Redaktionen betygsätter: Mittfältare
Redaktionen har tagit fram mikroskopen, den berömda sågen och tänkarglasögonen; truppanalysen är här, och vid det här laget vet ni redan i detalj hur bra Arsenals burväktare och försvarare är. Fast, vid närmare eftertanke, alla i hela världen vet hur välsignade Arsenal är när det gäller den förstnämnda gruppen. Hemlösa barn i Tibet vet att Fabianski är bollskygg och att blonderat hår inte passar på spanjorer. Eller människor överlag.
Arsenal är dock mer än bara målvakter och försvarare. Genom åren har klubben haft ett överflöd av kompetenta slitvargar, tekniska spelgenier och kantslickande artister. Jag talar självfallet om vår anrika mittfältstradition. Betygskalan är den gamla vanliga där 0 är Ledley King och 6 är Sol Campbell. Då sätter vi igång.
Abou Diaby - 4
Det finns tillfällen jag inte blir klok på karln. Även om hans schizofren-tendenser delvis tynat bort på senare år så kan man fortfarande märka av dem. I sina bästa stunder är han totalt omöjlig att stoppa. Stor, stark, snabb, löpvillig, teknisk, kraftfull och självsäker. Ett rejält monster på mitten som bara äter upp marken med sina enorma kliv. I sina sämsta stunder är han korkad, bollkär, slarvig och lat. För att inte nämna skadebenägen. Men den potential han besitter är otrolig. Ett fantastiskt råämne som med rätt vägledning kan bli precis hur bra som helst. Länkrollen i mittfältet - framför Song men bakom Cesc - är perfekt för Abou i matcher där man vill ha en offensiv vinkling på mittfältet, och där blommar han stundtals ut. Han verkar även trivas i Champions League där tempot är något lägre och där hans fysiska övertag är ytterligare ett snäpp större. Något han däremot inte bemästrar fullt ut är passningsspelet vilket ofta leder till att Denilson väljs före honom; hans beslutsfattande är inte alltid det bästa och hans passningsregister är inte så omfattande som man ibland önskar. Men, allt som allt, en väldigt bra mittfältare de flesta lag skulle vilja ha.
Cesc Fábregas - 6
Vad kan man säga om Arsenals kapten som inte redan sagts? Superlativen tar slut. I mitt tycke bäst i världen på sin position som en offensiv mittfältare/nummer 10. Där skulle jag egentligen kunna sluta och gå vidare till nästa mittfältare men, generös som jag är, så väljer jag att utveckla en aning. Anlände till klubben som en djupliggande spelfördelare - är numera nästan lika mycket anfallare som mittfältare. Lär fortsätta ligga på 20 mål per säsong med minst lika många assist. Tekniskt komplett, enorm arbetskapacitet, osjälvisk, bra avslutare, ser och tar löpningar, dribblar motståndare och har en utomjordisk spelintelligens. En riktig ledare dessutom. Ser Wenger som en far - fansen ser Cesc som en gud. Räcker det så?
Tomas Rosicky - 5
En utav världsfotbollens mest underskattade spelare och min personliga favorit. Jag ska förklara varför en 5a inte är ett för högt betyg. Tomas Rosicky - en gång i tiden Bundesligas dyraste spelare - kan spela för vilket lag som helst i världen, och jag tror inte att majoriteten av Arsenalsupportrarna till fullo uppskattar hur tur vi har som har Rosicky som en vanlig truppspelare. En fulländad tekniker - en av Europas finaste mittfältare. Ser man bara en match med Tjeckien (där han är lagkapten och stjärna) så förstår man precis hur bra han är. När han spelas på centralt mittfält (han hör inte hemma på kanten i ett "4-3-3") tar han omedelbart över hela matchen. Tunn och nätt men med en rejäl krigarinställning, fruktat distansskott och finess. En komplett mittfältare. Skulle starta på centralt mittfält varenda vecka i mitt lag. Arsenals äldsta mittfältare - visst närmar han sig 30? - och han har onekligen ett stort inflytande i omklädningsrummet. Hade ett mellanår förra säsongen efter 2 år utanför fotbollen men nu är han tillbaka och jag är övertygad om att han kommer spela stor roll i Arsenals eventuella framgång.
Samir Nasri - 4,5
Marseilles älsklingsson var född att spela i Arsenal. En altruistisk spelare som kan spela mer eller mindre överallt. Har fått bära den tunga stämpeln 'den nya Zidane' hela sin karriär och det är svårt att säga om det stjälpt hans utveckling. Likt de flesta mittfältare på Arsenals lönelista är han en utomordentlig tekniker och vill helst spela centralt bakom en eller två anfallare, men hans snabbhet gör honom nästan lika effektiv på kanterna. Efter att ha blivit oförklarligt petad av Domenech verkade Nasri vara hungrigare än någonsin och var Arsenals genomgående bästa spelare under försäsongen och följde upp det med en bra insats borta mot Liverpool. Sen kom beskedet att han haft en operation på knät och blir borta en månad. Det är inte så illa som det låter för Arsenals spelschema är överkomligt, vi har mängder med ersättare och det är även en landslagsvecka inklämt under den tiden, men det är onekligen trist för Samir själv som verkade gå mot en kanonsäsong. Kan han bara bli lite mer egoistisk och vågad i sista tredjedelen (för vi vet ju att han kan dribbla och skjuta) så tror jag han tar nästa steg och blir yppersta världsklass. Det enda som saknas är en ökad poängproduktion.
Denilson - 3,5
Denilson är en fruktansvärt missförstådd spelare. De flesta vet inte vad han gör och de flesta har väldigt lite respekt för vad en modern mittfältare gör. Vad gör Busquets i Barcelona? Vad gör Carrick i Man United? Fotbollen utvecklas ständigt; 4-4-2 blev 4-2-3-1 och den fysiska defensiva mittfältaren som flög in i tacklingar blev Denilson. Brytna passningar är den nya fotbollens tacklingar. Denilson anklagas ofta för att vara oambitiös i sitt passningsspel och att han bara passar sidledes eller bakåt. Man skulle i så fall lika gärna kunna anklaga fotbollen för att den utvecklas, för att slå sidledspassningar är precis hans jobb. Enkel logik: slår du bort bollen får motståndaren fler anfall. Ju fler motståndaranfall desto fler insläppta mål. I ett 3manna-mittfält finns det alltid plats för en Denilson. När en sådan spelare som finns i laget för att se till att bollen vårdas och behålls inom laget även väger in med 5-10 distansmål per säsong så har man en enastående spelare. Det som drar ner betyget är att han inte alltid kommer till sin rätt i engelsk fotboll där det sparkas långt och springs mycket. Han är fysiskt ganska svag och har en tendens att släppa motståndarlöpningar. Laget verkar lida när Denilson spelar Song-rollen istället för Song själv. Sånt kan dock förbättras och i takt med att den engelska fotbollen blir mer teknisk desto mer erkännande kommer brassemittfältaren få.
Alex Song - 5,5
Premier Leagues bästa defensiva mittfältare förra säsongen. Det står jag vid. Mittcirkelns mästare är grov som ett berg, bra på huvet, brytningssäker (för att inte nämna brytningsvillig), har ett väldigt sofistikerat kortpassningsspel och drar sig inte för tekniska delikatesser i trängda lägen. Låten 'We've only got one Song' är lite väl träffsäker - för vi har verkligen bara en Song. Är han borta lider hela laget. Avsaknaden av hans fysik och disciplin är väldigt stor vissa matcher. Alex Song är ett levande exempel på att man aldrig ska gå emot Wenger när det gäller spelare. Han har gått från att ha varit en av de mest uträknade och minst uppskattade Arsenalspelare i modern tid till kanske den viktigaste spelaren i a-laget. Han må se något hjärndöd ut men fotbollskunskaperna är det sannerligen inget fel på och han kan, skrämmande nog, bli ännu bättre.
Andrey Arshavin - 4
Jag är inte ryssens största beundrare, men man kan inte sticka under stolen med att han är en matchvinnare och att han i sina bästa stunder är fenomenal. Problemet är bara att han mellan dessa ögonblick av genialitet är katastrofal. För det första ska han inte spela på kanten. Jag tycker synd om Clichy som ofta får möta en högerytter och en högerback själv. Liverpool senast är ett bra exempel. Arshavin låter spelare löpa ohindrat och har mindre än 0 defensiv medvetenhet. Han ska spela anfallare egentligen, eller bakom en eller två anfallare. Någonting som Arsenals spelsystem inte tillåter. Han är för lat för att spela Fábregas roll och för liten för att spela ensam anfallare, så då får det bli kanten. Han är en väldigt intressant och dynamisk spelartyp. Han kan spela fram, han kan dribbla i fart och han kan skjuta med båda fötterna. Han kan också missa bollen vid öppet mål och missa en passning på 2 meter. Vi (och jag) har dock höga krav på ryssen med tanke på hans högstanivå. Förra året sågs som en dålig säsong överlag, ändå gjorde han 12 mål på 32 starter från en obekväm anfallsposition och från kanten. Om Arshavin kan övertyga oss alla om att han är en professionell fotbollsspelare på fulltid och inte en ståuppkomiker (för han är hysteriskt rolig) så har vi en spelare i världsklass. Jag är dock skeptisk.
Emmanuel Eboue - 4
En jätteduktig offensiv högerback samt en kompetent central mittfältare och högerytter. En sann truppspelare som är oerhört nyttig. Kan även vikariera som vänsterytter och vänsterback. Han är bra med bollen, en utmärkt atlet och en genuin kultfigur. Han har stått för en osannolik u-sväng i popularitet bland Arsenalfansen. Ingen behöver påminnas om den skamliga behandlingen han fick mot Wigan 2008. Att han valde att stanna i klubben efter det borde uppskattas i större utsträckning. Han får sällan spela 90 minuter, gnäller aldrig, spelar på en mängd olika positioner och är överlägset mest populär i omklädningsrummet. Ibland verkar det som att folk vill ge O'Shea nobelpris för samma egenskaper. Personligen hoppas jag att Eboue stannar karriären ut. För ett gladare Arsenal.
Aaron Ramsey - 4
4:an i betyg är enbart för nuvarande förmåga, men om några år när denna analys ska skrivas igen så förväntar jag mig en 6:a efter Aarons namn. I skrivande stund hoppar han väl fortfarande omkring på ett ben och letar efter benbitar från hans andra ben på Brittania Stadium. Aaron är en av världens största mittfältstalanger och hade precis jobbat sin väg in i startelvan på meriter före Diaby och Denilson när tragedin slog till. Vi minns fantastiska insatser mot Olympiakos (sök på youtube, tappa hakan och beundra) och West Ham borta och alla de mål han hunnit göra i sin hittills korta Arsenalkarriär samt hoppas att han återvänder i sånär samma slag. Förväntas vara spelklar innan jul, men jag räknar inte med något som helst från vår walesare den här säsongen.
Jack Wilshere - 3
Samma tankebanor som bedömningen på Aaron Ramsey; betyget är enbart den nuvarande förmågan. Han förväntas få sin chans den här säsongen och innan Maj är det mycket möjligt - till och med troligt? - att han är en av de mest framträdande spelarna i laget. Så nära en sure thing som man kan komma i fotbollen. Om inte Jack Wilshere slår igenom (och nu snackar vi slå igenom på riktigt) så ska jag sluta följa fotboll. När Wenger anlände till Arsenal var akademin obefintlig och standarden var låg. Han sa att det skulle ta drygt 10 år för klubben att producera sina egna spelare som var bra nog för a-laget, och så satte han igång att förvandla hela föreningen från topp till tå. Inklusive akademin. Drygt 10 år senare knackade Jack Wilshere på a-lagsdörren för första gången. Han är nu inne på sin 3:e säsong i a-laget och har tränat med dem i ytterligare några år. Spelarjämförelser är svåra men likheterna med Iniesta är slående. Bortsett från att Jack föredrar att stå på benen. Han har även ett hetskt temperament och drar sig verkligen inte från att spela fysiskt. Förtjänade Kevin 'Elbows' Davies respekt på lån i Bolton förra säsongen. Nybliven landslagsman dessutom i och med sitt inhopp mot Ungern. Jack är här för att stanna.
Bakom dessa unga mittfältare (snittåldern är väl blott ~23?) finns en uppsjö av begåvade mittfältare. Jay Emmanuel-Thomas, Lansbury, Frimpong, Craig Eastmond, Özyakup, Chuks Aneke, Conor Henderson osv har alla förmågan och potentialen att i framtiden bli framträdande a-lagsspelare. En del av dessa lär gå på lån och/eller delta i Arsenals Carling Cup-lag. Framtiden ser sällan ljusare ut än då man tittar på Arsenals mittfältsbesättning. Nu passar jag analysbollen vidare. Näst i kö står anfallarna.
