Säsongsanalys: Wenger
Ingen titel. 2009/2010 var det femte raka året för Wengers Arsenal utan titel. Bra år ändå?
* Bra år
För femte året i rad så knallar Gunners hem efter en ligasäsong utan en buckla. Katastrof? Naturligtvis hade det smakat fågel med en buckla att ställa in i skåpet. Visst Fair Play Cup vanns, juniorer och damer vann sina delar, men A-laget förblev utan pokal igen. Ändå måste jag tillstå att Wengers femte år i rad utan buckla nog är hans främsta av dessa. Orsakerna är många; trots att vi introducerade ett nytt spelsystem, hade en målvaktsbesättning som inte varit så dålig sedan Richard Wrights dagar, ett manfall större än digerdöden och bristen på en egentlig toppforward, som vräker in mål, så släppte inte Gunners jakten på ligatiteln förrän det var fyra omgångar kvar och vi tog oss till kvartsfinal i Champions League. För mig är det mycket starkt. Wengers år i Gunners får klassas som mycket bra helt enkelt.
* Nytt spelsystem
Vi såg bitar av det under Emirates Cup. Wenger vågade sig på ett nytänk med 4-3-3. Först var man kanske lite skeptisk och undrade hur detta skule gå mot de "Bonkargäng", som inte har en aning om vad 4-3-3 är, uatn bara går ut och tacklar och kapar ändå, men Wengers nya idé var en härlig upplevelse. Med 4-3-3 blev Gunners fantastiska paradgren- passa bollen framåt,i fart och i ständig rörelse - ännu bättre och vi fick se Fábregas utvecklas till en världsspelare och som kreatör på mittfältet. Han fick en i princip fri roll centralt och agerade ofta som släpande forward; Song utvecklades till en av ligans bästa defensiva mittfältare och den tredje axeln, som bestod av Diaby,Ramsey, Denilson, Eastmond, Nasri eller andra fick agera som tvåvägsspelare. Forwardstrion blev rörligare, fick större ytor att agera på och ytterbackarna kom längre upp. Härligt att skåda.
* Återigen lyckad integration av nya spelare
En spelare värvades under sommaren. En enda. Thomas Vermaelen. Okänd för många. Själv trodde jag efter att ha sett honom i Ajax; att han var holländare. Icke. Men han värvades och gick rakt in i laget. Igen. Ser man under de senaste åren, så har Wenger inte direkt köpt ihjäl sig. Nasri,Arshavin och Vermaelen. Tre spelare som kostat lite pengar. Alla tre går rakt in i laget. Innan det var det Sagna och Gallas exempelvis. Gunners - med bristande transferbudget pga stadionbyggnationen - har fått välja mellan att köpa småskaligt och många eller kraftsamla på en spelare. Satsningen har varit välgrundad och Vermaelen gick rakt in startelvan.
* 83 mål
Inte sedan 2004/2005(87 mål) har Gunners gjort så många mål. Detta sker, trots att Gunners sålt av Adebayor som trots att han saknar vett och etikett, ändå var god för 25 baljor per säsong. Gunners 4-3-3-system har varit lyckat därvidlag. Anfallen sker från hela planen och mängden spelare som kan avsluta är många och trots att Gunners under året saknat Eduardo, Nasri, van Persie, Bendtner, Walcott och mot slutet Fábregas, så har Gunners gjort 83 mål. Det är ohyggligt starkt. Men man ser på målskyttarna att det har varit många igång. 18 spelare har delat på målskyttet. Inget annat lag i ligan har så många målskyttar och endast två spelare har gjort tio mål eller mer. Det är fascinerande, men naturligtvis beror det på skador, många spelaromställningar och det faktum att spelarna helt enkelt kan ta avslut.
* 4-3-3; Konsekvens eller idioti?
Men är 4-3-3 alltid bra? Wenger är känd som en konsekvent människa. Obändig moral, kör sina idéer konsekvent. Han gjorde detta med 4-3-3 detta år. Mot alla lag, ställde inte om och oftast bar det frukt. Men mot lag som överpopulerar mittfältet- typ Chelsea med Ballack-Mikel-Essien-Lampard och ManU med Carrick-Scholes-Fletcher exempelvis, så får Gunners det svårt. Ytorna blir mindre; antalet närkamper blir större och då trasas Gunners spelsystem sönder. Bollarna når inte ut till kanterna lika ofta och det tar längre tid på mittfältet. Här hade jag gärna sett att Wenger visat prov på att ställa om laget till 4-4-2 eller varför inte 4-5-1. Det hade tagit udden ur motståndarna och framför allt lat in en överraskning.
* Politiken
En av Wengers styrkor är att skilja på politik och fotboll. Han lägger sig aldrig i politiken i klubben och håller sig undan när frågorna kommer. Under året har ägarfrågan varit het. Kroenke,usmanov, Lady Nina, Gazidis. Långa diskussioner, men Wenger har på ett skickligt sätt manövrerat sig undan från dessa debatter. "There are shareholders and major shareholders. Each has its opinion. I do not care about it. My role is to manage football. " Så länge Wenger får basa över fotboll, taktik, transfers och träningsupplägg, så kommer detta att fortsätta.
* Den sista kvarten
20 mål gjorde Gunners den sista kvarten detta år. Det är ganska enastående. Gunners är genomtränade, tror på sitt spelsystem och Wenger vågar göra de avgörande bytena för att råda bot på tröga anfall. Vid ett par tillfällen dök Bendtner upp som räddande ängel mot slutet exempelvis. Gunners maler på med sina anfall; från vänster, höger och så testar man igen. Wenger manar på och har fått in ett härligt driv i laget, som tillser att målen kommer.
* Moral
Att göra mål under slutet- det tyder på en härlig moral och detat har vi sett till bristningsgränsen detta år. Gunners var avsågade vid tre tillfällen. 11 poäng efter Chelsea i November och man skrek på Wengers avgång. Men orden kom "We need to maintain focus and concentrate on the next game". Gunners gjorde så. Fokus på nästa match, segrarna kom och parallellt, så tappade Chelsea och ManU. Gunners gick ikapp; inte bara en gång utan flera. En härlig insats och mycket viktig för lagets moral. Här spelade Wengers prat med laget, hans konst att ingjuta självförtroende och tro i laget en stor roll.
* Transferpolitik
Wengers transferpolitik är orubblig. Han låter aldrig sig övertygas om att han måste handla ett gäng spelare för att fylal på och förbättra ett lag. Han köper en; max två stycken och integrerar dem, samtidigt som han lyfter de andra juniorerna och unga spelarna till en högre nivå. Detta år, så försvann Adebayor och Kolo Touré exempelvis. Det hade varit naturligt att köpa en "Striker", ty Adebayors 20-25 mål ersätts inte så lätt. Istället ställer han om spelsystem och vi gör fler mål än på länge och Kolo, som knappt spelade ifjol, ersätts av Vermaelen. Parallellt med detta, så lyfter han interna spelare och ger dessa mer speltid och fortsätter att låna ut spelare i truppen för att ge dem speltid; Wilshere, Lansbury, Sczeszny och Jay Emmanuel-Thomas. Att han sedan skrev kontrakt med Campbell; det var oväntat, men visade sig vara en lyckträff.
* Fotbollsutvecklaren
Det finns ingen tränare som kan utveckla unga spelare som Wenger. han visar det - år efter år- och årets upplaga är ingen skillnad mot tidigare. Fábregas klev ytterligare et tsteg i år. Med 15 ligamål och fri rörlighet, så var han en av ligans bästa offensiva mittfältare. Alex Song gick från en omdiskyterad spelare till en makalös defensiv mittfältare. Han lyfte Vermaelen till nya höjder, Bendtner fick ökad självförtroende och ser man på de yngre spelarna, så blir jag fundersam över hur bra Aaron Ramsey kan bli. Hoppas bara att hans benbrott inte ställer till det, men Ramsey har massor för framtiden. Craig Eastmond och Jack Wilshere är andra som tog extra steg detta år, även fast den sistnämnde nog var bäst i Bolton.
Han lyckas dock inte med allt och Vela & Walcott stod ganska stilla detta år. Dags att ta steget nu.
* Skador och läkemedelskonsten
Men allt har inte varit guld och gröna skogar och trots att spelarna varit skadade och man kanske inte kan göra så mycket åt det, så har det vid tillfällen höjts frågetecken om Wengers skadebehandling och de beslut som tas. Gallas, Walcott och Fábregas var tre spelare, som alla hade efterhängsna skador detta år. För Gallas och Walcott, så tar diskussionen om att de hade spelat för tidigt och slagit upp skadan igen. Visst; beslut tas med spelare, läkare och Wenger, men med tanke på den digra skadelistan, som vid ett tag var uppe på 13 spelare, så bör man nog tänka om.
* problemområde: Försvar
Lika bra som anfallsspelet och det offensiva spelet var; lika jobbigt var det att konstatera hur försvaret läckte. Över 40 mål släpptes in och Wenger hade jätteproblem att hitta en konstellation som han trodde på. Vi såg tre målvakter detta år. Alla tre var släpphänta och vid ett tillfälle sade Wenger "I do not know if Almunia is my long-term number one". Skadorna ställer naturligtvis till det. Vermaelen spelade mest som mittback, men kunde få spela med Silvestre, Campbell, Gallas eller Song. Det ger naturligtvis ingen säkerhet och positionsspelet blir lidande. Ytterbackarna var inte helelr i bra shape; i alla fall inte på vänsterkanten, där Clichy var skadad och ur form. Wenger fick jobba, men samtidigt är det inte lätt att hantera. Att byta målvakt under säsongen; det görs inte. Laget var med i ligatoppen och kvar i cuperna under transferfönstret exempelvis. Vi får helt enkelt konstatera att Wenger får se över besättningen.
* Gnäll
Wengers paradgren är Gnäll och även detta år så kom det. Han idiotförklarade Martin Hansson efter Porto-matcheen exempelvis, gnällde på Blackburn efter förlusten där och på domarna som tillät att Gunners spelares ben blev avsparkade gång på gång. Arséne the Whiner i högform.
* prioteringar
Avslutningsvis tar jag upp Wengers prioriteringar detta år. Självfallet är ligan och CL viktigare än Carling Cuo och FA-cupen, men samtidigt måste man ställa sig frågan om det - i ett titeltörstande land - är helt bra att skicka in lamm till slakt mot ManCity i Carling Cup? Det var ändå en kvartsfinal och här fanns chanser till avancemang. Vidare så kändes laget mot Stoke i FA.cupen inte det bästa man kunde ställa på benen och jag kunde nog tyckt att det kunde vara en liten större satsning på FA-cupen detta år.
Så; jag avrundar säsongen med att konstatera att det har varit ett gott år för Wenger och jag skickar in betyg 5(av sex) för detta år.
