Lagbanner

Halvtidanalys: Anfallarna

Jag får en "Kenesese Bekele"-vibration denna kväll. Att känna sig som en etiopisk mästare - är det en bra vibration? Man kanske känner sig hungrig, vill ut och löpa, vinna något terränglopp och dyrka rastafari. Eller också känner man sig som när han löper ett storlopp. Det har varit ett långt kämpigt lopp och mot slutet så ser man sig omkring, tittar på plågade somalier, kenyaner och tanzanier, säger "time to go" och så springer man skiten ur dem under 300 meter av det avslutande milloppet och vinner en ny triumf. Just så känner jag mig när jag avslutar denna halvtidsanalys vad beträffar våra spelare. Anfallarna skall synas och det hade ju barit så enkelt om inte Axel Skog hade cykelsparkat bollen vidare til mig. Hur Bekele är med boll, det vet jag inte, men jag misstänker att han tar ned den på låret och joggar med den i luften under upploppet, så anfallarna kommer här..

***
Wenger har återigen inte haft det lätt under året. Grabbarna har gått sönder som vandrande pinnar och när röken har lättat så är det Andrej Arshavin som står kvar med fingret framför munnen. Han är den ende som varit med under hösten utan att ligga vid sidan av med blessyer, brutna ryggar, fötter eller lemmar. Efter att vår franske majestät under sommaren börjat tänka nya idéer om hur han ville formulera sitt lag, så såg vi en försmak av detta i Emirates Cup och en 4-3-3 uppställning. Tre offensiva spelare, som snurrade från höger och vänster. Själv var jag lätt tveksam inledningsvis och såg att mittfältet skulle bli väl tunnt, men naturligtvis hade jag helt fel och Gunners har vräkt in mål detta år. En positiv sak har varit att laget gjort mål från alla håll och kanter. Det negativa med det är att vi fortfarande saknar en fullblodstriker, som gör 20-25 mål. Den vämjlelige togolesen Adebayor lockades med en sedelbunt, lämnade oss - oljeindränkt - för djävulens håla Manchester, annars hade han varit en pretendent på dessa 20-25 mål. Till det skickades Jay Simpson ut på lån till QPR. Kvar var Vela, Arshavin, Walcott, van Persie, Bendtner och Eduardo. Kan skrämma de flesta..?

Carlos Vela  2,5
Wenger har kallat honom "den mest dödlige strikern" och menat att Vela, när han får chansen, lägger in dem i mål. Så kan det säkert vara, men det verkar som att han har förlagt denna känsla, alternativt så fastnade den i Heathrows Naken-scanner, ty Vela har visat upp en sida som innebar missade möjligheter. Framför allt i europeiska matcher har han inte visat iskyla. Fyra matcher från start och 8 inhopp under hösten har givit ett ynka mål. Målskytt mot WBA i Carling Cup. Jag är en stor fan av Vela; han har det där lilla extra som kan vrida runt en match, men samtidigt som jag tycker att han är en gudabenaådad spelare, så måste han ta för sig mer i matcherna. Det måste till mera rörlighet och han behöver inte konstla till det hela tiden. Sedan undrar jag också varför inte Wenger passar på att spela honom mer. Jag kan tycka att han kan få spela 10-15 minuer här och där när han ändå sitter på bänen och laget leder. Vela har nyligen skrivit på ett nytt kontrakt med klubben. Om det kommer in en ny forward under transferperioden, så undrar ju inte jag om inte Vela kommer att lånas ut, för han behöver spela för att utvecklas. Hösten har varit en knepig sådan; två assist senast i FA-cupen dock var ett stort steg framåt, men mer vill jag se.

Andrej Arshavin 5
Om jag köpte mig en ny Arsenaltröja och valde ett namn på den- vilket jag sällan gör, förutom mitt eget- så skulle det stå "Arshavin" på den. För en gångs skull så har en spelare planterat ett riktigt jävla frö i mitt hjärta och som växer och växer. Arshavin är en fantastisk spelare, med ohyggliga spetskvaliteter. Hans låga tyngdpunkt, hans teknik, hans snabbhet, hans skottskicklighet och hans aktiva rörelse är spetskvaliteter, som bara lyser Arsenal. 20 matcher har han startat detta år och gjort 8 mål och spelat framtill nästan lika många. När han är på spelhumör, så fullkomligt lyser det om honom och han gör alltsom oftast mål "extraordinaire". Opererar för det mesta på vänsterkanten, men har den senaste månaden - i brist på annat- fått spela central forward, en roll som inte helt passar honom och han har sett vilsen ut. Arshavins år har varit en berg-och-dalbana, men hans toppar är Everest-lika, men när han faller ur matcherna så syns han inte och det är en av hans stora nackdelar. Han kan vara fullständigt anonym i en halvtimme, en timme och sedan blixtra till. Matchen mot Hull för några veckor sedan var ett typexempel, då han var kass i en timme; sedan kom Fabregas in och de båda vände matchen. Hösten har dock varit stark för Arshavin.


Theo Walcott  2,5
"Run, Theo, run", ja så borde det vara, men tyvärr har väl inte Walcott gjort det. Han har varit skadad, skadad och skadad. Började året med att komma skadad till träningslägret, fortsatte med axelproblem och nu är det lår. Så Walcott har spelat sparsamt och det har inte varit många matcher, där han visat upp sin goda sida. Fick göra mål i samband med förnedringen av Blackburn, men har sett vilsen ut, tappat boll och inte fått så många bollar att leka med heller. Walcott blir 21 nästa år och han kan inte vara lovande hur länge som helst; det är dags att kliva upp ur sin skugga och prestera. Att löpa snabbt är säkert bra, men han måste utnyttja det, ta rätt beslut med boll och se till att han är spelbar. Han är ingen bollvirtuos, men i rätt läge är han ett stort vapen. Vad han måste göra är att försöka ta det lugnt med sin karriär. Det blir mycket landslag, dubbla landslag, matcher till höger och vänster och har man då en axel, som konstant trycks ur led, så borde man hushålla med spelandet och inte bli skadad hela tiden. Hans framtid är ljus, men han måste själv fixa den.

Robin van Persie 5,5
Tyvärr, tyvärr, så är inte kroppen med RvP och tyvärr är det väl så att man som fan, långsamt,börjar tappa lite tålamod med holländaren som när han spelar är fantastisk. Nu blev han skadad i landslaget och minsann innebar det inte sex månaders vila. Det som såg så bra ut. Som början på en fantastisk kärlekshistoria, som en fransk kärleksroman. Gör man 8 mål och lika många målgivande passningar på 15 matcher, så har han gjort en kanonsäsong. Det hände saker hela tiden kring honom. Han tog för sig, Han gjorde härliga mål och han synkade mycket bra med Bendtner, Arshavin och mittfälet. Vad jag gillade var att han äntligen tog den plats centralt som han sedan länge velat ha, som centerforward och visade sig vara spelbar, aktiv och målskytt. van Persie om han varit frisk hade säkert kunan gjort de 20 målen vi saknat, men nu blev han tyvärr skadad(igen!) och det är hans stora problem. Han har i princip inte haft ett enda år sedan han kom till Gunners utan att han saknats 10-12 matcher. Men den tiden han var med i laget var storslagen och det var ett riktigt vapen. Det var mål mot Spurs, West Ham och så vidare. Målen kom och hans självförtroende växte. Kommer han åter iår? Tveksamt.

Nicklas Bendtner 4
Många gillar inte dansken. Han sägs vara dryg, väldigt ego-trippad och tar för sig på ett ganska o-danskt vis. Martin Jörgensen gav uttryck för det i landslaget och så även Adebayor. Bendtner var nog glad att togolesen försvann från klubben och han har själv tagit tag i sitt spel. Hans föredragna position är centertankens, men Wenger väljer att spela honom till höger i ett tremanna-anfall. Jag tycker han gör det alldeles utmärkt och kombinerar bra attacker mot linjen, men att gå in centralt och försöka sig på avslut. Han borde dock skjuta mer. Han har bra löd i dojan och ibland tycker jag att det skall väggas eller hittas möjligheter. Han borde skjuta mer och använda sin kropp mer. Tyvärr har även han varit skadad en hel del under hösten; ljumske, rygg och nu senast ännu mera ljumske, så hans år har varit kantad av skador. Tre mål har det blivit under hösten, varav målet som tog oss vidare i Carling Cup mot LIverpool som ett riktigt härligt Bendtner-mål, där han vred sig runt och gjorde mål. 

Eduardo da Silva 3
Han har varit mycket omskriven, vår Croazilian. Efter ett ha gjort väsen av sig mot Celtic i kvalet till Champions League, då han blev kallad för "fuskare", så klev han tillbaka och avgjorde matchen mot Standard Liége. Hösten har dock varit ganska skakig för "Dudu", som fått spelat sparsamt, då han dels inte slagit sig in i startelvan, dels varit skadad i låret och sedan när han spelat, visat upp en dålig form. Sex mål har han dock gjort på de 20 matcherna han varit involverad i, men liksom Carlos Vela ovan, så vill jag se mer aktivitet, mer idéer, mer tryck, mer rörlighet från "Dudu". Han är en box-spelare abslut, men trots det så vill jag se mera aktivtet runt omkring straffområdet och att han är mer spelbar.

Det var våra anfallare det. Bakom ruvar Jay Simpson, numera åtlånad till QPR och son troligtvis säljs av för gott denna säsong;Gilles Sunu, en ung togoles-fransman med lätta snabba steg och sinne för mål, holländaren Nacer Barazite, som av många sägs vara mer teknisk än de flesta på denna planet; Sanchez Watt, som egentligen heter Herschel och som bara för att han har tagit sig namnet Sanchez får en extra stjärna i min bok, men som redan nätat för Gunners i Carling Cup och är en pilsnabb räka centralt. Bakom dessa kommer sedan nästa koloni med småkanonjärer, små kinapuffar som Chuks Aneke, Benik Afobe, Luke Freeman och Roarie Deacon. Rhys Murphy trodde jag skulle kunna ta sig fram ett tag, men han har stagnerat ordentligt. Tyvärr. Men framtiden får utvisa vad dessa kan bringa.

Magnus Falk2010-01-06 18:00:00
Author

Fler artiklar om Arsenal