Delad pott ger förhatligt omspel
Vi behöver en match till som ett hål i huvudet, det borde varit incitament nog att sopa bort Chelsea redan i första halvlek.
Man hade knappt hunnit sätta sig ner på nyinvigda Glorias sports lounge i Malmö förrän helvetet började. Terry fick äran att börja dagens målskytte utan inblandning från Arsenals försvar. Det var precis som om de sade till honom att "försök du, vi kan ju ge er en chans". Pang så satt nicken i Seamans vänstra hörn och det var 0-1. Man hann aldrig fatta vad som hände, något overkligt kändes det allt.
När Jeffers efter 20 minuter kommer fri med Cudicini väljer han att filma till sig en straff istället för att försöka runda målvakten. Mycket dåligt och varenda Arsenalsupporter runt bordet blev förbannade. Vi sade till varandra att vi hoppades att det inte blev mål, och si, Henry hörde oss. Varför han envisas med att slå straffar är en gåta. Han missar fler än han sätter. Klart skönt i alla fall att det inte blev mål, så slipper man höra att man vann oärligt i alla fall.
Jeffers fick göra ett mål kvarten senare efter en dålig försvarsinsats av framförallt Babayaro som missade bollen helt när han skulle rensa. Där höll sig vår "fox-in-the-box" framme och stötte in 1-1.
Sekunderna innan halvtidssignalen gjorde Henry ett mål som kommer att kandidera för "årets mål". Han kommer fri med Cudicini, stannar upp lagom så att försvararen hinner ifatt, väljer att med ryggen mot Cudicini gå runt densamme och helt fri mot mål rullar han försmädligt och otroligt vackert in vårt ledningsmål.
Med tanke på hur det såg ut i andra halvlek så borde vi ha ökat på till 3-1, men antingen räddade Cudicini eller så redde Chelseas försvar ut våra attacker. Hasselbaink och Chelsea var inte alls ofarliga på kontringar och med en del tur och en något sämre målvakt än Seaman hade de kunnat kvittera långt tidigare än i 83:e minuten. Målet som Frank Lamprad får sig tilldelat är egentligen ett självmål av Sol Campbell som när han ska rensa undan bollen skjuter den rakt på Lampards ben så att den går in. Klart rättvist.
Wengers startuppställning var bättre än jag hade räknat med, han lät både Henry och Vieira spela vilket jag inte räknat med. Dessutom fick Ray Parlour spela högermittfältare vilket han för första gången på länge gjorde med bravur. Jeffers fick välförjänt börja på topp. Jag tycker att han börjar visa varför han en gång blev köpt. Det var Jeffers tredje mål i FA-cupen i år, och hans sjätte totalt.
Wenger gjorde dessutom ett fatalt misstag igen. Han väljer att gå ner på ett 5-4-1 eller 4-5-1, när han byter in Kolo Toure istället för Henry. Wiltord får alltså spela ensam på topp och det är sorgligt att säga att mot Chelseas fina försvar så fungerar inte det. Wiltord har inte kapaciteten att springa ifrån en försvarare på kontringar.
Bronckens frisparkar måste väl äntligen ha gett Wenger en fingervisning om vem som ska slå frisparkarna i fortsättningen. Han sista frispark skulle kunna ha gett oss en seger som hade varit ack så skön. Istället får vi vinna på Stamford Bridge, inte helt omöjligt.
Men kom ihåg vad jag sade om titlarna i år, Chelsea blir en svår nöt att knäcka och det kan bli svårt att ta hem dubbeln i år.
För övrigt anser jag att Kanu ska säljas.
