Arsenal 2 – Charlton 0
Ligans två för närvarande formstarkaste lag drabbade samman på Highbury, men det blev aldrig riktigt spännande.
Efter 2-4 mot Charlton hemma på Highbury förra säsongen var det inte konstigt att man hade en extra stor klump i magen inför dagens match. Avstängningar och skador på bland annat Cole, Vieira och Lauren gjorde ju inte klumpen direkt mindre. När man såg att Toure skulle sköta högerbacken istället för den mer väntade Luznhy blev i alla fall jag lite mer nervös. Wenger valde även att vila Silva från start och spelade med Edu och Parlour på innermittfältet. Okej att Edu var riktigt bra i matchen mot Manchester United i FA-cupen, men jag hade ändå en känsla av att han gjorde sin ”säsongens match” där. Ljungberg var däremot med från start för första gången i år. Trevligt konstaterade de Gooners som bostatt sig i min TV-soffa.
Matchen började något trevande för Arsenals del vilket kanske kan tillskrivas det faktum att Wenger tvingats till hela sex ändringar i startelvan sedan matchen mot Ajax. Första riktigt heta chansen kom efter cirka 15 minuter och då på grund av ett misstag i Charltons backlinje. Henry snappade upp bollen efter en felbedömning vid nicksituation från en av Charltons backar. Henry lyckades med att träffa stolpens utsida, vilket man inte ser alltför ofta när han kommer i de lägena. Efter ett tag började arsenalspelarna hitta varandra i den omrörda grytan som Wenger tvingats till att skapa, men Charlton spelade bra även de. Speciellt Euell som hade ett par riktigt farliga löpningar och även en het målchans på skott utmed marken som Seaman dock var snabbt nere och räddade. Efter knappt en halvtimme kom ledningsmålet för Arsenal. Henry gjorde en riktigt bra löpning från vänsterkanten och in i straffområdet där han smörpassade Jeffers som i stort sett bara behövde sätta till foten. Direkt efter kom Charlton med en riktigt farlig chans som inte resulterade i något mål. Med matchen från förra säsongen i färskt minne kändes inte 1-0 som någon stabil ledning, men det reparerades av Pires i första halvlekens sista situation. Ljungberg räddade på något magiskt sätt kvar bollen i spel vid Kielys högra stolpe och Pires kunde nicka in bollen bakom densamme.
I andra halvlek var Charlton inte lika offensiva som i första. Om detta berodde på att de inte ville råka ut för en ”Maine Road incident” och backade hem eller om Arsenal bara plockade bort deras mittfält lite bättre än i andra halvlek låter jag vara osagt. Sanningen är dock den att de var närmare att göra mål i första halvlek än de var i andra. Det var snarare Arsenal som hade chanser till både tre och fyra noll. Antalet mål känns som det kvittar, nu leder vi ligan med 8 poäng och det känns bra. Newcastle och Manchester United ska i och för sig spela sina matcher i denna omgången och med tanke på hur Manchester United spelade i ligacupfinalen så känns Newcastle som en något hetare kandidat till att knappa in på Arsenal. Det andra positiva man tar med sig från matchen är Ljungbergs comeback som får mer än godkänt.
