Middlesbrough 0 - Arsenal 4
Säsongens andra match på Riverside blev aldrig så spännande som befarat.
Att Middlesbrough var ett mycket starkt hemmalag förra säsongen vet alla. Det var därför man satte sig lite nervöst i TV-soffan med ölen i högsta hugg. Statistik som att Middlesbrough inte gjort mål mot Arsenal på Riverside på så och så många år kvittade. Midds var ett starkt hemmalag och det skulle bli tufft. Ack vad fel man kan ha. Denna gång var det i alla fall skönt att ha fel.
Arsenal ägde matchen från början till slut. Eller nåja... Efter 5 minuter tog Arsenal över matchen då Henry gjort sitt mål på retur från ett skott av Ljungberg. Innan målet kändes matchen jämn. Det tyckte i alla fall jag, men det kan ju bero på min berömda Arsenal-nervositet kombinerat en den Klüft-pers man utsatt sig själv på under förmiddagen.
Efter 0-1 blev det spel mot ett mål. Middlesbroughs mål då förstås. Arsenal var bättre på allt och Midds såg harmlösa ut. Knappt åtta minuter senare sprang Pires upp på vänsterkanten som bara han kan och man mös i soffan. En chipp in i straffområdet och Gilberto slog till på volley och hans första mål i Premier League var ett faktum. 0-2 räckte inte för Arsenal. Bombardemanget fortsatte. Ljungberg hade ett fint skott, Campbell en nick precis utanför och Henry ett missat friläge med målvakten. 0-3 kom inte helt oväntat. Henry chippade till Wiltord i straffområdet och även han satte den på volley. Nu var matchen defenitivt avgjord.
Efter halvtid fotsatte Arsenal pressa och i 60:e minuten betalade sig pressen igen. Ljungberg gjorde en fantastisk rush och passade osjälviskt till Wiltord som bara hade att lägga in bollen i mål.
Som sagt blev matchen aldrig spännande och det behövdes inte många öl för att stilla nerverna. Skönt att se en stabil insats av Arsenal. Skönt även att se Lehmann göra en del fantomräddningar. Sånt ger förtroende inför framtiden!
