Arsenal - Barcelona 2-2 (0-0)
Efter en, ur Arsenalperspektiv sett, hemsk första halvlek följd av 2 onödiga baklängesmål så reste sig Arsenal och väckte liv i en kvartsfinal alla trodde var avgjord.
Arsenal mot Barcelona. Smaka på den. Gurgla den med lite munskölj och flambera den sedan. Hur man än vrider och vänder på det så kan det inte bli annat än sagolik, smaklökskittlande fotbollsunderhållning. Matchen var på förhand ganska upphypad – och för en gångs skull hade jag inte något emot det. Publiken på Emirates skulle äntligen få se Henry igen, den bäste spelaren de engelska öarna haft äran att bevittna. Och han tillhör oss. Han spelar för Barcelona men han tillhör oss.
Fábregas klarade ett sent (typ uppvärmningen inför matchen) test och förklarades spelklar av läkarteamet. Stort plus där. Gallas drog även han på sig Arsenaltröjan, första gången han gjort det sen 10:e februari. Utöver det inga konstigheter.
Första halvlek
Mina förhoppningar om att Arsenal skulle vara alldeles för dynamiska, snabba och – det är första gången jag skriver detta – fysiskt starka för sina motspelare, framför allt på mitten, levde ungefär 30 sekunder. Diaby hann vända bort en motståndare ute till vänster och galopperade framåt i ett anfall som avslutades med ett halvfarligt inlägg. Det jag inte visste var att efter den aktionen kunde man lika gärna ha plockat ut Diaby utan att det hade haft någon negativ effekt på Arsenal. Barcelona fick tag på bollen och hade ingen lust att dela med sig efter det. Respekten Arsenal visade sina motståndare var påtaglig. Förlamade av omfattningen på tillfället. Lamt, slappt och alla anti-aggressiva adjektiv man kan komma på. Det var raka motsatsen till hur jag hade hoppats att man skulle spela.
Riktigt rörigt i försvaret blev det som en konsekvens. Ett slappt mittfält med pressavstånd på en kilometer är aldrig en bra kombination med en hög försvarslinje (vilket var någonting vi skulle bli varse om i andra halvlek). Gästerna hade en briljant öppning på matchen men jag har stora svårigheter att avgöra ifall det var pga deras briljans eller hur dåligt Arsenal spelade. Jag lutar mot en blandning av de 2. Chans på chans föll till Barcelona och det var inget annat än en storspelande Almunia som räddade kvar Arsenal i kvartsfinalen.
Chanserna är nästan för många för att minnas (och jag är inte självsadistisk nog för att se höjdpunkterna) men det inleddes med en lurig hörnvariant som Busquets sköt på mål efter dryga 2 minuters spel. Efter det tycktes förvirringen bara spridas genom laget. Messi hade en chans från strax utanför straffområdet, Almunia kom ut och räddade ett avslut från Ibrahimovic både en och två gånger, samma sak på Xavis avslut och fick sedan hjälp av Song att blocka ytterligare ett avslut. Statistiken var förkrossande den också då jag tror att Barcelona hade ett tiotal avslut inom första halvtimmen och bortalagets intensiva press vann tillbaka bollen gång på gång. Arsenal var synbart skärrat och det var bara att konstatera att man fortfarande inte är över den mentala spärren man tycks ha i stora matcher.
Skadorna hjälpte inte heller. Både Gallas och Arshavin skadades och byttes ut inom första halvtimmen. Denilson och Eboue byttes in. Arsenal stack dock upp ibland, en gång med Nasri som smekte ett skott tätt, tätt utanför den bortre stolpen och påminde oss alla om att det fanns två lag i den här matchen. Det är nästan så att jag hade känt mig som en genuint dålig och smutsig människa ifall Arsenal hade tagit ledningen där. Barcelona och Ibra svarade genom att lura offsidefällan men svensken skjuter utanför Almunias främre stolpe ur dålig vinkel. Matchen började leva upp till alla förhoppningar. Bendtner tråcklade sig förbi 2 försvarare på högerkanten och slängde in ett perfekt inlägg som Diaby mötte med pannan några meter från mål men han kunde inte få någon ordentlig kontakt på bollen. Ett stundtals utspelat Arsenal hade ändå skapat 2 gyllene chanser att ta ledningen och det kändes farligt varje gång man anföll. Definitivt en livlina att klamra sig fast vid inför den andra halvleken.
Andra halvlek
Efter att man överlevt en målchanskavalkad i första halvlek tar det bara 20 sekunder av den andra halvleken innan Barca tog ledningen. Arsenalförsvaret kan inte hantera en precis långboll från Pique, Ibrahimovic kommer fri och lobbar Almunia som tvekade och stannade upp mitt i sin totalt feltajmade utrusning. Typiskt Arsenal.
Inte lång tid hinner passera innan Barcelona får en totalt felaktig frispark i farligt läge. Messi – som var ganska anonym för kvällen – lägger den i muren och Arsenal kontrar. Bendtner möter, spelar ut till Fábregas till vänster som hittar Clichy som kommer på en överlappande löpning och hans inlägg når i sin tur en framstörtande Bendnter som tvingar Valdes till en otrolig reflexräddning med sin kraftfulla nick. En chans man inte får missa – framför allt inte när man får så få.
Ibrahimovic visade sedan hur man ska avsluta en målchans. En målchans som dock aldrig borde uppstå. Xavi får stå helt opressad med bollen – Diaby är minst 5 meter ifrån honom – och lägger en boll över försvaret som Ibrahimovic återigen är först på efter att Song stått och sovit. Avslutet åker rakt upp i nättaket vid Almunias främre stolpe.
Arsenal var nu verkligen tvungna att göra mål ifall man ville ha någon realistisk chans att avancera. Wenger byter ut Sagna mot Walcott och låter därmed Eboue ta högerbacksplatsen, vilket skulle visa sig vara ett klokt byte. Walcott kom in bakom Maxwell mängder med gånger och Arsenal verkade äta sig tillbaka in i matchen. Reduceringen kom också. En slapp pass av Busquets plockades upp av tacksamma Arsenalspelare, man slog några snabba pass inom laget innan Walcott tog Bendtners genomskärare i steget, tittade upp och satte bollen i nät för att ge Arsenal en osannolik livlina. Publiken och laget tycktes få sig ett rejält lyft. Man fick mer och mer boll och varje inlägg blev farligt. Walcott var ett ständigt hot.
Zlatan ut – Henry in. Hyllningar, applåder och beundran.
Det var också genom Walcott man skulle vinna sin straff. Ett inlägg från hans högersko hittade Bendtner som kyligt och osjälviskt nickade ner inlägget till Fábregas som, precis innan han skulle avlossa ett volleyskott, blev omkullvräkt av Puyol och domaren hade inget val annat än att peka på straffpunkten och skicka Barcakaptenen med pudel-permet till en tidig dusch. Jag tar mig en flyktig funderare på hur mycket schampo den snubben egentligen behöver innan jag kommer på att vi är sekunder ifrån en kvittering. Och det är Fábregas som lägger straffen. Såklart. Några av de långsammaste sekunderna i mitt liv var sedan över när Cesc dundrade bollen i mål, och tyvärr, på något sätt, skadar sig i processen. Han fullföljer matchen haltandes omkring i mittcirkeln för att Arsenal tvingats använda alla sina 3 byten.
Några ordentliga målchanser blev det inte efter det men det är nog lika bra. Man var hyfsat andfådd efter de avslutande 20 minuterna, som onekligen tillhört Arsenal, och jag tror inte att jag pallat mer. Domaren blåste sedan av matchen och de trötta krigarna på planen kramade om varandra. Henry dröjde kvar länge och njöt av hyllningsorkanen från läktarna. Fina scener.
Sammanfattning
Arsenal kan skatta sig lyckliga att kvartsfinalen lever för den hade kunde varit över inom de första 20 minuterna. Almunia visar upp hela sitt register genom att först leverera fantomräddningar på löpande band för att sedan, direkt i andra halvlek, göra ett otroligt och dyrbart misstag. Jag förväntade mig att Barcelona skulle ha det mesta av bollinnehavet men en totalt brist på aggressivitet förvärrade bara allting, och man lyckades verkligen inte dra nytta av sitt övertag i fysik på mitten. Jag trodde Diaby skulle kunna ha sin livs match men det blev hans sämsta det här kalenderåret. Skadorna hjälpte sannerligen inte heller. Det finns inget annat lag förutom Arsenal som, i en match som inte alls är ful eller fysisk, kan få 3 nyckespelare skadade. Omskyfflandet i laget så tidigt hjälpte definitvt inte och detta i samband med en undermålig press på bollhållare leder till Barcas 2 mål. Vad skulle man inte ge för att ha t ex Djourou nu?
Spelarbetyg 1-6
Manuel Almunia 4 – Fantastisk och värdelös. Märkligt.
Bacary Sagna 2 – Sögs inåt i banan mot bollen allt för ofta men gör egentligen inte bort sig så mycket.
William Gallas – Matchotränad. Oerhört dumt av Wenger att spela honom.
Thomas Vermaelen 2 – I duellspelet tappar han ingenting men tyvärr blir det inte mycket sådant mot Barcelona. Får en del av skulden på varje mål. Såklart är det inte lätt med olika ovana partners i mittlåset, men individuellt inte hans bästa match.
Gaël Clichy 3 – Missar en del motståndarlöpningar, vilket kunde ha blivit ödesdigert, men han var stundtals fenomenal. Löpvillig som få och ett konstant hot framåt dessutom.
Alex Song 2 – I första halvlek var han vår bästa utespelare då han krigade på och tog initiativ men som mittback var han oerhört vilsen. Säsongens sämsta match för Song.
Abou Diaby 1 – Jag trodde så mycket på Sir Abou of Diaby men blev ack så besviken. För honom är motståndarna inte mer än ett gäng klena dvärgar men han sprang ändå runt och såg rädd ut i 90 minuter. En match där bollen inte var hans vän dessutom.
Cesc Fábregas 3 – En beundransvärd krigarinsats. Vilken soldat. Nästan den enda som behöll lugnet och fattningen med bollen vid fötterna. Minus för att han inte kysste klubbmärket vid målet.
Samir Nasri 3,5 – Gav bort bollen alldeles för mycket i första – likt hela laget – men han krigade nästan mest av alla. Tog initiativ och hotade. Bra match under omständigheterna.
Nicklas Bendtner 3 – Jag vill nästan ge honom högre betyg. Blev väldigt isolerad på topp i första halvlek och var obefintlig i djupled men spelade fram Walcott, vann VARJE nickduell och hans närvaro skapade enorm oro på så gott som varje inlägg. Borde gjort mål.
Andrey Arshavin – Var väldigt dålig innan skadan. Nonchalant och tappade boll i väldigt farliga situationer.
Emmanuel Eboue 3 – När han fick spela högerback var han fantastisk och hade stor del i Arsenals återuppståndelse i andra halvlek. Bra.
Theo Walcott 5 – Mer kan man inte begära av ett 30 minuter långt inhopp. Mycket bra första touch vid målet, ett ständigt djupledshot och tog sig till flertalet farliga inläggssituationer.
Denilson 3,5 – Ser klen ut i PL – glänste stundtals här. Tyckte han var vår bästa mittfältare när han kom in. Verkar trivas mot sånt här motstånd och jag hoppas han spelar 90 i returen.
Vi på Svenskafans Arsenalredaktion ber om ursäkt för den totala avsaknaden av Zlatan-hysteri i ovanstående text. Vi är givetvis medvetna om att vi kategoriseras som svensk media och att vi därmed är juridiskt skyldiga att glädjerunka över varje bollkontakt Zlatan har men vi har för mycket journalistisk integritet för att sjunka till den nivån. Tack för visad förståelse.