Golden goal!
Det är märkligt att det behövs ett mål i nittioförsta minuten för att slå ett lag på nedre halvan, men det är kanske det som är tjusningen med fotboll.
Jag ska erkänna det direkt, jag såg inte matchen så alla påståenden från Fulhams redaktion om Pires filmningar får stå oemotsagda av mig. Jag har ingen aning, och om de har rätt att han filmade så är det för tråkigt. Med den talang och den teknik han besitter så ska han minsann inte behöva filma.
För att få en genomgång av alla matchens detaljer så föreslår jag att ni denna gång läser Fulhams rapport som på ett utmärkt sätt speglar matchen. Jag kommer att hålla mig till diverse påståenden och funderingar.
Silva verkar ha tappat lite av sin tidigare form enligt vad jag hör. Med viktiga matcher (alla matcher är viktiga) den närmaste framtiden, främst Newcastle och Man U, så är det ytterst viktigt att både Vieira och Silva spelar på sin topp. Äver om vi dominerade matchen igår så innebär det inte att vi får ett resultat som speglar det. Mot ett lag som Fulham som visserligen är talangfullt och spelande så ska vi vinna med större siffror på hemmaplan. Det har smugit sig in en säkerhet i laget som tyder på att spelarna tror att man bara kan ställa ut skorna för att vinna. Det är otroligt farligt och det kan stå sig väldigt dyrt i vår jakt på vårt andra raka Premier League guld.
Inställning är oerhört viktigt och även om man trots det kan tappa poäng så kan man ju inte anklaga dem för att inte ha försökt. Fast resultatet mot Liverppol blev så uselt för vår del, så känns det ändå skönt att ha spelat ut dem långa stunder och resultatet hade inte varit helt orättvist om det blev 4-2 eller 5-2. Fotbollens tjusning ligger också däri, att även de "mindre" lagen kan då och då ta poäng av de stora.
Matchen igår var ett praktexempel på det, ett Arsenal som inte helt spelar på toppen av sin förmåga och effektivt tas bort av ett samlat och diciplinerat försvar kan få noll poäng med sig. Nu fick vi tre, men det var på håret. All den frustration som vi kände efter matchen i onsdags fick vi igen mot Fulham.
Jag satt den sista halvtimmen och lyssnade på Fulhams nätradio eftersom Arsenal fortsatt visar dåligt omdöme och tar betalt för sin radio. Det är inget jag rekommenderar för hjärtsvaga. Man sitter som på nålar och har ingen aning egentligen om hur farligt det är eller hur spelet ser ut.
Svt:s texttv kom dessutom före med Pires sistaminuten mål, när det blinkade till i tv-skärmen då hade vi tre-fyra minuter kvar på nätet, jag satt och blev småsur över att de skojar med oss stackars Gooners när det efter en minut vrålas ur högtalarna att Pires gjort det. Skum känsla men underbar.
Jag tycker att det är nu Arsenal ska visa att vi är ett vår-lag, minns i fjol när vi tog tretton raka segrar på slutet, något liknande nu så kan ingen komma ikapp. Det känns dock som om vi har Fergusons mannar flåsande i nacken och det gäller att inte tappa poäng och det gäller framförallt att vi inte förlorar på Highbury i april när vi möts. Det ser ut som om de har hittat tillbaka till ett vägvinnande spel.
Arsenal ska dock inte behöva bry sig om någon annan än sig själv med det lag vi har. Ärligt talat så gör jag inte det heller. Men det är roligt att reta upp sig på de andra då och då.
För övrigt anser jag att Kanu ska säljas.