Arsenal - West Ham 2-0 (1-0)
Arsenal klättrade återigen överst i tabellen efter att man besegrat Gianfranco Zolas West Ham hemma på Emirates Stadium. Det var en match som blev betydligt knepigare än vad man hoppats på.
Arsenal har klarat sig förvånansvärt bra utan de stöttepelare som av olika anledningar inte varit tillgängliga för spel de senaste veckorna. Fábregas har haft känning i baksida lår, Song har dragit på sig gula kort på ett sätt som endast Darren Fletcher och Javier Mascheranos gemensamma avkomma skulle kunna göra och Gallas har dragits med den mest mystiska skadan sedan millennieskiftet. Ändå har trepoängarna radats upp och en vinst mot West Ham skulle betyda att man tangerat säsongsrekordet för antal vinster i rad; Chelsea vann 6 på raken tidigare under säsongen.
West Ham har varit lite av ett spöklag för Arsenal på senare år. Det var det lag som senast slog Arsenal på Highbury och det var det första bortalaget att vinna på Emirates. I det första mötet denna säsong lagen emellan tappade Arsenal 2-0 den sista kvarten och förra säsongen klarade West Ham av att hålla 0-0 på Emirates. Det skulle alltså inte bli lika lätt som man först kanske skulle kunna tro.
Första halvlek
Arsenal började genom att spela bollen genom varje lagdel, nästan så pass grundligt att det såg ut som att varje spelare skulle få känna på bollen innan man satte igång på riktigt, vilket också är precis hur jag tror att en typisk Arsenal-träning går till. “Oui oui, everyone touch lé ball before we zcore!” Och som man satte igång sedan. Ett av många Clichy-inlägg nickades ner till Denilson som väggspelade med Bendtner innan han kliniskt borrade in 1-0 intill Greens bortre stolpe. Han har gjort en hel del mål från distans den här säsongen, den gode Denilson. Säga vad man vill om honom men en bössa besitter han i alla fall. För att inte nämna den barnförbjudna dansen efteråt. Jag känner mig fortfarande antastad.
Bendtner jobbar hårt längst fram och blir tillåten mycket tid och utrymme med bollen innan han också slänger iväg ett lågt distansskott som dessvärre gick utanför. För 2 år sedan var det en dödssynd för en Arsenalspelare att skjuta utifrån men nu avlossar man kanonerna från alla håll och kanter. Välkommet! Det dröjde dock inte länge innan man var tillbaka till det riktigt arsenalianska sättet att vaska fram målchanser. Eboue driver snabbt framåt och hittar Bendtner med en boll innan Fábregas kombinerar med Nasri som, med sin numera patenterade chipp-framspelning, hittar en djupledslöpande Denilson. Brassen försöker sig dock på ett för svårt volleynummer med ryggen mot mål när en pass i sidled till en fri Fábregas hade varit ett bättre alternativ. Magiskt vackert dock.
West Ham börjar bli mer fysiska efter den inledande Arsenal-dominansen och Nasri får som resultat ta emot behandling utanför plan. Cesc, Eboue och Bendtner får alla smällar och jag blev mer och mer oroad för ytterligare skador. Matchens flyt tycks försvinna och Arsenal fina uppbyggnadsspel saknar ofta den sista avgörande passningen för att göra allt perfekt. Istället är Diamanti hyfsat nära från en frispark till höger. Men utöver det och några hyggliga inlägg mot en något, låt oss kalla honom, ”kramgo” Mido på topp så skapar West Ham inget. Inte förrän mot slutet av den första halvleken åtminstone.
Franco löper för omväxlings skull in bakom Vermaelen och är först på en långboll, känner någon form av kontakt – en andedräkt i nacken möjligtvis – och lägger sig. Straff och rött kort på den belgiske försvararen. Den svenske kommentatorn skrockar belåtet och talar nedlåtande åt att Wenger klagar på domaren vilket ger mig lust att köra över honom med en skördetröska – för varje repris visar att det var extremt hårt dömt. Om inte fullständigt felaktigt. Jag hade blivit arg om han inte klagat på domaren. Diamanti, som satte en straff i säsongens första möta, kliver fram och får se sin straff räddad av Almunia. Returen sparkas ut i omloppsbana kring Saturnus.
Andra halvlek
Man kunde ana, mot slutet av den första halvleken, att Arsenal började slappna av en aning men Wenger hade tagit fram målarfärgen och gett spelarna en ordentlig krigsmålning i halvtid för de kom ut på planen taggade och fulla av energi. Man spelade nu ett 4-4-1 med Nasri och Arshavin på kanterna och Song klev ner för att fylla Vermaelens lucka. Man jobbade hårt och gav inte West Ham någonting.
Eboué var en villig löpare matchen igenom och prickade Arshavins huvud, alltså ungefär
Matchen tappade ganska mycket av underhållningsvärdet i och med att det var West Ham som nu tvingades ta alla initiativ och matchen slets mer eller mindre sönder av en mängd frisparkar. Fábregas leverans var ofta av dålig kvalitet. Campbell fick dock huvudet på en vilket tvingade Green till en vass räddning.
Med ungefär 10 min kvar av ordinarie tid ger Carlton Cole oss alla skrämselhicka då han för en gångs skull tar sig loss för den fantastiske Song, och sedan Campbell, vänder på straffområdskanten och prickar utsidan av Almunias stolprot. Mycket nära. Fábregas skulle dock sedan punktera matchen med sitt 18e mål för säsongen då Upsons hjärna beslutade att det bästa sättet att stoppa Fábregas från att vägga sig igenom West Hams försvar var att flaxa med armarna och ta bollen med handen. Straff dömd. Green i målet måste ha tittat på Fábregas tidigare straffar – som alla gått lågt och åt samma håll – då han inte tvekade på vilket håll han skulle slänga sig, Cesc var dock på lurigt humör och bytte sida. Bollen in i mål och äntligen kunde man andas ut. 2-0.
Arsenal spelar enkelt runt bollen inom laget och West Ham-spelarna kan inte annat än att uppgivet jaga skuggor och boll tills slutsignalen. En viktig men dyrköpt seger för Arsenal som nu avslappnat kan titta på Uniteds respektive Chelseas matcher som ligaledare.
Spelarbetyg 1-6
Manuel Almunia 5 – Straffräddningen var lika viktig som ett mål. Dålig kommunikation och fortfarande värdelöst spel med fötterna, men en förbättrad insats från vår blonderade spanjor.
Emmanuel Eboue 5 – Han borde ha stegmätare på sig när han spelar högerback. Tar otroliga 80-meterslöpningar matchen igenom, är avig, bryter mönster, snabb och inläggsskicklig. Mycket bra.
Sol Campbell 3 – En helt godkänd insats. Ser mer bekväm ut på Emirates nu.
Thomas Vermaelen 3 – Gör som vanligt inga fel och blev, i mina ögon, felaktigt utvisad.
Gaël Clichy 5 – Han är officiellt tillbaka. Har varit lysande på slutet och idag var det Gaël á la 2008 vi fick se.
Alex Song 6 – Undrade ifall man verkligen kunde förtjäna en 6a i en match där man inte är särskilt testad av motståndarna, men han var fan helt briljant. Dominerade mittfältet. Flyttade sedan ner och dominerade då backlinjnen istället.
Denilson 4 – Klassmål. Tycktes trivas bättre i ett fyrmannamittfält där han i vanlig ordning fick nytta av sin fina speluppfattning. Bröt många passningar och uppspel. Får gärna sätta igång spelet snabbare dock.
Cesc Fábregas 4 – Gör det vi numera förväntar oss av kaptenen. Oerhört rörlig och kreativ. Svårfångad för motståndarna – livsviktig för vårt spel. Kall straff i avgörande läge dessutom.
Samir Nasri 3 – Blir återigen väldigt hårt uppvaktad men står upp bra. Frustrerande när han inte tar egna initiativ och utmanar sin back oftare – vi vet ju alla att han kan.
Nicklas Bendtner 3 – Var väldigt bra i början då han satte medspelare i spel gång på gång men han tappade och blev isolerad efter utvisningen. Ingen minnesvärd insats.
Andrey Arshavin 2 – Överlag misslyckad. Förväntade mig att han skulle ha lekstuga med kanske Premier Leagues sämsta högerback – Spector – men han var anonym och allmänt hopplös.
Abou Diaby 4 – En fantastiskt fin halvtimme när han blev inbytt. Vem kan stoppa honom när han får upp farten? The black Messi.
Eduardo och Sagna spelade för kort tid för att betygsättas.
Ber också om ursäkt för en sen rapport. Boxern dog i halvtidspausen så var tvungen att se andra halvlek när den blev tillgänglig på Arsenal TV.
