Redaktionen undrar vad som hände med Andy Linighan
En bruten näsa. En hjälte.
Andrew "Andy" Linighan förkroppsligar ordet hjälte. Med ett förvridet ansiktsuttryck, en näsa som gamle ryske lagkaptenen Boris Michajlov hade dödat för och med en hel hoper Arsenal-spelare omkring sig; så går Andy Linighan in i Arsenals historieböcker. Men vi återkommer till detta ädlaste moment i hans fotbollshistoria och tittar på vem han var; denne 192cm långe gossen från kuststaden Hartlepool i Durham County.
Andy Linighan föddes 1962. I Hartlepool, som ovan sagt och startade även sin karriär i lokala laget "United". Efter att ha etablerat sig och gjort sig ett namn som stor och stark mittback, så bar det av via Leeds till Norwich och på Carrow Road tog karriären fart. Den långe, kraftfulle och nickstarke Linighan dominerade mittförsvaret eftertryckligt, fick spela några B-landskamper och 1990 klev Graham in och handlade loss honom för att förstärka mittförsvaret. Ett konstigt val eftersom Adams, Bould, O'Leary redan fanns där. Till detta Colin Pates. Sedermera dök Keown upp och mittbackssamlingen fylldes på med Marshall och Morrow under resans gång.
Men, Linighan fick speltid. Det skulle dock bli över 100 matcher för honom i Gunners färger under sex säsonger. Habil. Inga krusiduller. Han var en bra mittback. Inget snack om saken. Stark, brytsäker, men hade sina brister i fötterna.
Så var det då det här med nicken som tar honom in i Gunners historia.
Hans stora dag. 20 Maj 1993.
Omspel mot Sheffield Wednesday. Keown är skadad. Linighan slåss med Mark Bright i mitten. Ian Wright har gjort mål för oss. Wednesday har kvitterat. Förlängning. Går mot förnyat omspel. Wembley kokar, Linighan spelar med bruten näsa efter att Mark Bright tryckt dit honom med armbågen. Hörna kommer från Merson. Minut 118 och Hartlepools hjälte går upp och "Mååål". Han når bollen precis före Bright och nickar in bollen bakom en flaxande Chris Woods. En viljeansträningning, en kraftsamling. Upphopp, nick, mål.
Om ligacupvinsten, där Steve Morrow gjorde målet, hade en osannolik hjälte, så var Linighan ännu mer osannolik. Bruten näsa och knappt i närheten av målet tidigare. Än mer intressant att hans mål innebar att hans gamla lag Norwich fick spela UEFA-cupen.
Men efter detta mål. Var tog han vägen?
Det blev inte bättre än så. Det toppades naturligtvis inte. Under åren som kom, så gled han ned igen och försvann bakom Adams, Keown och Bould.
1997 såldes han till Crystal Palace där han under några år och på ålders höst gjorde strålande insatser och över 100 matcher. Med sitt säkra spel, så var han en publikfavorit i Crystal Palace och kanske var det guds mening att han ,efter att ha suttit en hel del på bänken de sista åren i Gunners, fick glänsa lite igen. Han var med och lyfte upp "Palace" till Premiership och gjorde detta som kapten för laget exempelvis.
Han rundade sedan av sin karriär i Oxford, innan han 38 år gammal hängde han upp skorna på en krok och vandrade iväg. Linighans karriär var vid vägs ände och han tog ett nytt steg. Han blev rörmokare. Jodå. Det finns ett liv efter fotbollen. För mittbacken blev det rörmokeri eller "plumbing" som britterna säger. I Harpenden i Hertfordshire finns en firma kallad Linighan Plumbing. Om ni är i faggorna; har problem med rör, så tar ni kontakt med Andy himself. Ut kommer en hjälte med rör, med en bruten näsa och med en historia, som inte många slår.
Källa: Wikipedia, Arsenal Player-by-Player, Norwich "Birds that flew from the nest"
