Tur och Ljungberg räddar oss
Ett bortdömt mål av West Ham och Fredrik Ljungbergs vilja räddar oss från en förlust, istället kopplar vi greppet om titeln.
Det var en bedrövlig fotbollsmatch. Jag brukar hävda att det inte spelar någon roll hur det ser ut, bara man vinner. Det tycks ju inte spela Liverpool någon roll, och de ligger ju bland de tre främsta. Det är bara det att när det kommer till Arsenal så har jag sett dem spela så fantastisk fotboll under säsongen att när det nu knyter sig av nervositet och oro så blir man som supporter oerhört frustrerad. Visst fanns det ljusglimtar, Ljungberg framförallt och Vieira förstås. Men även Henry såg stundtals ivirg ut att få göra mål. Dock tyckte jag att det såg långsamt ut i försvaret. Tony Adams och Martin Keown hängde inte med i första halvlek, medan de i andra inte hade alltför mycket att göra.
Nu är det ju ändå så att vi skulle haft en boll i nacken efter en halvtimmes spel. Fredric Kanoute gör allting rätt, han springer ifrån en stillastående Adams, han rundar en liggande Seaman och rullar bollen i mål. Bollen passerar mållinjen med ungefär en decimeter gräs mellan boll och linje. Sedan kommer Ashley Cole och rensar bort bollen med en glidare. På repriserna ser man att bollen är klart inne. Varken linjedomaren eller domaren reagerar dock. Inget mål. Kanske avgjordes ligan där? Nu hade vi haft tur så det räckte och blev över. Då skulle vi ta det som en väckarklocka och börja spela ut West Ham? Tyvärr blev det inte så, det såg darrigt ut i resten av halvleken och jag tänkte tillbaka på Ipswichmatchen, mål i 67:e av Ljungberg, måtte vi inte behöva vänta så länge.
Andra halvlek började med en rasande press från Arsenals sida, nu började man kunna ana att de ville vinna den åtråvärda Premier League titeln. Men bollen ville inte in, West Hams försvar var omutligt. Vi som satt på Glorias i Malmö började misströsta. När Kanu blev inbytt i 63:e minuten började jag hänga med huvudet. Det är inget offensivt byte att sätta in en forward som gör spelet långsammare och omständigare, han är numera anfallarnas Gary Sundgren. Goonervännerna bredvid tyckte däremot att det var bra, och med facit i hand så var det ju bra att han kom in. Trots allt var det ändå Bergkamp som med en ljuvlig passning förser Ljungberg med en boll som han tåar in till höger om en chanslös David James. Underbare Ljungberg, måtte han ha den frenesin i sitt spel till VM så blir det åka av för de andra lagen i Japan.
Kanu fick göra mål han också, det var ett tag sedan sist. En snygg halvolley som studsar i marken och otagbart strax under ribban. Det spelar ändå ingen roll, jag vidhåller att han borde säljas för en hundralapp och en back läsk.
Säsongen är snart över och Wenger har hållt vad han lovade, efter påsk skulle vi vara i ligatopp och sedan skulle vi inte släppa ledningen. Vi har fyra matcher kvar på säsongen och vi har vunnit tio raka matcher. Could we please Mr. Wenger hope for four more?
Nu tar vi Bolton på måndag så att vi kan åka till Old Trafford och avgöra, det vore så skönt att vinna där och kunna fira i lugn och ro den elfte maj.
Go Gunners Go!
