Arsenal - Everton 2-2 (1-1)

Ett blekt Arsenal kvitterade två gånger om för att fixa en tursam poäng i snöstormen hemma på Emirates Stadium mot ett tappert stridande Everton.

Folk - frivilliga och anställda - hade jobbat frenetiskt hela dagen för att undvika samma scenario som senast då Bolton-matchen, den vid det här laget ökända 'hängmatchen', sköts upp på grund av vädret. De lyckades med sitt uppdrag och matchen kunde spelas i snöstormen som härjat London och stora delar av England de senaste veckorna.

Wenger gjorde 6 ändringar i startelvan sedan West Ham. Almunia, Traore, Nasri, Arshavin, Diaby och Denilson tog alla plats i startelvan. Inga överraskningar någonstans direkt. Ingen Cesc. Ingen Song. Ingen van Persie. Hur skulle detta gå?

Första halvlek
Det var överlag en relativt chansfattig match, och den första av få nervkittlande målchanser föll till Saha efter dryga 10 minuter spelade då han, på fin passning från Pienaar, tog sig loss från Gunnersförsvaret men kunde inte göra annat än att skjuta högt över. Detta kom efter en inledande 10-minutersperiod som var extremt slarvig från Arsenals sida. Passningarna satt inte, framför allt på mittfältet som således tappades totalt, samtidigt som Everton var väldigt aggressiva och disciplinerade i sin höga press. Det är faktiskt Everton som ser ut som hemmalaget inledningsvis och Arsenal får inte fram mer än någon snabb spelvändning.

Everton skulle också få utdelning för sin fina start. Debuterande Donovan slog in en hörna som Osman nådde högst på och kunde trycka in över Denilson på linjen. Nu var frågan hur Arsenal skulle svara på detta och ifall de kunde resa sig från den minst sagt bedrövliga starten.

Det kunde man. Någorlunda. Everton sjönk och överlät taktpinnen till Arsenal i större utsträckning och då är det bara att tacka och ta emot. Även om det fortfarande inte såg bra ut så var det en förbättring man kunde ana. Gallas får också lagets första chans men lyckas inte få bollen över Tim Howard. Lite envishet och styrka från Denilson vinner tillbaka bollen efter att han tappat den och bollen hamnar till slut hos Eduardos fötter, som lägger tillbaka den till Denilson som i sin tur drar på från distans och bollen ändrar tursamt nog riktning på målskytten Osman - Howard totalt ställd i målet. Viktigt med tidig kvittering. Men den förväntade anstormningen från de rödklädda kom aldrig och Everton är nära att återta ledningen då Almunia är ute och flaxar på inlägg som gav Cahill - den spelare man helst ska se upp med i sådana situationer - ett gyllene nickläge.

Mer än några halvchanser och blockade skott blir det inte. En frustrerande första halvlek där Everton haft överhanden och där de fullkomligt lyckas med sin gameplan; frustrera Arsenal och snabbt flytta fram folk i banan när man erövrat bollen. Det mest intressanta jag kom på var att Evertons mål kom från ett Osman-avslut som tog på Denilson och gick in och Arsenals mål kom från ett Denilson-avslut som tog på Osman innan den gick in. Ascoolt.

Andra halvlek
Samma lag vandrade ut för att spela den andra halvleken och gjorde det med ungefär samma resultat. Man kom liksom ingenstans. Donovan hade lekstuga med Traore hela matchen samtidigt som Arsenal fick förlita sig på inlägg då Evertons mittfält var lågt och centrerat. Man kom faktiskt nära ett par gånger med inlägg på dvärgarna i straffområdet; både Eduardo och Arshavin var nära en gång var att få träff med fot eller annan kroppsdel och styra bollen i mål men nådde inte Sagnas och Traores, för en gångs skull, fina inlägg.

Ett litet övertag för hemmalaget börjar forma sig i och med introduktionen av Rosicky för den, för dagen, totalt misslyckade Ramsey. Saha kan dock sticka upp emellan och oroar ständigt, framför allt då han bufflar Traore åt sidan innan han avlossar ett skott som täcks och går strax utanför. Repriserna visade att en genomskärare till Cahill hade gett ett friläge och, troligtvis, en utökad ledning. Sällan har jag varit så tacksam över Sahas bristande speluppfattning. Arsenal skapar sedan en serie farliga möjligheter efter ett gäng hörnor. Neill blockar ett jätteläge och Howard räddar Denilsons avslut - bollen ut till ny hörna. Stundtals kalabalik i Evertonförsvaret. Det är sedan på en kontring efter ännu en Arsenal-hörna som Everton ska återta ledningen. Bollen spelas fram till Cahill vid mittlinjen med bara en enda försvarare framför sig. Han visar vad Saha skulle ha gjort och spelar fram Pienaar som tagit en jättelöpning bakifrån och han blir helt ren från mittlinjen, behåller kylan och chippar bollen över en halvsittandes Almunia. Vad Almunia höll på med och vars försvaret fanns är ännu oklart. Desto klarare var det att Everton hade fått den ledning deras spel förtjänade med dryga 10 minuter kvar. Strax efter omstarten faller Denilson ihop och Evertonställer om snabbt innan Arsenal hinner omgruppera - Vaughans läge räddas av Almunia.

Vela och Mérida byts in, den sistnämnde efter att Denilson fallit ihop som en säck potatis utan att en Evertonspelare varit i närheten och bars sedan ut på bår. Riktigt oroväckande. Nu skulle det allt smaka med Patrick Vieira tänkte jag.. Diaby och Rosicky slösade däremot inte mycket energi på den tanken. På stopptid fick Diaby boll bakom Evertons mittfält för en gångs skull, avancerade och spelade fram Rosicky i skottläge som direkt drog på med sin patenterade yttersida (se och lär, Quaresma), och bollen letade sig tack och lov in i nät efter ännu en tursam styrning! Dock så tror jag att det blivit mål även om Neill inte slängt sig i vägen som en halvprimat, men det är av akademisk betydelse. Fastän det kvarstod dryga 3 minuter av tilläggstiden så skapar man inga fler chanser utan Evertonförsvaret tar itu med allt som Arsenal kan trolla fram, och Peter Walton blåser av matchen.

Sammanfattning
Alla lag har dåliga matcher och jag hoppas innerligt att detta inte var mer än en bara tillfällighet. En blip. Det fanns ingenting som var betryggande i spelväg; det var lojt, det var slarvigt och det var fantasilöst på de flesta håll. Jag skulle vilja se Denilson i Songs roll fler gånger innan jag säger att det är felet, men mot Everton fungerade det inte då han inte alls var samma nav. Det är också möjligt att vädret påverkade. Visst ska man kunna uthärda de flesta omständigheterna men nu var det faktiskt regelrätt snöstorm vilket onekligen gynnade Everton. Bortalaget var starkare och mer taggade och Songs fysik på mitten saknades.

Men, optimist och fotbollsromantiker ut i fingertopparna som jag är, så väljer jag att avskriva detta som ett undantag och tar istället det positiva från matchen - lagmoralen. Spelet stämde inte men ändå kom man tillbaka två gånger om, och jag är övertygad om att man vunnit ifall det funnits 10 minuter kvar att spela. Det är alltid något.

Spelarbetyg 1-6

Manuel Almunia 1 - Skandalöst dålig. Räddade ett skott från Vaughan (som var mitt på) efter att Denilson kollapsat men förutom det gjorde han bort sig. Har hoppats på Fabianski ett tag nu och jag blir besviken om inte polacken står i nästa match.

Bacary Sagna 3 - Gjorde sitt jobb och hade en del vassa inlägg. Inte hans bästa insats.

William Gallas 2 - Hade problem flera gånger om, både med Saha och Cahill. Förlorade även nickduellen vid 0-1målet, även om det är hårt att lasta honom alldeles för mycket för det.

Thomas Vermaelen 4 - Skötte sig betydligt bättre än sin partner. Oslagbar i luften, auktoritär och bra uppspel. Önskar att vi hade ett lag med 11 Thomas Vermaelen.

Armand Traoré 1 - Ett skämt defensivt och gjorde flertalet pojklagsmisstag, så som att släppa in Donovan centralt istället för att visa honom ner mot hörnflaggan. Bristande positionsspel såväl som koncentration- och kommunikationsmissar. Bra slutprodukt då han väl klev framåt dock.

Denilson 2 - Slarvig med sina passningar, tycks inte vara bekväm i rollen som defensiv mittfältare ännu och hade problem med Evertons press och råstyrka. Men visar fina intentioner med flertalet distansskott. Tursam målskytt.

Aaron Ramsey 1 - Usel rakt igenom. Tror uppriktigt sagt att jag kan räkna hans lyckade passningar till en spelare i offensiv position på en hand. Från att vara fullständigt lysande mot West Ham till det här? Det mest irriterande med så pass många unga spelare är oförmågan att vara jämn.

Abou Diaby 2,5 - Hade vissa fina genombrott samt en del bra intentioner och dragningar men var överlag ett totalt misslyckande, som resten av mittfältet. Visar klass vid framspelningen till Rosicky.

Eduardo 4 - Eduardo var Arsenals bästa spelare. Rörlig, inblandad, påhittig och ständigt aktiv i löpningar bakom och igenom Evertons backlinje. Fick sånär kontakt på flera inlägg. Utbytt efter ca 70 minuter - ofattbart till en början, men han har spelat mycket på senare tid. Hade troligtvis spelat 0 minuter mot Bolton.

Andrey Arshavin 3 - En förbättrad insats. Höll uppe bollen bättre än tidigare, men saknade kreativitet omkring sig. Led av ett undermåligt mittfält. Får inte samma genomskärare av Diaby som av Cesc på hans luriga löpnignar. Godkänd.

Samir Nasri 3 - Var väldigt bra i första halvlek men bleknade av någon anledning mot slutet då han försvann ur matchen.

Rosicky gjorde egentligen ett dåligt inhopp men blev målskytt och drev på laget fint medan Vela och Mérida var osynliga