Redaktionen undrar vad som hände med Brian Marwood
Det finns spelare som blivit mer kontroversiella och fått mer inflytande efter sin karriär på den gröna mattan. Vi välkomnar Brian Marwood in i artikelserien. Idag stor pamp i Manchester City; då en av de mera inflytelserika spelarna i Grahams första titel-gäng.
Vänsterkanten är min bästa vän. Det hade kunnat vara titeln på Marwoods bok. Han ägde vänsterkanten, han byggde klossar där, gjorde små lerfigurer och lekte med sina motspelare på vänsterkanten. Brian Marwood föddes i Seaham i County Durham 1960. För uppmärksamma noteras att det är i samma område som Linighan och jag misstänker att dessa båda rackare sprang på varandra i ungdomsserierna. Han var tidigt mycket lovande både i Cricket och fotboll, men valde det senare. Som 16åring upptogs han som lärling av Hulls tigrar, gjorde mycket mål som mittfältare och inom kort var Sheffield Wednesday på plats och köpte loss honom. För icke medvetna, så var Wednesday på denna tid en kraft i första divisionen, med mängder av intressanta spelare. Brian Marwood fick här chansen att verkligen utvecklas och göra det han var bra på; nämligen utmana, dribbla förbi, söka yta, gå ned till kortlinjen och slå inlägg. Inlägg var en specialitet nämligen.
George Graham insåg storheten och köpte honom våren 1988. Detta köp måste vara ett av Gunners bästa - om man räknar med utfallet och tiden i klubben. Ty Marwood var bara crirka två säsonger i klubben, men hans första säsong räknas till en av de mera fantastiska. Marwood ägde vänsterkanten. Täckt av en makalös Winterburn bakom, så opererade han från mittlinjen och framåt och var Alan Smiths hovleverantör av inlägg. Gunners gjorde, som alla minns, helt plötsligt mest mål i ligan. Över 70 mål och Alan Smith vann skytteligan, serverad av Marwood vid flera tillfällen. Jag minns säsongen mycket väl; även fast sändningarna på svensk TV var mycket bristfälliga, så fick man tag i Shoot och Match Weekly ganska regelbundet, följde matchanalyser och förstod Marwoods storhet och hans säkra förmåga att göra backen med ett snabbt ryck och trycka in bollen i mitten. Jag vet inte hur många mål han låg bakom under säsongen 88/89, men i många av de klipp, som jag hittat så traskar han ned på kanten och lyfter in den centralt och det blir mål. Alan Smith minns gärna Marwood som den som försedde honom med bäst passningar. Han gjorde dock en del mål också och inledde 88/89 med mål i de första fyra ligamatcherna.
Men, som så många snabba yttrar, så får de problem med skador. Rycken, stopp-stanna och hakningar från backar gör att skador kommer. Marwood skadades i slutet av säsongen 88/89, missade episka momentet på Anfield och var sedan skadad en del av nästa säsong. Graham insåg detta och vips agerade han. In med Limpar i klubben och Marwoods dagar var räknade.
Två och ett halvt år i Gunners färger. Sällan har någon gjort ett så snabbt intryck. Gunners tog sin första ligatitel på arton år. Marwood kan vara stolt. Stolt var han säkert också över sin enda landskamp(1988), då han bytte av Michael Thomas mot Saudi Arabien.
Men vad hände sedan?
Jo, Marwood gick tillbaka till Sheffield; fast denna gång till the Blades, hos vilka han under några år försökte få fotfäste, men varken hos dem hos Swindon eller Barnet så tog karriären fart och som 34åring lade han skorna på hyllan.
Nu börjar dock en annan karriär. Inom football management. Marwood skulle ha ett gott öga för taktik, munläder och hur man sköter sig i fotbollens finrum. Redan som spelare i Gunners tog han ordförandeskapet i fotbollsspelarnas fackförening exempelvis och var bland annat delaktig i diskussionerna om starten av Premiership 1992. Sedan är inte steget långt till nästa steg; jobbet som "football pundit". Marwood tillbringade många timmar inom både radio och TV som expertkommentator. Det var BBC, Sky med mera. Marwood är en tänkare, kan förklara skeenden och visste när han skulle vara tyst.
Sedan har livet gått vidare inom football and sports management. Exempelvis har han jobbat för Nike, som UK Product chef och nu tillbringar han tiden som sportchef i Manchester City. Jo, Marwood har sålt sig till oljepengar. Det sägs att han är extra tillsatt av shejkerna för att hålla koll på och sköta transferprat och kontrakt och naturligtvis är det en extra bonus att han känner Citys chef Garry Cook sedan sin tid i Nike. Citys shejker verkar ha fullt förtroende för affärsmannen Marwood, som kombinerar fotboll och affärer på ett bra sätt.
Fast vi Gunnersfans ser det senare som en parentes i livet; något som Marwood kommer att se tillbaka på vid någon jul om några år och vilja glömma, och samtidigt drömma sig tillbaka på den fantastiska säongen 88/89 då han erövrade motståndarnas ytterbackar och fansens hjärta.
