Årets match präglades av kamp
Innan denna matchen var det inte helt oväntat mycket snack om en mittback i Arsenal. Sol Campbell gjorde sitt jobb och var professionell ut i tåspetsarna. Hur gick det då i matchen?
Matchen präglades inte helt oväntat av mycket kamp. Tottenham började klart bäst och Arsenal hade inte en målchans värd namnet första halvlek. Tottenham var klart mer taggade och av världsstjärnorna Veira, Bergkamp och Cole syntes inte mycket. Arsenal hade klara svårigheter att ta sig in i matchen och få bollinnehav. Tottenham hade flera bra möjligheter i första halvlek att ta ledningen, men en blandning av oförmåga och bra försvarsspel gjorde att halvtidsresultatet var 0-0.
Henry skada innebär mycket för Arsenal. Man känner att spelarna inte känner att det finns samma möjligheter med Bergkamp och Wiltord. Wiltord spelade utmärkt i matchen medans holländaren stora delar av matchen lyste med sin frånvaro. På mitten spelade Viera och Grimandi och de fick inte grepp på Tottenhams mittfält. Viera såg ut av vara en bit från sitt riktiga jag och att Tottenham spelade med tre innermittfältare gjorde inte saken lättare för paret på mitten.
Som tur var är det halvtid i fotboll och jag kan tänka mig att Wenger delgav spelarna några väl valda ord i paus. I vilket fall kom de in på plan som ett nytt lag. Redan i starten av andra halvlek visade de vilket som är det bästa laget. Grimandi hade en bra chans på ett vasst skott som Sullivan i Tottenham målet precis lyckades tippa till hörna. Spelet fortsatte vara hårt i andra halvlek och tacklingarna var tuffa. Motståndarna fick en riktigt bra chans då Ziege levererade ett av sina välplacerade inlägg från vänster som Ashley Cole precis lyckades styra ut till hörna framför fötterna på gamle Sheringham. Ett mål kom allt närmare.
Vi fick vänta ända tills 81:a minuten innan matchens första mål kom. Ett underbart skott av Pires blev för svårt för Sullivan i Tottenhams mål. Bra förarbete av Wiltord som lämnade bollen till fransmannen som skött otagbart för den annars duktige Sullivan. Arsenal i ledning och nu var det bara 10 minuter kvar tills vinsten var ett faktum. Hoddle och hans mannar satsade allt framåt och skickade upp mittbacken Dean Richards i forwardposition. Detta resulterade nästa i en kvittering direkt. Richards hade en bra nick som höll på att smita in vid stolpen, men Wright i Arsenals mål fick återigen göra en räddning av världsklass. Chanser för Arsenal dök också upp i Tottenham-pressen och Ray Parlour hade direkt efter Richards nick chansen att definitivt avgöra matchen med ett långskott, men tyvärr lyckades Sullivan med en bra räddning tippa ut bollen över kortsidan.
Allt kändes bra i detta läget och tiden rann ut för våra ärkefiender. Visst, tryck mot oss hade de, men inte mer än vi kunde reda ut det med lysande målvaktsspel och bra försvarsinsatser av Keown och Campbell. Men då kom kallduschen. Poyet, som varit ett problem för våra backar flera gånger under matchen, kvitterade med matchens sista spark. Snopet såklart, men inte helt orättvist. Men var spelar det för roll när man leder och det är en halvminut kvar. Luften gick ur oss supportrar och Wenger. Wenger sa "We showed a lack of maturity and it is nearly unbelievable to give a goal away in that way right at the end." och var besviken på resultat men medgav att Spurs förtjänade en poäng.
Allt som allt en match präglad av kamp, med mycket hårda tag. Två bra försvar med lysande målvakter gjorde detta till en bra match. Arsenals fördel av att vara det på pappret bättre laget tog Tottenham igen på kämparvilja. I Arsenal var Pires klart bäst tillsammans med försvaret. Bergkamp var stora delar av matchen helt osynlig och Henrys frånvaro är allvarligare än väntat. Kanske borde Kanu få chansen från start i nästa match, den ypperligt svåra bortamatchen mot Dep. La Coruña som väntar i veckan. Värt att nämna om matchen är även att Ljungberg satt på bänken hela matchen och har problem med en skada.
En jämn match och ett resultat som Tottenham får vara mest nöjd med.
