldrig hemmalaget. Istället var det Song som lugnade nerverna. Efter flera minuters bollinnehav befinner sig kameruanen i straffområdet då bollen gick ut till Nasri till höger. Han tittade upp innan han extremt behärskat lyfte in en boll mot en omarkerad Song på bortre som, på väg bort från mål, fick generera all kraft själv och riktigt snyggt nickade in 4an. Det målet hade han förtjänat. Inte bara för dagens insats utan för att han varit fullkomligt lysande hela säsongen.
Sammanfattning
Arsenal följde upp det bra resultatet mot Aston Villa senast med ännu en komfortabel seger, såväl som en bra lag- och spelinsats vilket var oerhört skönt att se. Spelet på bortaplan har inte varit det bästa den här säsongen. Diaby fortsatte sin fina form medan Song och Ramsey även de var utmärkta och tillsammans dominerade de mittfältet i 90 minuter vilket gjorde att man hade kontroll på händelserna. Motståndet var inte det bästa men man kan bara slå det som ställs framför en. Vi fick dessutom se ännu fler mål från utanför straffområdet (överlägset mest i Premier League, om inte i Europa?) och mittbacksparet fortsätter att imponera. Så länge skadekrisen inte förvärras så ser detta mycket ljust ut om man tar i beaktning att spelare som Ramsey och Diaby bara kommer fortsätta att förbättras. Kul att Eastmond fick debutera i ligan också.
Spelarbetyg 1-6
Almunia 3 - Ser fortfarande inte komfortabel ut i luftrummet. Det måste åtgärdas. Förhoppningsvis får Fabianski chansen i FA-Cupen.
Bacary Sagna 5 - Jag har tjatat en del på The Bac Attack och han är inte den mest tekniska ytterbacken i världen, men han erbjuder ett offensivt alternativ säkert 3 miljoner gånger mot Portsmouth och är totalt omöjlig att passera. Jag är trygg med honom där.
William Gallas 3 - Det är svårt att få högre betyg när han inte testas mer men han gör allt jag kräver av en mittback i Arsenal.
Thomas Vermaelen 4 - Visar otrolig spänst när han tar hand om de höjdbollar som kom hans väg. Aldrig felplacerad och avvaktar kyligt när Boateng fick sin tidiga chans. Fick Piquionne att känna sig som en tolvåring.
Armand Traore 3 - Har gjort ett bra jobb sedan han fick chansen och var på väg mot bättre betyg, men han hade det kämpigt stundtals mot de fysiskt starka motståndarna och brast i positionsspelet vid reduceringsmålet.
Alexandre Song 6 - Vet inte vad mer man ska säga. Viska det försiktigt - men har vi inte ligans bästa defensiva mittfältare i laget?
Aaron Ramsey 5 - Såg ut som en seniorspelare. Tacklade, vann boll och stod upp föredömligt vilket var precis vad vi behövde från Aaron. Inga juniormisstag i passningsspelet där han var disciplinerad och mogen. Fantastiskt mål dessutom.
Abou Diaby 4 - I andra så bleknade han något. Inte så att han var dålig utan var snarare inte inblandad nog. Nu har han gjort 3 riktigt bra matcher i följd och jag kan inte minnas att det någonsin hänt förut. Kan mycket väl vara något stort på gång här också.
Samir Nasri 5 - Högklassigt avslut på målet och framspelningen till Song är nästan värt betyget i sig. Utöver det var han ständigt farlig i sin rörelse utan boll, hittade ytor där Pompey inte ville ha honom och hade ett jättebra samspel med sin ytterback. Mycket bra.
Andrei Arshavin 3 - Passningarna och de avgörande momenten stämde inte alls bra för ryssen, men vid närmare granskning ser man att han drar på sig bevakning och hittade betydligt fler luriga löpningar än tidigare.
Eduardo 3,5 - Har förbättrats någorlunda varje match han spelat. Han är fortfarande inte på topp vilket man får ha förståelse för, men jag anar en positiv formkurva.
Rosicky, Eastmond och Vela spelade inte nog länge för att betygsättas.
