Gästkrönika: Vem hör hemma i Arsenal?
Jag tror att jag grät lite i söndags. Redan vid 2-2-målet började tårarna komma, och när N'Zogbia dundrade in 3-2 tog jag en kaffekopp av daga. Den var nog redan lite trasig.
Bakslaget mot Wigan kändes blytungt. Efter reduceringen med tio minuter kvar såg hela Arsenal ut som knäsvaga kalvar, även om de kämpade bäst de kunde. Det räckte inte. Men när den här säsongen summeras kommer vi antagligen ändå inse att den där förlusten inte var mer än en liten plump i protokollet.
Det snackas väldigt mycket om Arsenals framtid bland fansen. Forumet här på svenskafans blev tydligen så hett att det var tvunget att stänga. Kul att alla gooners bryr sig. Man får bli lite sur när ens lag förlorar, även om det inte bör gå till överdrift. Nu vill tydligen flera ”fans” kicka halva Arsenal och köpa in världsstjärnor. Men till er kommer jag med följande budskap: det kommer inte att gå. Wenger kommer med stor sannolikhet att lätta på plånboken, men det handlar inte om miljarder. Men han vet vad han gör. Arsène knows. Till skillnad från oss är han faktiskt proffs, som inte bara hanterar matchsituationer, utan även människor. Det är också något att ta hänsyn till.
Till att börja med ska vi vara oändligt glada att vi har Wenger. Han är mer eller mindre det största som hänt Arsenal. Någonsin. Utan Wenger hade vi inte bara riskerat att gå miste om världsstjärnor som Henry och Fabregas, vi hade också haft oturen att betrakta ett karaktärslöst Arsenal utan visioner. Långt ifrån den klubb vi följer idag.
Jag är stolt över att vara Arsenal-supporter. Jag är stolt över Wengers utpräglade fotbollsfilosofi, över hans envetna idé att låta fjuniga moppepojkar få chansen och över hans stora kärlek till klubben. Att sparka Wenger är absolut det sista Arsenal ska göra. Arsène knows.
Vad gäller spelarna behövs det förnyelse, utan tvekan, och det har Wenger blivit smärtsamt medveten om vid det här laget. Arsenal har gjort en bra säsong, men det saknas några pusselbitar. Vad vi dock måste ha i åtanke är att även om Wenger nu knyter till sig några nya namn, kommer det inte bli någon massimmigration. Och det är jag glad för.
Det största problemet hittar vi mellan stolparna. Almunia håller inte som förstamålvakt, precis som Wenger ska ha antytt. Som reserv är han ett bra alternativ, men vill Arsenal vara bäst i England behöver de någon av van der Sars eller Cechs klass. Det finns flera alternativ, till exempel har Hugo Lloris (Lyon) och Manuel Neuer (Schalke 04) hittats på önskelistorna och det låter inte helt fel. Men det är bara drömmar och vi får vara glada om Arsenal lyckas locka till sig en riktigt vass burväktare. Wenger har dock säkerligen någon plan. Arsène knows, ni vet.
Silvestre har inte gjort många glada den här säsongen. Han var knappt bra i United och har definitivt inte varit det i Arsenal. Ett felköp av Wenger. Arséne knows, men bara oftast. Där behövs således ett nytt namn, gärna en klasspelare, som på allvar kan konkurrera med Gallas och Vermaelen. I övrigt tycker jag att Djorou är en alldeles utmärkt backup.
Det är väl ungefär de köpen vi kan gissa att Wenger ägnar sig åt. Plus Chamakh då. Bordeaux-spelaren verkar redan ha beställt biljetter till London och ska vi tro på de numera ganska konkreta ryktena kommer Chamakh att bilda anfall med van Persie, ”Shava” och de andra efter sommaren. Ryktet säger att han till och med köpt en Big Ben-miniatyr som nu pryder hans fönsterbräde. Vi kan tycka vad vi vill om Chamakh, en 26-åring som i skrivande stund ligger elva i franska skytteligan. Som gooner kan man muttra lite och önska att Dzeko, Higuaín eller David Villa sticker till Arsenal. Men det låter inte speciellt troligt. Chamkah kan vara ett förträffligt alternativt, om han nu kommer, och bli inte förvånade om han stänker in 20 mål redan första säsongen. Arsène knows.
Det finns ett antal andra spelare som ligger lite på gränsen. Carlos Vela, Denilson och Eduardo till exempel. Sälj maximalt en, säger jag. Carlos Vela har gjort en väldigt slätstruken säsong, men glöm inte att han var magnifik i Carling cup förra säsongen och att han bara är 21 bast. Denílson å sin sida har spelat mycket den gångna säsongen, utan att glänsa speciellt ofta. Men i Denílson har Arsenal en ganska allround spelare som gör sig bra i truppen. Även om jag allra helst ser honom utanför startelvan.
Det största frågetecknet sätter jag i så fall kring Eduardo. Kroaten har hunnit fylla 27 år och har sett väldigt blek ut under säsongen. Frågan är om den där tacklingen från Martin Taylor kanske grusade Eduardos väg mot att bli en världsanfallare. Jag tror inte Wenger säljer honom, men får vi ett bra bud – från Lyon, som han kopplats ihop med, exempelvis – ser jag inte många anledningar att behålla honom.
Framför allt måste vi vara realister och gräva där vi står. Vermaelen har gjort en fantastisk säsong. Song har blivit en världsspelare. van Persie har visat att han är en klassanfallare. Bendtner utvecklas och tar ansvar. Till skillnad från typ Chelsea går Arsenal faktiskt åt rätt håll.
Om Gunners får vara skadefria samtidigt som laget köper in två-tre spelare kan det med lite flyt bli guld i Premier League redan nästa säsong.
Som sanna supportrar får vi aldrig eftersträva den utveckling som Chelsea eller Manchester City haft. Det är ju vad vi föraktar. Vi är Arsenal med allt vad det innebär. Vi rullar runt bollen, vi satsar framåt och vi bygger ett lag. Glöm aldrig det.
Och glöm aldrig att Arsène knows.
