Redaktionen undrar vad som hände med David Hillier
Alla generationer har en spelare som framkallar ångest och som man inte förstår varför tränaren envisas med att spela. Även Gunners. Under början av 90-talet hette denne spelaren David Hillier. Detta är historien om honom.
Han föddes 1969 i London. En liten parvel som fick namnet David. Vi skuttar framåt i historien, gör ett avstamp i slutet av 80-talet, då Gunners vann FA Youth Cup mot Doncaster. Kapten: David Hillier. Gunners hade en strålande ungdomsverksamhet på denan tiden. Adams, Rocastle, Campbell, Hayes, Quinn, Merson, Hillier, Selley, Morrow med flera; alla var det Gunnersprodukter, som Graham lyfte fram. Hillier togs med i diskussionerna som 19-åring och var med under hela den fantastiska eran med liga-guld 91 och dubbla cup-guld 93. 1994 mot Parma var han dock skadad och nu börjar också hans stjärna; ja stjärna och stjärna; att dala.
Men vad var då detta för en krabat?
Hillier användes som defensiv mittfältare av Graham. En gänglig spelare, bollsäker och vars roll var "under George Graham my job was basically to win the ball and give it to Anders Limpar". Graham spelade honom med förkärlek framför the famous-four tillsammans med Davis eller Richardson och Graham fick en spelare som gjorde ett mycket habilt jobb utan att sticka ut. Han störde ingen, jobbade dock uppoffrande och en bra lagspelare. Han stod inte heller för några praktmissar, men inte heller något uppseendeväckande. Lite som en Gilberto Silva. För mig personifierade han dock det Grahamska "Boring Arsenal". Man insåg kanske inte hans eventuella storhet i bollvinnande och att enkelt spela bollen vidare.
I Arsenals historia har han dock fått famositet på andra sätt. Inte speciellt bra sätt, kanske; men alla sätt att bli berömda på är kanske bra. Nåväl; mot slutet av sin Arsenalkarriär, så åkte han först dit för att ha rökt cannabis och bara några månader senare, så plockade polisen honom, när han var i full färd att stjäla baggage på Gatwick Airport. Kanske inte det bästa han gjort? Vi placerar Hillier med Storey, Adams, Merson och flera.
När detta skedde var hans karriär dock i utförsbacken och under Rioch, så placerades han i reservlaget och Wenger förpassade honom snarast till Pompey. Wenger har ju aldrig varit speciellt förtjust i spelare med ett osedeligt leverne utanför fotbollsplanen.
Vad hände då sedan?
Londonfödde mittfältaren Hillier gjorde 60-70 matcher i Pompey. Även här; inget större avtryck av den gode mittfältaren, som efter några år valde att påbörja nedtrappningen av karriären. Det blev en flytt till "The west Country" och Bristol Rovers, men vilka han spelade under ett antal år innan han; efter att ha spelat en halv säsong med Clevedon 2002, lade skorna på hyllan.
Nu tar den civila karriären sin start. Han hade stoppat undan en del av sina fotbollspengar i madrasserna och dessa kom nu till pass, men efter ett tag sjöng även dessa på sista versen och han valde att sadla om till den lokala brandkåren och utbildade sig till brandman. Det blev stege, spruta, vatten, att rädda människor, djur och andra varelser, släcka bränder och vara en hjälpande hand. Efter vad jag förstår i intervjuer så trivs han mycket bra med denna roll i en brandmanna-lag, där alla hjälper varandra och man är hårt sammansvetsade, precis som i ett fotbollslag.
Han gav dock inte upp fotbollen helt utan tränade till och med säsongen 2008/2009 det lokala laget Oldland Abbotonians i en av de lägre lokala ligorna. Hans framgångar var måttliga, men historien berättar att han i alla fall tog upp dem någon serie.
När Hillier spelade i Gunners på 90-talet så var han en uppoffrande spelare, som spelade med säkerhet och var en mycket god lagspelare. Inte kunde man då ana att dessa karaktärsdrag senare skulle användas igen. Som Brandman. Det var David Hillier det.
Källor: Wikipedia; Arsenal-Player-by-Player, the Observer.
