Antiklimax
Arsenal fick med sig en poäng hem från Elland Road efter en osedvanligt tråkig och händelsefattig match.
Matchen var efterlängtad av många, inklusive er rapportör. Arsenal skulle ta revansch på Leeds efter den snöpliga förlusten tidigt i höstas på Highbury. Matchen skulle gå i 140 kilometer i timmen minst och benpipor skulle peka åt både höger och vänster efter 90 minuter. Det var så det skulle bli. Så blev det inte.
Det första som slog en när Canal+ växlade över till matcharenan var den sanslösa blåsten. Det blåste åt alla möjliga håll nere i fotbollsgrytan och när matchen satte igång var spelarna minst sagt konfunderade. Bollen ville aldrig ligga still vid frisparkar, insparkar och hörnor och Arsenals långa genomstickare till Henry kändes menlösa eftersom vinden gjorde att bollen fick en hastighet som skulle göra självaste Maurice Green grymt avundsjuk.
Framför TV:n blev man också riktigt konfunderad, framförallt när Ashley Cole i den sjätte minuten istället för att följa Robbie Fowler i straffområdet bestämmer sig för att försöka nå ett högt inlägg med huvudet som i normala fall befinner sig 172 centimeter över havet. Cole når inte bollen och 1-0 till Leeds är ett faktum. Kall avslutning av Fowler som för första och sista gången under matchen visade vilken vass anfallare han är. Men inte ska han få stå så ensam!!
Hela halvleken blev ett ställningskrig, dock lyckades båda lagen få till ett par halvchanser. Farligast i Arsenals straffområde var Martin Keown som med ett par rejäla snedsparkar orsakade farliga chanser för Leeds. På andra sidan planen var Thierry Henry på spelhumör men tyvärr visade han alltför ofta att han skulle ha en lysande framtid som kicker i NFL om målen uteblir i Premier League. Det var tur för bilarna på parkeringsplatsen bakom ena kortsidan att Elland Road har så pass höga läktare...
Precis i slutet av halvleken tillåts Arsenal för första gången stå och passa i sidled utanför straffområdet. 10 sekunder senare ligger bollen i nätet bakom Nigel Martyn. Henry släppte elegant och mycket överraskande en boll förbi sig vilket gjorde att hans landsman Pires fick motorväg fram mot Leedsmålet. Pires avslutade oerhört kallt med ett vristskott upp i krysset. När domaren blåste av för halvtid kändes det som om målet skulle få Arsenalmaskinen att rulla igång på allvar i andra halvlek. Men icke...
Andra halvlek blev tråkigare än den första och det säger inte lite. Enligt statistiken som visas uppe i en hörnan av tv-bilden hade Arsenal i slutet av halvleken haft tre försök att göra mål, Leeds ett försök. Den som hade hoppats på en halvlek med välriktade skott mot mål blev säkerligen också besviken eftersom skottstatistiken slutade 0-0. Pinsamma siffror för båda lagen.
Det mest dramatiska i andra halvlek skedde i den 68:e minuten då Fredrik Ljungberg efter en närkamp fick Jason Wilcox över sig och sin högerfot. Klara paraleller till Brolins skada -94 drogs inne i hjärnan och när man såg att han inte kunde stödja på foten såg det riktigt illa ut. Nu, ett dygn senare, har det kommit fram att skadan inte var så farlig som befarat och förhoppningsvis är Freddie tillbaks på planen om inom tre veckor. Skönt för Freddie, för Arsene Wenger, för Lars-Tommy och för mig hemma i soffan såklart.
Som ni säkert förstått så hände det inget annat värt att skriva hem om i andra halvlek. Av den förväntade toppfighten blev det inget. Tempot var lågt och stämningen på plan var mer gnällig än tuff men Domare Mark Halsey var mycket bra och stävjade eventuella bråk på ett tidigt stadium.
Av Arsenals spelare var det Pires som så ofta annars lyste som en klar stjärna. Viera i mitten hade det tufft trots att han åter hade Ray Parlour bredvid sig. Nu bedömer man ju alltid Viera efter en annan måttstock eftersom han så många gånger bländat en med lysande mittfältspel, men trots det kan man säga att han har en bra bit kvar till toppformen. Kanske är det alla rykten om honom som spökar?
I målet fick Richard Wright göra come back. Trots att han inte hade så mycket att göra så gjorde han ett stabilt intryck. Han såg på något sätt säkrare ut nu än innan han blev skadad. Kanske blir han den toppmålvakt vi alla trodde för ett halvår sedan?
Nu har vi släppt Man U förbi oss i tabellen men efter en en period med idel svåra matcher väntar nu betydligt lättare motstånd. Det är nu The Gunners ska visa att de också är kapabla att vinna alla de här enkla matcherna som Man U vunnit den senaste tiden. Men då får Henry se till att sänka siktet lite grann förstås...
