Tottenham - Arsenal 1-4 (0-1)
Årets första North London Derby slutade så som det oftast gjort sedan Wengers ankomst till England - i rödvit vinst. Den här gången satt det långt inne och det krävdes förlängning innan Arsenals övertag resulterade i mål.
Det drog nog ett sus av kollektiv chock genom pressrummet på White Hart Lane när Arsenals startelva offentliggjordes då det möjligtvis var det starkaste laget Wenger någonsin mönstrat i Carling Cup under sin tid som Arsenalmanager. Det gjordes dock i vanlig ordning plats för några ungdomar; Lansbury startade till höger, men det var egentligen den enda icke-etablerade spelaren. Wilshere, Vela och Gibbs har alla varit och nosat på startelvan ett tag. Hyperlovande Chuks Aneke och Jay Emmanuel-Thomas, som båda säkerligen går blomstrande karriärer till mötes, gick att finna på bänken.
Hemmalaget verkar ha insett att ligacupen inte är den noblaste av tävlingar nu när de nått Champions League och formerade laget därefter, även fast Bentley, Pavluychenko och Palacios sammanlagt kostade ungefär lika mycket som Arsenals startelva.
Första halvlek
Carling Cup meningslös? Försök tala om det för hemma- och bortafansen på WHL. Det var en magisk stämning, frenetisk fart på matchen och massvis av stolthet på spel. Ett derby när det är som bäst.
Det var en mogen och kontrollerad matchinledning av Arsenal. Dominant, till och med. Wilshere var mästerlig i sin länkroll på mittfältet medan Denilson stärkte sina aktier i sin första start för säsongen och visade verkligen vad man tjänar på att ha honom i laget; bollinnehav. Detta bollinnehav betydde att Arsenal tryckte ner Spurs långt ner på deras egna planhalva, utan att för den delen sätta Pletikosa i allt för mycket arbete, och begränsade dem till flyktiga kontringar. Det inledande rödvita övertaget ledde till ett ledningsmål efter 15 minuter. Wilshere hamnade ute till vänster efter ett långt anfall och slog in ett inlägg i målområdet som Henri Lansbury omarkerad kunde stöta in i mål på bortre stolpen. Ett mål skapat i Arsenalakademin - en knäpp på näsan på alla de som beklagat Arsenals brist på engelska spelare. Efter matchen drog Wenger paralleller mellan Lansbury och Parlour, och det köper jag, men visst var det lite Ljungberg över den löpningen han tar? Att det var Bentley som stod på hälarna och visade mindre än 0 defensiv medvetenhet var bara bonus.
Tottenhams försök att stoppa Arsenals mittfält från att dominera matchen var att sparka ner dem. Framför allt Wilshere fick ta mycket stryk, men gång på gång ställde han sig bara upp och fortsatte att fördela boll vilket var fantastiskt att se. Jag hade inte kunnat motstå frestelsen att, efter 3e smällen på kort tid, amputera närmaste Spursspelare längs med knäleden.
Tottenham stack upp emellanåt. Bentley sköt högt och snett efter en kontring och Pavluychenko var en villig löpare. Fast troligare är att han försökte springa ifrån sin hemska frisyr. Första halvleken var dock klart Arsenals (65% bollinnehav är ett kvitto på detta) och de skulle tagit en tvåmålslednings om linjedomaren inte glömt att stoppa i kontaktlinserna. Efter en lång periods bollinnehav hade Gibbs smygit sig upp i en forwardsposition och löpte in bakom Naughton på högerbacken. Wilshere såg detta och trädde igenom en passnings genom hela hemmalaget, men det blev felaktigt avvinkat för offside.
Andra halvlek
Redknapp gjorde ett dubbelbyte; Lennon och Keane bytte av Livermore och Dos Santos. 4-5-1 blev 4-4-2 och Keane blev tydligt instruerad att springa runt som en rabiessmittad schäfer och att plocka upp Wilshere när de inte hade bollen för att stoppa inflytandet unge Jack hade på matchen. De kvitterade också genom Keane 5 minuter in i andra. Naughton fick vandra inåt lite väl ostört och hittade Keane, marginellt offside, bakom Djourou vars något veka skott inte kunde räddas av Fabianskis geléhandleder. 1-1 och nerv i matchen igen.
Därefter hade hemmalaget, lyfta av hemmapubliken, en bra 5-10 minutersperiod innan maktbalansen återgick till Arsenals favör. Innan de 90 minuterna var över hade Arsenal en del lägen att avgöra matchen. Pletikosa flaxade på en frispark, Eboue dribblade och sköt, Lansbury likaså, inbytte Chamakh var nära på inlägg och Nasri hotade mest hela tiden, men det lilla sista ville inte infinna sig. Matchen gick till övertid.
Förlängning
Arsenal erövrar bollen snabbt, får upp spelare i anfallsposition, växlar några snabba pass så att Arshavin får bollen och lyfter in en centimeterprecis passnings till en djupledslöpande Nasri som tätt bevakad av Bassong går ner något lätt. Probert pekade dock på straffpunkten efter bara en halvminut in i förlängningen. Efter att stått över möjligheten att ta den straff han fixat mot Sunderland senast så klev Nasri nu fram och satte dit den.
Bara minuter senare spelade Arshavin återigen fram till en straff. Denna gång var det en djupledspassning för Chamakh som tydligt blev nerdragen av Caulker. Nasri tog bollen och bytte hörn men med samma resultat. 2 mål på straff inom 5 minuter. Det kändes nästintill avgjort. Bentley nickade däremot i stolpen efter att Eboue tappat markeringen och Keane var nära på en hörna innan den första förlängningskvarten var över. För att totalt radera allt hopp hemmalaget hade om en comeback så satte Arshavin även mål nummer 4 då han bröt sig in i straffområdet efter en snabb frispark och distinkt avslutade med fel fot i bortre hörnet. Game over.
Andra förlängningskvarten var mest en formalitet. Arsenal spelade runt bollen i relativt ofarliga zoner och var nära några gånger. Allt fokus var dock på att spela av matchen. White Hart Lane tömdes i rekordtakt och Arsenalfansen roade sig med Olé-rop och sjöng "Shall we make a DVD?". En ganska behaglig kvart av fotboll måste jag säga.
Sammanfattning
En välförtjänt vinst för Arsenal. Det var skönt att se Wenger mönstra ett så pass starkt lag. Det var nog viktigt att inte tappa momentum, för en förlust mot ärkerivalerna och ett tidigt uttåg från en cup hade varit ett tungt nederlag. Värt att notera från matchen var att Wilshere var utomjordiskt bra, Lansbury ser ut som att han spelat i Arsenal hela livet (det har han ju också gjort, i och för sig) och Djourou är definitivt på bättringsvägen. Kan man bara få tillbaka några av alla de skadade spelarna så står det klart att det är en ruggig trupp Wenger förfogar över.
Spelarbetyg 1-6
Lukasz Fabianski 2 - Har tidigare kunnat kalla sig en bra linjemålvakt men släppte in Keanes skott som en målvakt ska ta.
Emmanuel Eboue 5 - Aldrig överspelad, delaktig genom hela matchen och en villig offensiv kraft.
Johan Djourou 4 - Något ringrostig i första halvlek och ett tveksamt agerande vid målet (även fast han lyckas ställa Keane offside), men han växte in i matchen. Bra distribution med bollen och ett bra slut på matchen.
Laurent Koscielny 5 - En magisk tackling på Lennon i sista stund, nästintill obesegrad i duellspelet och även han bra i uppspelsfasen. Magnifik.
Kieran Gibbs 5 - Totalt obesvärad av Bentley/Dos Santos och klarade av Lennon galant. Bra slutprodukt i anfallen.
Denilson 5 - Typexemplet på en modern defensiv mittfältare. Håller spelet och tempot igång genom passningar på ett tillslag. Brast inte positionsmässigt, fast Tottenham sökte inte ytan framför backlinjen särskilt mycket.
Jack Wilshere 6 - 2 assist, 110 lyckade passningar, kämpaglöd och löpvilja. Transporterade boll genom mitten i slutet av förlängningen - kondition som en kenyan. Stjärnstatus väntar.
Samir Nasri 5 - Strålande passningsspel, om än något oäventyrligt, och besegrade mentala demoner när han satte 2 straffar på 2 minuter i fiendens bakgård. Mycket bra.
Tomas Rosicky 3,5 - En insats väldigt lik Nasris - minus målen. Hög arbetskapacitet och frenesi. Pappan på planen.
Carlos Vela 3 - Hade det kämpigt på topp. Bör inte söka sig till mittbackarna så ofta utan istället få dem att vända sig och dra dem till ytor där de inte är bekväma. Länkade spelet bättre än tidigare.
Henri Lansbury 4 - Spelade förvånande nog alla 120 minuterna. En blandnings mellan Parlour och Ljungberg. Arbetade hårt och vårdade bollen. Något ospektakulär men gjorde ett mål och sköt ofta från distans. Bra.
Marouane Chamakh 3 - Fixar en straff och spelar sitt vanliga spel bra.
Andrey Arshavin 5 - Ett fantastiskt inhopp. Gör väldigt lite i allmänt men spelar fram till 2 straffar och sätter dit en själv. Kunde gjort 1 till och haft ytterligare ett ass. Poängmaskin.
Gael Clichy spelade för kort tid.
Matchens utropstecken!
Unga, engelska Arsenal! Gibbs, Wilshere och Lansbury var några av planens bästa spelare. Det kommer komma mer från dem och mer är på väg upp i truppen. Tänker främst på Aneke, Afobe, JET och Frimpong. Spännande tider.
Matchens frågetecken?
Kommer ligacupen nu vara en prioritet eller var detta en engångsgrej? Personligen har jag inget emot ett litet blandat lag som ger oss en bättre chans att vinna matcherna. Jag skulle då jubla över en ligacupseger.
Domare
Probert får 3 pipor. Han borde märkt att Wilshere fick ta många smällar och att hemmalaget tydligt försökte få honom ur balans. Han delade ut 3 varningar till Tottenham i första halvlek men i mitt tycke var det inte nog av en markering. Modigt att döma 2 straffar i förläningen. Båda var korrekta i mitt tycke även om Nasri kunde stått på fötterna. Missarna kom från linjemännen.
