Arsenal totalt överlägsna
Arsenal spelade ut Southampton inför bedrövade Saints-supportrar på den härliga St.Mary´s.
Southampton hade allt att vinna, Arsenal allt att förlora. Ändå var det Arsenal som från första bollkontakten visade att det här var en match som the Gunners skulle ha total kontroll över.
Anders Svenssons lag verkade oerhört nervösa från första stund och det att den norske mittbacken Lundekvam spelade med feber undrlättade säkert inte. Bollen cementerades på Southamptons planhalva och när Pires rullade in 1-0 redan i den femte minuten hade Arsenal faktiskt hunit samla ihop till målet. Det var en snabb spelvändning som låg till grund för ledningsmålet. Viera snodde åt sig bollen på motståndarnas planhalva och Ljungberg spelade den snyggt till Wiltord som i sin tur överlät avslutet till sin landsman Pires.
Dominansen fortsatte halvleken ut och Southampton såg oerhört bleka ut. Emellertid var de oerhört nära att kvittera då Marian Pahars rann igenom och sånär kunde lobba bollen över en Richard Wright som hamnat på mellanhand. Hade den bollen gått in hade halvtidsresultatet troligen varit det mest orättvisa i Premier Leagus historia. Men Arsenal hade då fått skylla sig själv, för trots ett massivt spelövertag (59-41) så får de ju bara in bolluschlingen en gång. Visst är det kul att spelarna vill showa och göra snygga mål men det hade varit skönt om Arsenal för en gång skull hade avgjort i ett tidigt skede så man hade sluppit nervositeten framför TV:n.
I andra halvlek fortsatte den spelmässiga förnedringen. Arsenal malde på och skapade chans efter chans. Viera visade för första gången i år sitt normala jag och lekte med Southamptons innermittfältare. Detta resulterade i två gula kort för Chris Marsden som inte såg ut att vara i balans. Så med en man mindre såg det än mer hoplöst ut för hemmalaget och i den 74:e minuten kom avgörandet. Ironiskt nog så kom målet till på ett allt annat än snyggt sätt. Henry bröt sig in mot mitten av planen precis utanför straffområdet och avlossade ett skott som touchade på en back och ställde Southamptons duktige målvakt Paul Jones.
Bäst i Arsenal var nämnde Viera men hela laget kan kvittera ut högt betyg. Fredrik Ljungberg sprang och slet och kämpade och gjorde allt för att få in bollen men han kom inte längre än till ett stolpskott. Man måste bara beundra hans energi på planen och hans anfallsvilja. Frågan är om man inte kan kala honom för anfallare i matcher som den i lördags.
Thierry Henry var precis lika elegant som vanligt och ade trevligt sällskap av Sylvain Wiltord. Precis som vanligt kan det dock ibland bli lite för smånätt och ineffektivt. Wiltord hade även han ett stolpskott och returen lyckades Henry på något märkligt sätt misslyckas att skyffla in i det helt öppna målet.
Robert Pires hade en lite undanskymd roll eftersom Viera var så dominant men det han gjorde var av yppersta klass. Giovanni Van Bronckhorst komer mer och mer in i laget och känns snart given i startelvan. Jag skulle personligen vilja se honom komma till avslut lite mer eftersom hans skott är något som vi saknat i Arsenal, men i och med att Ljungberg är så hyperoffensiv så håller sig holländaren lite längre bak på banan och täcker upp.
Försvaret och målvakten sattes inte på några större prov, men det faktum att Southampton knappt kunde närma sig Arsenals straffområde talar för att försvarspelet var oerhört stabilt och grunden till den offensiv som övriga spelare kunde hänge sig åt. Det kändes stabilt med Campbell tillbaka i mittförsvaret.
Sammanfattningsvis kan man säga att Arsenal hade en ytterst trevlig dag på jobbet medan Southamptons arbetspass snarast kan liknas vid en av Ericssons varseldagar.
