Chelsea 2 - Arsenal 0 (2-0)
Arsenal förlorade för fjärde gången denna säsongen mot sina direkta titelkonkurrenter vilket lämnar klubbens ambitioner om ligatiteln tämligen försvagade. Det var återigen individuella misstag som skilde lagen åt.
Det var som att se samma film för sjätte gången när Arsenal återigen åkte på stryk i en stormatch; samma huvudrollsinnehavare, samma protagonister och samma dramaturgi. Arsenals baneman var återigen Didier Drogba (börjar det inte bli löjligt nu?) som, förutom att göra mål, hade ungefär 4 bolltouchar och dubbelt så många fula ansiktsuttryck.
Lord Wenger ändrade lite i startelvan gentemot förra matchen. Denilson ut - Diaby in samtidigt som Rosicky ersattes av Walcott. Fysik och bredd alltså. Ett välkommet inslag, minst sagt. Det var också snack om att jag skulle få förtroendet som målvakt men i sista sekunden valde Wenger att fortsätta med Almunia i mål.
Första halvlek
Arsenal börjar positivt med många fina intentioner. Det var bra rörelse och flyt i passningsspelet. Det tar bara drygt 3 minuter innan man jobbat fram en skottmöjlighet. Bollen hamnar vid Nasris fötter inne i straffområdet som vrider, vänder och avlossar ett skott mot mål som dock täcktes ut av Ivanovic. En betryggande start, tänkte jag. Det fortsatte så fram tills att Chelsea fick sin första hörna efter drygt 7 minuter. Abou Diaby släpper John Terry som omarkerad kan nicka fram bollen till en omarkerad Drogba på bortre stolpen. 1-0 kom som en blixt från klar himmel men Drogba hade gjort det igen. Där försvann ungefär allt mitt hopp om vinst och mer eller mindre allt hopp om poäng. Jag var riktigt orolig över hur laget skulle reagera och ifall det nu skulle bli en kollaps.
Vad jag får se är dock inte så pjåkigt. Arsenal tar över matchen helt och hållet. Diaby, Song och Fábregas gör ett kanonjobb på mittfältet där man vinner tillbaka bollen gång på gång vilket totalt förhindrar Chelsea från att få rytm i sitt spel. Det resulterade också i Arsenal-press och Arshavin kan sånär få dit en välförtjänd kvittering efter att Fábregas, från en något mindre bevakad yta djupt i banan, lyfter in en patenterad smörpass till Arshavin som osett smygigt sig in bakom backlinjen. Han drar till Fábregas passning på volley men Cech gör typ säsongens första räddning och hindrar Arshavin med en briljant benparad.
Sedan skulle Arsenal få veta att de levde. Vår gamla vän obeslutsamhet kom på besök. Chelsea stack upp i en kontring då Arsenal börjat bli lite för stillastående och då man börjat spela lite för mycket handbollsspel runt straffområdet. Lampard, Drogba och Anelka satte fart mot 4 Arsenal-försvarare. Clichy borde passat över Anelkas korslöpning till en mittback men blev istället indragen i mitten och valde (troligtvis omedvetet dock) således att lämna Drogba av alla människor omarkerad. När han sedan fick bollen kunde han enkelt vika in förbi en orutinerat framrusande Clichy och sätta in bollen bakom en relativt chanslös Almunia. Jahapp. Ashley Cole släpptes sedan också in bakom en ovetande Sagna men det läget kunde dock avstyras - mer än så var det inte. Arsenal hade i mångt och mycket haft läget under kontroll men misstag i 2 situationer betydde 2-0 till Chelsea.
Andra halvlek
Det blev ingen egentlig skillnad i den andra halvleken. Möjligtvis att Chelsea var lite mer belåtna och försiktigare samt backade hem aningen mer. Det måste sägas att de spelade ett utmärkt försvarsspel.
Ett fint och klurigt anfall - ett typexempel på den fotboll Arsenal står för - leder fram till en gyllene målchans för Nasri. Han ger oss alla en ovälkommen tillbakablick till Hlebs dagar då skottfobin plågade Arsenals anfallsspel. Nasri, fri med målvakten, kunde inte bestämma sig ifall han skulle passa till en fristående Walcott eller skjuta och till slut blev det ingenting av det. Ett mål där och det hade blivit en rejält intressant match. Arsenal fick fler lägen. En frispark strax utanför straffområdet, till exempel. Fábregas ställer sig vid bollen och skjuter frisparken lågt och hårt i Cechs hörn. Gallas försökte löpa in i bollbanan och behövde bara fått den lättaste touch på bollen för att totalt ställa Cech men istället kunde tjecken hålla i bollen. Att det hängde ett mål i luften var den allmänna uppfattningen i mitt vardagsrum. Arsenal behåller pressen och förlänger anfallet genom att Song snabbt tog tillbaka bollen efter att Cech gjort sig av med den - vilket var ett återkommande tema matchen igenom - men Cech var där och såg till att det inte blev någon ordentlig slutprodukt. Det tändes en bengal och det hölls överlag en riktigt bra ljudnivå på Arsenal-sektionen inne på Stamford Bridge och det verkade onekligen tända laget. Precis vad som behövs i såhär mörka stunder, vilket var kul att se.
Sakta men säkert börjar det dock gå upp för spelare och fans att det inte kommer att bli några mål vad man än försöker med. Chelsea får mot slutet av matchen 2 frisparkar som blir farliga. Drogba smäller en stenhårt i ribban från distans och Anelka löper sig fri från bevakning och skjuter över på en frispark från Lampard. Alltjämt 2-0 dock. Arsenal var sen återigen nära efter att Cesc nickat ner ett inlägg från Arshavin till Bendtner men Cech kastade sig snabbt och modigt ut och lyckades med att få ut bollen till hörna såväl som att understryka vikten av en målvakt i världsklass. Strax därefter gick slutsignalen.
Sammanfattning
Arsenal gör överlag en bra match kollektivt och jag ställer mig bakom Wenger då han säger att han är nöjd med insatsen. Det kan inte vara enkelt att skaka av sig förlusten mot Manchetser United och sedan åka till Stamford Bridge för att sedan ligga under med 2-0 efter dryga halvtimmen utan att motståndarna varit bättre. Folk kommer att snacka om hur bra Drogba är men ja vidhåller att det återigen var individuella misstag som bidrog kraftigast till Arsenals förlust. Man hanterar allt Chelsea mäktar med men det tycks infinna sig en generell känsla av osäkerhet och dålig tillit i försvaret just nu. Det måste korrigeras inför matchen mot Liverpool. Hoppet är ännu inte ute. Lyckades man komma tillbaka från 11 poäng så bör man inte ge upp när man ska ta igen 9 poäng - då man dessutom har ett lättare spelschema än sina konkurrenter. Vinner man dock inte direkt mot Liverpool så att man kan bygga på det resultatet så blir jag dock nästintill apatisk. Jag hoppas på mer bengaler och underbar stämning från Arsenal-fansen på Onsdag för då ska det mycket väl kunna gå vägen!
Spelarbetyg 1-6
Almunia 2 - Gör inte en räddning under hela matchen. Tror jag. Har egentligen inga inlägg att komma och plocka ner heller men spelet med fötterna och 2 insläppta mål betyder underkänt.
Bacary Sagna 3 - Lät Ashley Cole komma in bakom honom 1 gång men besväras överlag inte alls. Undermålig slutprodukt hindrar högre betyg.
William Gallas 3 - För obeslutsam vid andra målet där han borde stött högre upp på Lampard tidigare annars bra.
Thomas Vermaelen 4 - Har koll på Drogba matchen igenom och kan inte lastas för något egentligen. Behärskade uppspel.
Gaël Clichy 2 - Förbättrad insats men fortfarande en dålig match defensivt då han inte står kvar vid stolpen på första målet och gör 2 misstag vid andra målet. Erbjuder alternativ framåt mycket bra och gör annars inte bort sig.
Alexandre Song 4 - Arsenals trio vinner mittfältet och det var i stor grad tack var Alex Song. Verkade ha lite friare tyglar än tidigare.
Abou Diaby 4 - Måste rankas högre än Denilson nu. Vann den fysiska kampen, flyttade blåklädda mittfältare till höger och vänster och var allmänt dominant. Markeringsmiss på hörna och en tendens att göra det lite för svårt i sista tredjedelen drar ner betyget. Imponerande med tanke på att han klarade fitness test på matchdagen.
Cesc Fábregas 4 - Påhittig som vanligt och inblandad i det mesta man kan kalla målchanser. Kallade Drogba för filmare på ett väldigt skönt sätt. Det gillas.
Samir Nasri 3 - Minus för horribel frilägesmiss! Annars bra arbetsinsats där han hjälper sin ytterback bättre än tidigare.
Theo Walcott 2 - Utbytt efter en timme. Det är inte positivt när en offensiv spelares bästa bidrag var att neutralisera motståndarnas offensiva vänsterback.
Andrey Arshavin 2 - Finurlig och ofta väldigt hotande men han hade långa stunder då ingenting fungerade för honom i hans centrala forwardsposition. Bättre på kanten efter Bendtners inhopp.
Bendtner, Eboue och Rosicky gör alla bra inhopp. Det var också exakt de 3 bytena jag ville ha vilket är något man inte får se varje match från Wenger. Eboue var bra med sitt snabba, mönsterbrytande driv, Rosicky såg till att man fortsatt vann mittfältskampen och Bendtner bidrog med en fysisk närvaro där uppe och var nära ett flertal gånger.
