Falks funderingar: Om Djourou och Squillaci
Arsenal-redaktionens Magnus Falk funderar kring allt som rör the Gunners.
Jag minns Salvatore Schillaci från VM1990. En tokig blick, stirrande ögon och hypersensitiv framför målet. han gjorde sex mål 1990 och vann bronset åt Italien i deras hemma-VM och blev "Toto" med hela världen.
Nu håller vi på att få en alldeles egen Squillaci. En tokig en. En spelare som inte lägger fingrarna emellan; som enligt uppgift hamnade i slagsmål med Ben Arfa i Monaco en gång i tiden och som tar4 för sig i luft och på backen. Läkarundersökningen verkar vara klar och under onsdagen väntar vi på nästa steg och att Squillaci blir kanonjär. Men, vänta...killen har passerat 30 och Wenger väntar med 3-års-kontrakt? Vad stämmer inte i bilden...
Samtidigt tänker jag på Johan Djourou.
Inse att killen debuterade för Gunners redan 2004. Då var han 17 år gammal och nyligen värvad från Schweiz duktiga landslag. 2004 i Oktober. Han kom in som avbytare. Han spåddes en härlig framtid; en av Wengers nya unga backar.
Det är snart sex år sedan.
Om Wenger värvar Squillaci, så hamnar Djourou som nummer fyra bland backarna.
Sex år senare.
Jag kan inte annat än undra vad som hände med Djourou. 1,92 cm lång, snabb, skaplig med fötterna och på huvudet och utvecklingsbar. Helt plötsligt är hans roll återigen att starta Carling Cup-matcher för att få speltid.Det kallas nog skador dock. Han skadades i Vm 2006 bland annat; sedan har han varit utlånad och skadade sedan knäet 2009. Han har fått några hundår, den långe Djourou.
Debut för sex år sedan. Tiden har stått stilla.
För en bindgalen Squillaci, så startar dock tiden...
