Matchrapport Valencia-Arsenal 2-1 (1-0)
Exit...stage left - Ja, än en gång innebar den sista matchen i gruppspel 2 att det var slutspelat i Champions League för denna säsong. Och det är med delade känslor man skriver denna matchrapport.
---------------------------------------------------------
Målskyttar
Arsenal: Henry 49
Valencia: Carew 34, 57
Gula kort
Arsenal: Vieira, Pires
Valencia: Carboni, Aimar, Pellegrino
Laguppställningar
Arsenal:
Taylor; Lauren, Campbell, Cygan, Toure (Kanu 86); Wiltord (Jeffers 76), Vieira, Gilberto, Ljungberg; Pires; Henry.
Avbytare: Holloway, Stepanovs, van Bronckhorst, Parlour, Edu
Valencia:
Canizares (Palop 70); Revelliere, Ayala, Pellegrino, Carboni; Rufete, Albelda, Aimar, Vicente; Sanchez(Angulo 68), Carew (Marchena 89)
Avbytare: Aurelio, Djukic, de los Santos, Mista
-----------------------------------------------------------
Är det sorg och bedrövelse man känner? Är det en "befrielse"? Ja, vad är det egentligen man känner efter denna match.
Då känslorna är så delade kommer jag att skriva matchrapporten och sedan ge åsikterna om matchen ur två synvinklar. En som beskriver känslorna under och efter matchen. Och en utifrån hur det kanske skulle kunna se ut om man skrivit om matchen imorgon när man fått lite perspektiv på alltsammans. (Länkas i slutet av denna artikel)
Innan matchen var jag i ärlighetens namn inte nervös. Och det är tveklöst nästan sensationellt då jag i regel är nervös varje gång Arsenal beträder en gräsplätt, oavsett motstånd. Men inte nu. Varför kan man undra. Ja kanske för att jag inte ser avancemang i CL som lika viktigt som andra. Jag skrev inför Roma-matchen att prioritet måste ligga på ligan och FA-cupen. Det har jag vidhållit sedan början av säsongen och det kommer jag med en dåres envishet att fortsätta med. Kanske också för att jag inte tyckte att detta skulle vara någon omöjlighet för vårat älskade Arsenal.
Nu till matchen.
Det blev känt en och en halvtimme innan matchstart att Vieira och Campbell var klara för spel. Skönt tyckte redaktionskollega Lindström och undertecknad. Det hade även viskats om att Toure skulle spela vänsterback i stället för van Bronckhorst och det gjorde somliga supportrar lite oroliga. Men han klarade uppgiften med ett godkänt betyg.
Matchen startade i ett frenetiskt tempo och det var Arsenal som hade den första målchansen efter ca 45 sekunder, men Henry sköt utanför. Det böljade lite fram och tillbaka. Pires sköt i utsidan av målet och Henry träffade Canizares med ett ganska tamt skott.
Carew stångades med Sol och Cygan men lyckades inte såtadkomma någon farlig målchans i början av matchen.
I den 27:e minuten var Arsenal när att ta ledningen när Wiltord sköt mellan benen på Canizares, som dock fick en touch på bollen och den träffade en försvarare och gick till hörna.
Henry slog hörnan från höger med utåtskruv. Gilberto nådde högst i straffområdet och bollen var på väg mot mål, men träffade axeln på en Valencia-spelare som parkerat på mållinjen och sedan i ribban. Vad är det man säger, tur får man inte det förtjänar man. Vid det här laget har vi förtjänat lite tur. Framförallt på våra hörnor då det vid flertalet matcher den senaste tiden var lite mycket räddningar på mållinjen och oprecisa avslut framför mål vid sådana situationer.
Det var dock Valencia som tog ledningen i 34:e minuten genom Carew efter en fin-fin genomskärare av Aimar. Gilberto stötte mot Aimar men fick inte ihop benen när passningen slogs och Campbell hann inte täcka av den yta där Carew löpte igenom. Med ett distinkt lågt skott satte den reslige norrmannen 1-0 vid Taylors vänstra stolpe.
Det finns de som kommer att skylla det målet på Cygan, men det vore orättvist och okunnigt. Cygan går upp i ryggen på en Valencia-spelare en bit upp på Arsenals planhalva och lämnar därmed sin position i backlinjen. När bollen nu spelas åt sidan till Aimar som kan avancera måste någon av mittfältarna ta Cygans plats i backlinjen. I och med att Gilberto stöter upp så tappar man två spelare i försvarspelet. Hade Gilberto bara varit kall, avvaktat och backat för att täcka upp passningen hade Aimar kanske aldrig kunnat slå den. Det är lätt att vara efterklok.
Minuter senare snodde Taylor åt sig bollen framför Carew i straffområdet efter ett fint inlägg från högersidan.
Tre minuter efter paus kvitterade Henry efter en utmärkt passning på djupet från Pires. Henry placerade in bollen i Canizares vänstra hörn. Ett typiskt Henry-mål.
Det skulle dock bara dröja sju minuter innan Valencia återtog ledningen igen. Återigen var det Carew som efter ett inlägg från deras vänstersida nickar 2-1 bakom Taylor. Ett riktigt konstmål, då han är tvungen att kasta sig bakåt för att nå bollen och det gör han. Bollen tar en båge över den hjälplöse Taylor i målet.
Innan målet hade Taylor tippat en nick från Carew utanför i en liknande sitation.
Arsenal tryckte på för att kvittera och Henry, Wiltord och Ljungberg hade alla chanser som det fick se Canizares reda ut.
I den 69:e minuten hade Ljungberg den bästa chansen efter att Canizares lite slarvigt släppt retur på Wiltords skott. Ljungberg störtade fram för att lyfta in den lösa bollen och träffade först bollen och sedan Canizares pga benets pendelrörelse i skottmomentet. Olyckligt nog tog det så illa att Canizares var tvungen att avbryta matchen. In kom Palop, matchhjälten från matchen på Highbury.
Wenger bytte in Jeffers mot Wiltord minuter senare. Och Kanu mot Toure i den 86:e minuten.
Trots att Arsenal tryckte på lyckades man inte producera någon riktigt het målchans i slutet.
Kanske skulle Pires haft straff på övertid, men fick istället en varning. De norska kommentatorna tyckte först inte, men sedan att domaren gjorde fel då det faktiskt är en försvarare som sätter ut benet/foten och hakar i Pires. Men, men....
All heder till Valencia för ett positivt spel på hemmaplan, borta är en annan historia. Men någon final tror jag inte att de når. Försvaret såg stundtals sårbart ut och andra lag kommer troligen att straffa dem för det, något som Arsenal misslyckades med.
Men man får ändå önska dem lycka till.
Klicka här för åsikter.
