Säsongsavslutning - Anfallarna
Arsenal mäktade denna säsong med 83 mål, en mycket bra siffra i Premier League. Anfallsmässigt sett tredje bästa laget om man enbart ska gå efter antal mål. Anfallarna i laget var förstås starkt bidragande till den fina siffran.
Trots skador och spelare ur form tycker jag man ändå får anse att det blir godkänt överlag för anfallarna.
Jag har sett över anfallarnas säsong och gör följande bedömning av deras individuella prestationer. Betyg: 1-6, där 1 är Spursklass och 6 står för utomjordlig. En sak till, kom nu ihåg att det här är endast är en persons bedömning så hetsa inte upp er i onödan och smutsa ner i forumet. Då åker vi:
Robin van Persie 4
Det började så fruktansvärt lovande, och van Persie öste in mål, serverade medspelarna, och såg vassare ut än någonsin. Vissa förstå-sig-påare viskade att det här var säsongen då van Persie skulle få sitt genombrott, då van Persie skulle börja jämföras med de stora elefanterna.
Men så kom den obligatoriska skadan, förstås. I en träningsmatch mot Italien skadade den gode Robin foten och missade i stort sett resten av säsongen.
Vill inte spekulera i hur det sett ut med en frisk van Persie på planen hela säsongen, men Arsenal hade absolut haft ett par pinnar till i ligan, men om det räckt längre än en tredjeplats låter jag vara osagt.
Van Persie är viktig för Arsenal. Kanske den allra viktigaste, tillsammans med Fabregas.
Hans skada var med andra ord en rejäl käftsmäll för Arsenal och lagets titeljakt.
Holländaren gjorde comeback i bortamatchen mot Tottenham i mitten av april, och visade direkt kvalitet av högsta klass.
Tror och hoppas att nästa säsong kan bli van Persies genombrott om han kan hålla sig hel och frisk, samt fortsätter på den inslagna frisyrvägen utan Tintin-luggen.
Med en ny lekkamrat (Chamakh?) kan det bli hur bra som helst.
Årets skörd - 18 (+2 inhopp) matcher totalt, 10 mål.
Ligan – 14 (+2 inhopp) 9 mål
CL – 4 matcher 1 mål
Nicklas Bendtner 3
Jaha, i vilket ända ska man börja här då.
Vet inte riktigt om man ska hata eller älska den 22-årige dansken som verkar ge fan i allt. Tuggummituggande centertank med ett självförtroende som får både Mourinho och Balotelli att blekna.
Alla minns vi väl matchen mot Burnley när dansken missade fem, sex chanser som hade resulterat i mål för både en blind pensionär och Peter Crouch.
Arsenalsupportrarna var villiga att bränna sina Bendtner-tröjor och skänka honom till första bästa klubb. Men Bendtner, han smålog lite, tuggade lite extra på sitt tuggummi och svarade ett par dagar senare med ett hattrick mot Porto, och ordnade avancemang för Arsenal i Champions League.
En oerhörd styrka, att kunna lägga det som varit bakom sig. En Burnley-match av den karaktären hade sänkt vilken 22-åring som helst. Men Bendtner är bäst i världen! Än så länge är det dock bara han som vet om det.
Säsongen har verkligen varit en berg-och-dalbana för den danske dynamiten.
Först vill jag bara såga honom och säga att han bara bidrar med onda ting och missade lägen. Men när man sedan börjar summera det hela kan man inte undgå att Bendtner gjort både ett och två helt matchavgörande mål.
Mest minnesvärt var väl den avgörande nicken mot Wolverhampton i 95e minuten på hemmaplan.
Glädjen visste inga gränser och den normalt sett lugne Wenger utbrast i en fin segerdans och gav till och med Pat Rice en rejäl bamsekram. Målet betydde att Arsenal fortfarande var med och slogs om ligaguldet.
Benny Klumpfot har verkligen blandat och gett. Sammanfattningsvis en godkänd säsong.
Vi får inte glömma att grabben fortfarande är just en grabb. 22 år är ingen ålder på en häst, och inte på en fotbollsspelare heller.
Jag tror på Bendtner. Han besitter unika egenskaper med sin fysik och sitt huvudspel som är ovärderliga i Arsenal. Lyckas han slipa på avslut och passningsspel i sommar tror jag det kan bli bra, mycket bra!
Årets skörd – 21 (+10 inhopp) matcher, 12 mål
Ligan – 13 (+10 inhopp) matcher, 6 mål.CL – 7 matcher, 5 mål.
Carling Cup – 1 match, 1 mål.
Andrey Arshavin 4
Efter Arshavins femstjärniga säsongsavslutning förra säsongen, med fyra mål på Anfield som höjdpunkt hade man hoppats på minst lika mycket magi från ryssen den här säsongen.
Men det har varit mycket upp och ner även här. Ibland läskigt bra, Messi-bra! Ibland dålig, Tottenham-dålig! Kanske inte riktigt så dålig, men inte alls bra. När Arshavin är på spelhumör är han en av världens bästa på sin position, men har under säsongen ofta försvunnit i matcherna och sett uppgiven och ointresserad ut. Men han gör en bra säsong, helt klart.
Besitter mycket kvalitet och kan på egen hand skapa chanser ur ingenting. Dribblar, springer, sliter, gör mål. Bara målgesten – scccchh – ger en sexa, men antar att man bör ta in övriga aspekter i betygssättningen också. Därför ger vi ”Den lille Tsaren” en fyra för säsongen.
Arshavin har varit inblandad i lite silly season-snack, där han bland annat flirtat lite med Barcelona. Jag tror och hoppas att han stannar. En av nyckelspelarna som besitter något som många i laget saknar – rutin – något som inte går att träna sig till. Stanna minst en säsong till, tack.
Årets skörd – 32 +(7 inhopp) matcher, 12 mål.
Ligan – 25 +(5 inhopp) matcher, 10 mål.
CL – 7 (+1 inhopp) matcher, 2 mål.
Eduardo 2
Det skär djupt i mitt fotbollshjärta att konstatera att Eduardo inte alls är den han var innan det fruktansvärda benbrottet 23e februari 2008. Ser rädd ut, saknar tajming, stappligt löpsteg och saknar helt och hållet självförtroende i dagsläget.
Lyckades innan sitt benbrott bli en av mina absoluta favoritspelare i Arsenal, i världen.
Det känns därför inte alls kul att konstatera att han fortfarande, över två år efter skadan, inte är tillbaka. Frågan är om han någonsin kommer bli den gamle goda Eduardo med kliniska avslut och ett brett leende.
Allt började ju så bra, när han förra säsongen gjorde comeback, och visade med ett av årets mål att han var tillbaka på allvar. Jag snackar om den patenterade klack-volley-dragskottet i krysset mot Burnley (http://www.youtube.com/watch?v=Uqgvvble_qk)
Men efter det har det inte hänt så mycket. Säsongen har mestadels spenderats på bänken, och när han väl fått chansen har han inte tagit den.
Hoppas innerligt att Eduardo får en bra försäsong och lyckas hitta tillbaka till sitt gamla jag.
Ingen förtjänar mer framgång än honom enligt mig. En idiot-tackling ska inte få sätta stopp för en karriär, det får bara inte hända.
Om Eduardo spelar i Arsenal nästa säsong vet bara Wenger, men han är väl en av dom som sitter lite löst. Hoppas Wenger ger honom en säsong till. En Eduardo i form, är en måltjuv i världsklass.
Årets skörd – 17 (+15 inhopp) matcher, 6 mål.
Ligan – 13 (+11 inhopp) matcher, 3 mål.
CL – 2 (+3 inhopp) matcher, 2 mål.
FA Cup – 1 (+1 inhopp) matcher, 1 mål.
Carlos Vela 2
Här hade jag höga förhoppningar, förhoppningar om ett genombrott som skulle ge eko i hela fotbollseuropa. Blixtrade till ett par gånger förra säsongen och visade klass, framförallt i cup-spelet. Och den vänsterfotade mexikanen charmade Arsenal-supportrarna med sina pattenterade lobbar.
Wenger lovordade honom och sa att det var den bästa avslutaren han någonsin sett.
Det mesta talade för en strålande säsong, men nej. Platt fall och pannkaka är vad det blev.
Vela har under säsongen lyckats hitta nätmaskorna två ynka gånger. På tok för dåligt, förstås.
Vet väl inte riktigt vad som gick fel här.
Han är fortfarande bara 21 år, och kan mycket väl bli en fantastisk fotbollsspelare. Men frågan är om det kommer ske i Arsenal. Arsenal och Wenger kommer förstärka i sommar, och då känns det som att Vela eller Eduardo får lämna plats. Det bästa för Vela vore kanske en utlåning till annan engelsk klubb. I dagsläget är han fortfarande lite valpig och står inte upp emot de engelska murbräckarna. Ett år i en lägre engelsk division skulle göra Vela gott, ett par blåmärken får han räkna med, men det kan vara precis vad som behövs.
Årets skörd – 6 (+14 inhopp) matcher, 2 mål.
Ligan – 1 (+10 inhopp) matcher, 1 mål.
CL – 2 (+3 inhopp) matcher, 0 mål.
Ligacupen – 1 (+1 inhopp) matcher, 1 mål.
Theo Walcott 3
Lagets enda engelska landslagsman gör överlag en godkänd säsong, men inte så mycket mer.
Theo besitter en ohygglig snabbhet, och när han får utrymme för den är han svårstoppad. Men med Arsenals spelstil och tendens att äga mycket boll är det sällan Walcott får utnyttja sin snabbhet. För det är just snabbheten han lever på. Inläggen, avsluten, och passningarna får den här säsongen underkänt.
Men när Walcott får mycket yta, tar sig förbi första motståndaren och kommer upp i sina 110km/h är han livsfarlig, då är det få som stoppar honom på lagligt sätt. Ibland är det bara en sån dag då han tar sig förbi tio gånger av tio, andra dagar noll av tio. Ojämnhet börjar bli synonymt med den gode Theo.
Temat för de senaste säsongerna har varit just hans ojämnhet, den här säsongen inget undantag.
Ett bättre passningsspel, lite mer kyla i avgörande lägen, och en vänsterfot, skulle göra Walcott gott inför nästa säsong. Fortfarande ung, men nu det är dags att börja leverera ordentligt.
Lite speltid och ett par bra insatser i sommarens Fotbolls-VM är nog precis vad han behöver.
Hoppas han återvänder till Arsenals träningsanläggning med ett fulladdat självförtroende och ett par landslagsmål i trunken.
Årets skörd – 15 (+15 inhopp) matcher, 4 mål.
Ligan – 12 (+11 inhopp) matcher, 3 mål.
CL – 2 (+4 inhopp) matcher, 1 mål.
