Gästkrönika: Forwardsproblemet
Gästkrönikören Johan Orrenius tar en titt på Arsenals forwardsbesättning och han är inte helt nöjd.
Låt mig först säga att jag är en stor beundrare till vår offensiv. När det flyter, så som det flöt för ungefär ett år sen, kan få försvar matcha det. Något som ändå slår mig är att när jag tänker på våra bra perioder och våra bra matcher (här prioriteras enbart det offensiva) kommer jag fram till att det genomsyras av ett mycket effektivt mittfältsspel. Förra året hade Gilberto sin bästa period i början på säsongen, något som inte minst påverkade Vieiras offensiva del i spelet (vet inte om ni inser hur pass offensiv han var förra säsongen jämfört med tidigare).
De defensiva bristerna i Arsenal är kanske tydligare än de offensiva men de är så mycket tråkigare att skriva om att jag passar där. Tillbaka till problemet nu.
Thierry Henry har sin nivå, förvisso en mycket hög sådan, och han dippar inte särskilt mycket i matcherna. Visst, han kan gå mållös från några matcher men så länge han skapar chanser är det egentligen ingenting att oroa sig över. Han förvandlas knappast till en bättre forward om ett visst avslut går stolpe in och inte stolpe ut. Jag hävdar att klassen på forwardsspelet var, i stort sett, konstant under förra säsongen. I ett så talangfullt lag som Arsenal är offensiven mycket sällan dålig, men det är upp till mittfältet och ytterbackarna att göra den superb (minns Gilbertos mål mot City som började redan med Cole vid egen kortlinje). Jag säger inte att det måste vara på det här sättet, bara att det är verkligheten i dagens Gunners.
Nu börjar jag närma mig kärnan i det jag anser vara Arsenals offensiva problem. Forwardsparet, eller snarare avsaknaden av ett. Missförstå mig inte nu, det är inte anfallarna i sig jag klagar på. Få lag kan matcha Arsenals bredd på forwardssidan, men jag tror att vi skulle bli ännu vassare om vi hade ett naturligt komplement till Henry. Nu verkar det som Wenger har valt att satsa en del på Wiltord och jag vill inte racka ner på honom (tack för målen, Sylvain!). Samtliga Henrykomplement skulle antagligen få en fyra i betyg av fem (inte Kanu i nuläget kanske) och det kan naturligtvis vara värdefullt att ha slagkraftiga alternativ när skadorna kommer, men jag skulle föredra ett stående anfallspar. Ett anfallspar som kan utveckla det samarbete mellan forwards som jag i nuläget saknar. Ett samarbete likt Ian Wright och Alan Smith's i början på 90-talet. Så länge Bergkamp heter Bergkamp och inte super ner sig på någon julfest (knappast troligt) kommer han få sina chanser av Wenger, och Wiltord är självklart för bra för att aldrig få spela men jag saknar ändå förtroende för honom fullt ut. Aliadiere kan kanske bli en tillgång så småningom. Kanu hoppas jag knappt på längre. Jag vill se en forward som kan göra 15 matcher i rad tillsammans med Henry. Om samarbetet mellan forwards utvecklas kommer också mittfältet avlastas. Nu heter spelkombinationerna mest saker som "Pires till Henry" eller "Bergkamp till Ljungberg". Alltför sällan får jag som nervös åskådare se samspel mellan forwards. Det är väl nu heller inte så konstigt eftersom det aldrig blir någon kontinuitet mellan Henry och Wengers andraval.
Jag vet att ekonomin inte är den bästa och jag kräver ingen Ronaldo eller Vieri. Men om man tittar på Europas anfallare finns det påfallande många som fallit lite i glömska efter många år i samma klubb. Spelare som skulle kunna få en otrolig kick av ett miljöombyte. En kick av att få spela på Highbury. En kick av att få spela med Henry. Morientes var ett bra exempel på en sådan spelare men det finns fler. Delvecchio, Tristan eller varför inte Hasan Sas? Gärna en spelare med tyngd. Rörlighet har vi redan utav bara fan.
Jag kan ha fel. Wiltord kanske överraskar mig genom att hålla en hög nivå hela säsongen och utveckla ett fruktbart samarbete med Henry. Aliadiere kanske utvecklas till en forward av absolut högsta klass. Pennant kanske kommer tillbaka och blir en gud på Highbury om fem år, men jag tvekar. Så Wiltord, Bergkamp, Aliadiere och Kanu, visa gärna att jag har haft fel om er som framtida naturliga komplement till Henry. Det skulle vara välkommet.
Vi i Arsenalredaktionen vill tacka Johan för en välskriven krönika och härmed uppmana våra läsare att skicka in egna krönikor. Vi tar emot dem med glädje!
