Yes-sir-eee-Bob!
...eller Hur vi alla uppfattar situationer olika och därmed alltid kommer att ha olika uppfattningar om vad som är sant och att media ofta bidrar med vinklingar på dessa situationer och inte delger oss hela bilden vilket således gör att våra uppfattningar för alltid kommer att gå isär.
Efter söndagens toppmatch mellan Arsenal och Manchester United så har slagorden haglat i både pressen och på mängder av forum. Ska jag vara ärlig tror jag aldrig tidigare att jag upplevt ett liknande uppbåd. Alla dessa människor som har delgett oss sin syn, som också är den korrekta, på söndagens händelser kan liknas vid en skock asätare som kretsar kring dagens skrovmål. Problemet är väl bara att detta skrovmål kommer att räcka en längre tid.
Jag ska inte försvara någon Arsenal-spelares beteende under eller efter matchen i söndags. Däremot kommer jag att för alltid försvara Arsenals spelare. Inte beteendet. Bara spelaren i sig. Det är en faktisk skillnad och det vill jag göra klart för er innan slagorden börjar hagla än en gång.
Som sagt så kan det vara svårt att försvara beteendet. Däremot så kan jag ha en viss förståelse för det. Jag har full förståelse för Martin Keowns "påhopp" på Ruud van Nistelrooy efter straffmissen och när slutsignalen ljudit. RvN har i tidigare matcher gjort väldigt mycket som stått i hans makt för att reta upp Keown. Vi har en incident där Keown i efterhand fick böter av det FA (Engelska Fotbollsförbundet) för att han armbågat RvN. I själva verket var det RvN som stämplade Keown och det fick till följd att Keown knuffade bort RvN, som agerade på ett sätt som varje sportslig fotbollsspelare sig bör och kastade sig på marken i hopp om uppmärksamhet. Armbåge? Nej! Knuff? Ja! Men...orsak och verkan. Där har vi det som många missar fullkomligt. Framför allt dagens domare. Det finns oftast en orsak till att incidenter uppstår. "Roten till det onda" som det så vackert heter.
RvN passade även på att vårdslöst tackla tidigare nämnde Keown i inledningen av Fa-cupmatchen på Old Trafford förra säsongen. Minuter senare satte han in en än mer vårdslös attack med armbågen före i huvudhöjd på Lauren. Konsekvens: Inte ens frispark. Däremot mottog RvN ett gult kort för den första tacklingen. Han skulle således egentligen varit utvisad för sina två förseelser inom loppet av lite över tio minuter.
Då kan vi sätta det i jämförelse med de två gula kort som Patrick Vieira emottog från domaren i söndags. Det första för en bra brytning som tydligen gjorde väldigt ont på Quinton Fortune, men han var snabbt på benen när kortet väl var utdelat. Ja jag vet att det finns spelare i Arsenal som beter sig likadant. Jag försvarar som jag tidigare nämnde inte beteendet. Bara spelaren.
Några minuter efter fick Vieira sitt andra gula kort för en "icke-spark". Han sparkade ut mot RvN efter att denne attackerat Vieira hårt i ryggen med knäet först. RvN gick INTE på boll bara på spelare. Att det var fel av Vieira att agera som han gjorde kan vi alla vara överens om. Däremot så träffade han aldrig RvN med sin spark och var 30-50 centimeter ifrån att göra det. RvN agerade som den förträffliga aktör han är som om han blivit attackerad av någon med ett dödligt vapen. RvNs reaktion väcker således domaren uppmärksamhet, som tror att spelaren blivit träffad. En löjlig överreaktion från en formidabel fotbollsspelare som tyvärr har som agenda att provocera och filma. Vieira lät sig dock provoceras och likt Roy Keane efter duster med Alan Shearer så agerade han instinktivt pga provokationen. Det var dumt gjort av Arsenal-kaptenen.
Så var Vieiras spark värre än när RvN sparkade efter Keown, nere vid kortlinjen, i slutet av Fa-cupmatchen förra säsongen. Nej, tyvärr. Var den värre än när RvN slog Fredrik Ljungberg i magen på Old Trafford den 8 maj 2002 när Arsenal vann ligan på Man Utds hemmaplan. Nej, tyvärr. Och det är just det som gör att man som Arsenal-supporter har så svårt för utmålandet av Arsenal som ett fult lag och Man Utd som änglar.
Efter dessa incidenter är det då konstigt att Keown, full av adrenalin, skriker ut i ren kämpaanda mot RvN när denne slog straffen i ribban? Nej, tyvärr. Det är faktiskt tyvärr för hade inte RvN betett sig som han gjort under flertalet matcher mot Arsenal så hade inte Keown "hånat" honom. Orsak och verkan. Källa och konsekvens.
Arsenal målas ut i media som svarta får. Och straffen mot Portsmouth gjorde inte saken bättre. Jag kan inte påstå att det var straff. Men jag kan inte heller påstå att Robert Pires filmar. Är försvararen så dum så att han sticker fram benet, så söker ben...ben. Straff? Troligen inte då Pires redan fått bollen för långt ifrån sig. Men kan jag fördöma det som filmning? Troligen inte då försvararen sticker ut benet i Pires löpväg.
Det tragiska i det hela är att RvN gjort det till mer eller mindre en konst att snubbla i straffområdet. Skillnaden är att när Arsenal får skäll av media för det som hände mot Portsmouth så omnämns inte RvNs filmningar i media. Det är bara att fråga Ipswich-supportrarna vad de anser om RvN. De kommer antagligen inte att vara så själaglada över vad denne holländare gjorde för deras klubb säsongen 01/02 då han utan beröring mellan två försvarare störtade till marken i straffområdet och fick straffspark. Vilket ledde till vinst med 1-0. Konsekvens: Ipswich åkte ur Premier League på grund av att de förlorade den matchen. Däremot lyckades media undvika hela den incidenten. Jag kan däremot nästan svära på att om det varit Pires eller en annan Arsenal-spelare som begått samma handling så hade det varit annat ljud i skällan från medias sida. Och nu är jag INTE paranoid. Så långt in i mitt innersta har jag inte grävt inför den här artikeln. Det behövs inte då det hela är solklart.
Efter att ha läst mängder av artiklar och krönikor, både genom åren och efter matchen, så står det ganska klart att stor del av brittisk media har något emot Arsenal. Jag kan faktiskt inte förstå varför. Troligen är asätarna ute efter fler skrovmål och tar varje tillfälle i akt att hugga in.
Independents krönikör James Lawton är den värste av dem alla. Han skrev en krönika i lördags inför söndagens match och där tog han upp Pires straff mot Portsmouth och sade att även om Pires sparkas ett par meter upp i luften i straffområdet så ska Arsenal inte vara så säkra på att de får straffspark. Hela hans framtoning i krönikan (och krönikorna) är av värsta sortens partiskhet så till den milda grad att man blir illamående. Vad denne man har för agenda med att skriva ned Arsenal har jag inte en aning om. De två krönikorna han berikade världen med tidigare i veckan var inte heller de av något vackrare slag.
Men man funderar på om han liksom mängder av andra brittiska journalister är så rädda för Alex Ferguson och maktfaktorn som utläses Manchester United att de inte vågar skriva annat. Ferguson är inte helt oblyg inför att bannlysa och utestänga journalister och tidningar som ställer obekväma frågor och dylikt. Och det har skrivits en ganska intressant bok av Michael Crick som behandlar det ämnet.
Klicka här för fortsättning på del 1
