Title no 2 for London N5
Matchen var högintressant för alla intresserade av engelsk ligafotboll. Skulle det bli ett tronskifte efter tre år av Manchester United dominans? Skulle vi få se bra spel, som vi vet att vi kan förvänta oss när det två bästa lagen i ligan möts?
Klockan åtta var jag på plats för att bevittna Manchester United ta sista chansen att hålla trycket uppe om ligatiteln. På något sätt hade jag känslan av att det här kunde bli en jobbig match, utan både Henry och Bergkamp. Vi var ett stort gäng som bänkat oss för att njuta av giganternas kamp.
Matchen inleddes med fullständigt övertända Unitedspelare och en domare som var på väg att tappa grepp om matchen. Phil Neville, Roy Keane och Paul Scholes utför rena överfallen på våra alskade rödvita spelare och det kändes märkligt att åtminstone Paul Scholes inte fick rött kort.
Det lugnade ner sig efter en halvtimme när det gällde tacklingar, men spelmässigt så var det inte alltför upphetsande, eller så var man alltför nervös för att uppskatta underhållningen. Arsenal hade de klart vassaste chanserna, Manchester United försökte med långskott som Seaman hade full koll på. Det var ingen riktig geist hos Manchester United, jag satt och väntade på att Ferguson skulle byta in van Nistelrooy för att få lite tryck på arsenal, detta var ju trots allt en match de var tvungna att vinna. United hade inget av det vägvinnande spel som man är van vid att se. I mångt och mycket tror jag det berodde på att Arsenal hela tiden hade två gubbar som pressade på varje spelare, jag såg Roy Keane bli alltmer förbannad ju längre matchen gick och Paul scholes såg ut som ett vrak av nervositet.
I andra halvlek var det bara Arsenal, de höll bollen inom laget och spelade säkert, inga dumma rusningar utan att ha täckning bakåt, ett par finurliga kontringar. I den 57:e minuten kommer så Ljungberg fri på mittfältet, drar förbi backarna och sjuter ett bra skott till höger om Barthez. Han lyckas dock få fingrarna på bollen och tippar ut den igen, men där kommer Wiltord ångande och lägger den otagbart bakom Barthez som kastar sig bakåt för att försöka nå den. Otroligt snyggt och där gick ridån ner för Manchester United. Nistelrooy kom in, men the Red Devils hade inte ett enda skott på mål under andra halvlek. En klar besvikelse för att vara mästarna de senaste tre åren. Det blev aldrig någon dans och hade någon sagt det till mig innan så hade jag ju kunnat sitta i lugn och ro och njuta av matchen. Nu var jag löjligt nervös, med tio minuter kvar började United supportrarna gratulera till ligasegern, och jag sade nej, nej, jag har sett er mot Bayern München. Jag hade ingen anledning att vara nervös, detta var vår match och vår titel. Titlar ska tydligen tas på Old Trafford!
Wenger villeväl vara mån om att pokalen fick en säker resa från Manchester ner till London så han åkte själv upp för att hämta den.
Underbar liga seger, underbar cupseger, underbara Arsenal.
Vi har väntat så länge och svurit så över domare och Boringpool och skador, men i slutändan så visar laget att de hade rätt från början, det här laget kan klara av det, vi har varit tvåa så länge och är trötta på det nu!
Go Gunners Go!
