Falks funderingar: Lugnet före stormen
Arsenal-redaktionens Magnus Falk funderar kring allt som rör the Gunners.
Den mattades av. Stormen. Shakespeare skrev om "the tempest" och sade bland annat "What's past is prologue.". Så sant så sant. han sade dock i samma lilla bok "He receives comfort like cold porridge.", så ibland undrar man om storheten. Om jag skulle få för mig at skriva årets kontemporära roman om en jordbrukare i Österfärnebo, som efter en misslyckad dag med att mjölka gamla Studsan och bara fick ut några deciliter, kommer in till sin halta fru Svetlana och säger "de bidde bara en halv deciliter". Han tog emot värme som kall gröt. Om jag nu skulle skriva så, så skulle jag troligtvis hängas ut på någon obskyr tysk sida. Men Shakespeare; han prisades han. Jodå; olika falla ödets lotter.
Så ock i London. Norra London- glädje, fotboll, moral. Sydvästra London - idioti, skräp och omoral. Hur många blev förvånade när FIFA talade om att Chelsea var oskyldiga- stackars Chelsea; att man ens kunda tänka sig att de var skydliga- i transferdiskussionen om Kakuta? Inte många. Ett och annat samtal på vägen; ett och annat kontonummer. Skräp. Att de aldrig-aldrig-aldrig vågar ta itu med detta ofog. Vad händer härnäst? Ett telefonsamtal till Fabregas, en Torreskontakt eller också plockar de väl ett dssin 17åringar till, som har kontrakt. Det kommer att fortsätta och FIFA kommer att fortsätta att vara extremt flata.
Prata om att "receive comfort like cold porridge".
Det byggs upp. Inför helgen. Inför söndagens viktiga match. Själv flyger jag till London på söndag; fast på kvällen. Synd och skam, men kanske kan man höra ljudet av jublande kanonjärer från Gatwick. Det är nu det skall ske. Vinst mot Chelsea och det är vidöppet igen. Då är vi tre poäng efter; lika många matcher spelade och det är vidöppet i tretton omgångar. Förlust innebär nio poäng efter och då måste jag nog tillstå att det måste till ett mindre under för att kliva ikapp, men under tar en tag, mirakel en vecka. Sedan väntar Liverpool också.
Har vi någon chans då? För all del. Vi har massor av chanser. Frågan är hur Wenger väljer att spela. 4-3-3 eller drar vi tillbaka två man och spelar 4-3-2-1? Bendtner på topp och Arshavin-Rosicky på kanterna. För jag tror att vi måste ha Bendtner längst fram. Alminia behöver någon att skicka iväg sina pastejer. Att jag sedan längtar efter Lehmann är en annan sak. Där visste man vad man fick; very day-every night. En vild tysk som var fantasisk i mål; ok ett och annat fel, men stabil och man var aldrig orolig att han skulle ut och snubbla eller tappa boll. Åter till matchen. Vi behöver en dansk som kan stångas med Chelseas mittlås och utmana Terry-Cech i luften. Med tanke på att Eduardo och Vela är skadade, så finns inte jätte-mycket alternativ. Visst; En trio med Arshavin-Nasri-Rosicky. Fantastiska spelare, men mot Chelsea; vi tappar tyngd.
Stämningen byggs långsamt upp. Vi läser att Walcott inte är helt sig själv. Vilket är förståeligt. Killen spåddes en av de mest lysander karriärerna i världshistorien. Slog igenom som 16åring, värvades till Arsenal, världens bästa talangskola och sedan har karriären istället avstannat. Va? Jag kan tänka mig att Wenger har en del samtal med unge Theo.
Matchen är klockan fem på söndag. En föraning om hur ligan går. Själv vill jag minnas Reyes kanonskott mot Chelsea på "the Bridge" för några år sedan. Vill att detta sker igen. Av någon och att vi stoppar Drogba. Då kan vi vinna..
