Sol Campbell, Judas eller hjälte?
På lördag möts Tottenham och Arsenal i en av säsongens absolut hetaste matcher. Slagen om norra London brukar var heta men nu har temperaturen nått oanade höjder och det beror på en man, Sol Campbell.
Han gjorde det otänkbara. Han lämnade Tottenham för de absolut värsta rivalerna Arsenal...
Jag vill först och främst klargöra att jag som Arsenal-supporter har full förståelse för Tottenham-supportrarnas vrede och besvikelse när bomben briserade i somras. Rykten om Inter, Milan, Liverpool och Man Utd som ny klubbadress för Campbell hade ju hade florerat ända sedan han gjorde klart för omvärlden att han inte hade några planer på att stanna i Tottenham. Men det blev Arsenal...
Varför det blev så undrar säkert många, en av dem är jag. Hade jag ställt den frågan på någon Arsenal-pub utanför Highbury hade säkert flerparten av pubens besökare dragit till med något om att ”det var självklart för honom att han valde Arsenal eftersom det är den bästa jävla klubben i hela jävla världen”. Men jag som sitter framför datorn i det kalla Sverige med ett glas mineralvatten på skrivbordet vet att så är det inte. Arsenal är inte världens bästa lag och det är ju därför vi supportrar älskar vårt Arsenal. Hade Arsenal varit ”den bästa jävla klubben i hela jävla världen” så hade vi ju inte haft något att beklaga oss över och varför skulle vi då hålla på Arsenal?
Så jag frågar än en gång: varför blev det så? Den enda som kan besvara frågan är ju egentligen Sol Campbell själv men det enda han säger i intervjuer är att han gick till Arsenal för han vill vinna titlar. Men då går man väl inte till Arsenal? Då går man väl till Real Madrid eller Man Utd eller andra själlösa vinstmaskiner. Nej, jag är övertygad om att man går till Arsenal av andra anledningar, visst kan man vinna titlar med Arsenal men det är inte därför man lämnar Tottenham för Arsenal. Det är för något annat. Vad det är kan vara svårt att beskriva men det är ju ingen tillfällighet att Usama Bin Laden håller på laget som Sol Campbell gick till, eller hur?
Nej, jag vågar inte tro något annat än att Campbell har en stark machokistisk sida som äntligen får komma fram och som får sitt lystmäte nu på lördag om han får/kan spela på White Hart Lane. Det låter i alla fall troligare än att han skulle haft Arsenal som sitt hemliga favoritlag under hela sin uppväxt...
På frågan om han är en Judas eller hjälte så måste jag nog svara det förstnämnda trots min kärlek till the Gunners. Hade Tony Adams under sin storhetstid gått till Man Utd eller Tottenham så skulle jag inte kunna höra hans namn utan att svära högt så jag förstår om svordomarna haglar i vissa delar av London just nu.
Avslutningsvis vill jag ändå påpeka att jag är omåttligt förtjust över att ha Sol Campbell i laget. Lika mycket som jag inte förstår mig på övergången, lika mycket älskar jag att han visade alla Tottenham-supportrar en gång för alla vilket lag som är Norra Londons nummer ett. Men som sagt, jag förstår mig inte på honom...
