Kämpainsats av Arsenal gav tre viktiga poäng
Arsenal har i år skämt bort oss alla med bländande spel och lysande individuella prestationer. Mot Everton fanns inget sånt på schemat, det var tre poäng och lagspel som gällde.
En olustig känsla spred sig i magen under söndagsförmiddagen. För ovanlighetens skull var det inte lördagkvällens avnjutna öl som försökte få min uppmärksamhet, nej det var mitt kära Arsenal som gjorde mig mer nervös än på mycket länge.
Det kanske kan anses underligt att man som Arsenal-supporter är som mest nervös inför en match mot Everton när det finns Champions League-matcher, Londonderbyn och seriefinaler att istället koncentera oron på. Men det är ju inget man kan styra över, det blir som det blir och i detta fallet gjorde det matchen bara mer spännande och i min lilla värld var det säsongens hittills viktigaste.
Det var nog inte bara i min värld som matchen var viktig. Borta på the Valley hade Man Utd plockat till sig ytterligare tre poäng och för att förhindra att de skulle springa ifrån Arsenal i tabellen krävdes det full pott mot Everton. Normalt ska detta inte vara några större problem för Arsenal, förra säsongen undantagen har Arsenal haft väldigt lätt för Liverpool-laget. Men denna eftermiddagen var inte normal, för i mittförsvaret befann sig en herre vid namn Igor Stepanovs.
Magen som tidigare under dagen hade kvidit lätt av nervositet hoppade upp och slog en volt i magen när laguppställningen presenterades. Stepanovs i mittförsvaret... Upson på vänsterbacken... Grimandi bredvid Viera... De tre poängen befann sig genast mycket längre bort.
Första halvlek motsvarade alla förväntningar man fick när man såg laguppställningen. Stepanovs yrade omkring som en ytterst lång och oformlig höna och det var ett smärre under att Everton inte kunda utnyttja situationen bättre. Han blev ju inte ens utvisad...
Halvleken var sövande tråkig och Everton hade fått matchen precis dit de ville. Linderoth kämpade ner Viera på ett oerhört imponerande sätt men i andra halvlek skulle Viera få revansch.
För i andra halvlek hände det jag inte trodde att ett så oerhört b-betonat Arsenal skulle ha ork att göra. De visade Everton att de minsann spelar i Arsenal som är en av englands, europas, ja kanske världens största klubbar. Det var "stora starka Arsenal" som skulle dominera den här matchen och det var precis vad de gjord den första halvtimmen av andra halvlek. Press på bollhållaren sattes helt plötsligt in mycket tidigare och passningspelet gick minst dubbelt så fort som i första halvlek T.o.m. Stepanovs höll sig lugn där bak, det enda han nästan orsakade var ett par straffar...
Efter 16 minuters spel av den andra halvleken kom så det obligatoriska Arsenal-målet, Linderoth slog en indianpassning mitt upp i banan och där kom Viera som la in en hyfsad boll i straffområdet. Wiltord som hade sprungit sig fri fick på en tvättäkta halvträff och bollen seglade osannolikt sakta över Evertons danskättade målvakt Simonsen.
Resten av matchen gick ut på att Arsenal (läs Henry) sprang bort till hörnflaggan för att låta tiden gå, tråkigt men effektivt. Ibland behöver Wenger plocka fram det gamla "boring boring Arsenal" och i går gjorde han det i rättan tid. Kämpaglöd, vilja och bredare trupp gjorde att Arsenal vann över Everton, de visade att de trots frånvaron av Pires, Bergkamp, Adams, Keown, Ljungberg, Upson, Cole, Seaman, Kanu och Lauren kan visa att det är de som är det bättre laget. Imponerande!
