Halvtidsanalys: Wenger
Vi förvånades storligen i höstas när Arsène Wenger plötsligt sade "When I say "I did not zee zat", I might zay zat to protect my playerz". Wenger visade plötsligt upp en härlig humoristisk ådra och för många utomstående så fick den där gamle tjatige gubben ett ansikte bakom de dimhöljda bergen. Arséne Wenger firade 13 år vid rodret i höstas, han fyllde 60 år och har under hösten återigen visat att han vet hur en slipsten skall dras, hur hästar skall mockas, hur en algoritm skall räknas ut och hur ett vinnande lag sätts ihop. För att på ett vinnande sätt ge vår halvtidsanalys en smaragdliknande stämpel, så grottar redaktionen ned sig i vad Wenger har gjort under hösten med avseende på lagbygge, coaching, laguttagning, press och media, internpolitik och naturligtvis hans frisyr.
**
Det är naturligtvis tråkigt att behöva konstatera att läkekonstens gud Hippokrates återigen inte har köpt ett busskort som tagit honom till London Colney. Han sågs senast med en yppig blondin på Kos och var mer intresserad av det motsatta könets anatomi än Gunners grabbar. Det har varit ett skadehelvete av sällan skådat slag. Som mest var väl 12 man borta och det måste vara någon form av världsrekord. Detta har självfallet påverkat Wenger val av spelare och hur ofta han spelar dem.
Vad man bara måste älska med denna fransmannen är hans principfasthet. Han tvekar inte, han väljer sin väg baserat på den utstakade väg han slog fast för många år sedan. Inga stora värvningar, inga stora meningslösa engelska halvmesyrer som går in och raserar det lag han bygger upp. Han vill bygga från grunden, låta de unga spelarna utvecklas, bli bättre, krama ur dem, krama dem och låta dem bli världsspelare i sin egen takt. Hur många gånger har vi inte hört "We are young and we are developing" och ofta blivit irriterad på det och sagt "Jag skiter i om de är unga och utvecklingsbara. Det håller inte.", men Wenger har naturligtvis en plan. Slår den in i år? Kanske. Nästa år? Möjligtvis. Wenger utvecklar det lag, som idag har en snittålder på 22-23 år och som under den senaste fem-sex-årsperioden hållit europeisk toppklass. Det är ganska fenomenalt att konstatera att från laget som vann "Invincibles 2004", så är bara Clichy kvar i laget. Från laget som gick till Champions League-finalen 2006, så är bara två man kvar. Ändå spelare laget fortfarande en fantastisk fotboll och som en "gäckande skugga", så har han smugit in nya spelare i laget, långsamt, taktiskt och utan att vi egentligen lagt märke till det. De större spelare, som han värvat de senaste åren- Vermaelen, Nasri, Arshavin och Eduardo - har alla gått rakt in i laget, fått massor av speltid och är mycket bra värvningar, som passar bra in i laget, lyfter lagets spelkvalitet, ger det extra udd, men som samtidigt inte drar åt sig för mycket press, media eller uppmärksamhet. Parallellt bygger han upp spelare som Song, Diaby,Gibbs, Traoré, Ramsey, Bendtner, Vela, Denilson. Idag är dessa spelare, som vi närsomhelst sätter in på planen och litar på. De har spelat länge för klubben, gjorde mängder av matcher (ja de flesta av dem), men samtidigt är de inte mer än 20-22 år gamla. Wenger vet hur han bygger sitt lag. Detta har han visat prov på denna säsong också. När alla vrålade på offensiva spelare som Chamakh, Balotelli, Eto'o och allt vad de hette, så svarade Wenger med att värva "Thomas Vermaelen". Vem var det? Ingen aning. Efter en halv säsong i PL, så är han en de avsolut bästa försvararna, som inte bara gjort mål med fötter och huvud, men som visat att han är snabb, synkar med Gallas och bra närkampsspelare. Det blev ingen "enforcer" på mittfältet, som vi skrek efter, nejdå; istället gick Wenger över till en 4-3-3 uppställning med tre stycken tvåvägs-mittfältare i en triangel och en Alexandre Song eller Denilson som hämtade. vann bollar och tog hundgörat. Efter en halvsäsong med skador på halva laget, men som änd å har givit oss häng på Chelsea, en åttondel i Champions League och en fjärde omgång i FA-cupen, så måste man nog säga att Wengers lagbygge funkar. Igen. Spelarna kan spela lite överallt. Det anfallsspel, som krävde förstärkning efter att Adebayor försvann, fick förstärkning i form av att alla skadade spelare återkom till laget under sommaren och med de olika kvaliteter som spelarna hade, så funkade det magnifikt in i Wengers nya 4-3-3-system, som lika ofta blir 4-5-1 som 4-4-2, som 4-1-4-1. Årets lagbygge känns således välplanerat och välstrukturerat, men...ja det är ett men..Wenger behöver se över planeringen kring målvakterna, där jag inte är helt varm ännu. Varken Fabianski, Almunia eller Mannone ser ut att ha de kvaliteter som tar dem till världsklass. Szczesny är för ung för att bedömmas ännu, men kan nog utvecklas till en bra burväktare. Här måste Wenger tänka till inför kommande säsonger.
Vad beträffar Wenger laguttagning och coaching under matcherna, så har det som sagt påverkats av alla skador. Jag gillar dock sättet Wenger har tagit ut sitt lag och gillar att han låter ynglingarna ta plats i Carling Cup exempelvis. Det jag kan ha åsikter om när det gäller just Carling Cup exempelvis är dock att bortse från det faktum att det faktiskt är en titel(ja även fast det är Kalle Anka Cup) och att inte spela med ett lag som kan vinna titeln, som emot Manchester, då det var som att bära fram lamm till slakten. Wenger menar dock att Carling Cup är för juniorspelarna, som skall utvecklas och gubben är principfast och skall då vara så. Det finns en rädsla att han ser på FA-cupen på samma sätt under våren, men om det får vi nog Spelare som Song, Vermaelen, Sagna, Fabregas, Gallas och Arshavin har spelat mycket och nästan i alla matcher. Samtidigt har han dock låtit andra spelare ta mer och mer plats i form av Ramsey, Gibbs, Diaby och Nasri, vilket har givit att i skadeperioder, så har dessa tagit en ledande roll i laget istället. Bredden i Gunners är stor och Wenger kan plocka mellan spelarna. Det känns tryggt. Samtidigt är det svårt att ta ut en riktig första-uppställning med tanke på alla spelare som utvecklats och alla skador. Motståndet spelar roll naturligtvis. Skall Walcott starta, om det är öppna ytor på kanterna, eller skall Bendtner gå till höger för att få kraft och huvudspel? Vill Wenger spela Diaby i form istället för en Nasri exempelvis och funkar Arshavin centralt? Samtidigt skall ungdomarna Ramsey och Wilshere utvecklas i rätt riktning. Wenger har alltsom oftast ställt upp ett lag, som man själv har accepterat. Det är ett gott betyg. Sedan ser vi mer aktiv coachning i form av offensiva byten som vänder upp och ned på matcherna. De senaste matcherna exempelvis. Han chansade med Fabregas; hoppades att han skulle vända matchen och hålla. Han vände matchen, men höll inte. Det var en chansning som gick hem och ändå inte. Mot West Ham skickades Nasri och Diaby in i andra halvlek och då kom vändningen. Jag gillar detta. Wenger visar att han satsar framåt, tar chanser. Ibland bär det och ibland inte. Vad jag kan sakna dock är att dessa satsningar kommer tidigare, exempelvis mot Chelsea, då man hamnade med underläge 0-2 i paus. Jag hade gärna sett tre byten i paus.
Spelsystemet har förändrats i år. Till det bättre. Med åtta-nio spelare med ypperliga offensiva talanger, så har 4-3-3 varit "the name-of-the-game" för Wenger och gjuten för Gunners. Tre löpstarka mittfältare, som löper i djupled, går på väggspel, avslut och dör det alltid finns en eller två man som säkrar hemåt. Mitfältarna jobbar som ett fläktsystem. När en går framåt, så glider yttermittfältarna in bakom och täcker upp, men samtidigt anfaller man med fyra-fem man ändå. Det negativa med det är att Gunners ibland är emottagliga för kontringar och vi såg det mot West Ham, som spelade sig igenom. Ett alltför offensivt spel har tyvärr den sidan av myntet.
Pat Rice då? Han har väl också med detta att göra? Jodå; men jag undrar just vilken roll han spelar denne nordirländare. Rice säger aldrig något, ger aldrig intervjuer, men står för en kontinuitet och en bollplanksfunktion som Wenger gillar. Wenger är en despotisk tränare som vill ha kontroll och jag tror inte han vill ha en biträdande som har alltför mycket offentliga åsikter eller tar för mycket plats.
Jag tänkte avsluta denna odyssé med några kommentarer kring hans sett att hantera internpolitik och media. Som vanligt när det gäller mediabruset, så hanterar han det mästerligt. Oftast. Naturligtvis ger han sig ut i vissa beskyllningar om domare och söker fel på andra ställen när man fått stryk, som exempelvis mot Chelsea. Men det är det som gör Wenger. Han är en vinnare ut i fingerspetsarna och detta är ett sätt att bygga detta. Om man sedan tycker han är gnällig; so what. Han behöver denna adrenalin för att bygga upp sitt lag och bygga vinnarskallar. Vad vi dock har sett i år, som inte varit så vanligt är kommentarer kring olika spelare, transfers som inte blir av eller som spelas ned eller kommentarer kring internationella händelser, typ Henrys hands, landslagsuppehållen, skadorna som man inte får ersättning för. Jag tror det är ett sätt att kliva ut ur medieskuggan också. Man lägger dock märke till att det sägs inget som kan tolkas fel, utan han är vältalig och vet precis vad han säger. Vi ser aldrig en Wenger i affekt, utan han står för vad som är sagt och ber inte om ursäkt. Återigen denne principfaste fransman.
Internpolitiskt börjar det hända saker. Helt klart är att Gazidis inträde som kommersiell chef, Tom Fox på marknadsföringen och Kroenkes ökade aktieinnehav påverkar. Klubben har ett jättelån att betala av, men en lysande framtid och en bra ekonomi. Samtidigt vill man tillse att klubbens ekonomi blir bättre snabbt, så att man kan frigöra pengar till nyförvärv, som Wenger knappt vill ha. Än så länge är PHW den uttalade mannen som hela tiden säger vad Wenger vill höra. Wenger väljer spelare, Wenger väljer försäsongsturné, Wenger väljer vilka reklamarrangemang som skall prioriteras. Med den ökande amerikaniseringen, så kan vi se försäsongsmatcher i USA exempelvis. Detta ogillar fransmannen. Än så länge sköts detta enkelt, lugnt och bakom kulisserna. Men jag anar en kollision framöver och hoppas att Österrike förblir.
Arséne Wenger under hösten har varit oklanderlig. Att med skador, endast något nyförvärv och nytt spelsystem tillse att laget spelar fantastisk fotboll, utvecklar nya spelare, gör massor av mål, promenerar till åttondelen i Champions League, ligger trea i serien, bara en munsbit bakom ledaren, är vidare i FA-cupen och gick till kvarten i Carling Cup; ja för mig är det högsta poäng. Wenger har alltid något i bakfickan och han har på ett mästerligt sätt styrt flotten förbi alla mötande timmerstockar, vattenfall och nedhängande granar. Jag lyfter naturligtvis på hatten och ger Wenger betyget 6 av 6 möjliga. Till det har han en oklanderlig klädstik och en snygg frisyr.
