Unicef på tröjorna, fan va töntigt
De olika Champions League-lottningarna har otvivelaktigt fallit rubrikskaparna i smaken denna säsong; de har kunnat ta semester, spela lite säckpipa och dressera ett marsvin eller två istället för att sitta och fila på ordskämten och tabloidfraserna. Matcherna har gjort deras redan överflödiga jobb så pass simpelt att jag anser det fult att ens utkräva lön. Kaka återvänder till Milan. Benzema till Lyon. Beckham till United. Zlatan och Eto’o till Inter respektive Barcelona. Folk har ju blivit konspiratoriska för mindre.
Jag hade vissa förhoppningar om att detta var en trend som skulle brytas när kvartsfinalerna skulle lottas, för om temat nu var uppenbara kopplingar och tätt tvinnade rötter, likt den mest clichéartade såpopera 90-talet någonsin producerat, så fanns det bara en klubb Arsenal kunde lottas mot. Arsenal-sympatisörer världen över drog en kollektiv suck av uppgivenhet när Butragueño vecklade upp lappen med den klubbens namn på.
Vi har hämnd att utkräva – vi är en klubb på ett uppdrag. För att vinna turneringen krävs nu att man slår ut de regerande mästarna i Europas 3 största ligor, såvida vi inte bjuds på franska eller ryska bragder. Barcelona ska få igen för finalen 2006 såväl som deras skamliga jakt på vår kapten och kronjuvel. United och The Dark Lord ska ha igen för semifinalen förra året, medan man aldrig behöver en specifik anledning för att drämma till Mourinho så pass hårt att han gråtandes söker tröst i Didier Drogbas famn.
Först så ska dock Arsenal möta den klubb som, ifall den hade varit människa, fått läsa det finstilta i mängder av besöksförbud. Arsenal kommer att ställas mot 11 bleka män med hårfästen som Onkel Fester som, ifall de inte hade spelat fotboll, fortfarande hade varit oskulder och bott hemma hos sina föräldrar. Arsenals ståtliga praktexemplar av mänsklig evolution ska möta ett gäng små dvärgar som behöver sitta på en telefonkatalog ifall de vill åka i framsätet av bilar.
Snälla låt Zlatan spela 180 minuter. Det finns ingenting jag vill mer just nu.
Avslutningsvis vill jag citera redaktionskollega Magnus Råberg; ”Unicef på tröjorna, fan va töntigt”. Game on!
