Krönika: Det är dags att ta ansvar
Vi leverar ännu en krönika om det som inträffade i slutet av matchen mot Manchester United i söndags och dess efterspel.
Gissa en gång vad den här krönikan kommer att handla om.jepp. Du gissade rätt. Söndagens bråk på Old Trafford. Det har redan skrivits spaltmeter om händelsen och här på Svenskafans har två gigantiska krönikor redan publicerats. Även om de båda krönikorna är både välskrivna och innehåller mycket kloka ord så är tonen lika uppskruvad i dem som ordkriget mellan fansen har varit. Förhoppningsvis kan den här vara lite mer eftertänksam och lågmäld.
Jag upplever inte själv att jag håller på ett lag som spelar överdrivet fult eller fuskar mer än andra lag. Kanske är mina sinnen totalt förblindade av 15 års supportande av ett lag som egentligen alltid ansetts ha spelat tufft och hårt. Jag vet inte. 52 röda kort under Wengers era talar dock ett annat språk. Lägg därtill ett antal avstängningar i efterhand och tillrättavisningar utdelade i FA. Jag har verkligen funderat igenom de senaste åren för att komma på situationer och matcher där vi spelat onödigt fult. Jag kan inte komma på några på rak arm.Betyder det att vi aldrig har gjort det? Troligen inte.
Det börjar dock bli dags nu. Dags att ta ansvar. Det är dags att ställa sig upp och säga: Jag gjorde fel och jag accepterar det straff jag får. Ingen människa i världen kan påstå att Keown gjorde rätt när han hånade och knuffade van Nistelrooy efter den missade straffen. Skrek jag själv och hånade Ruud hemma i tv-soffan? Absolut. Jag representerar dock inte Arsenal på något sätt och mina hånfulla ord kommer inte kunna skada klubben Arsenal det minsta. Det gör dock spelarnas beteende. Hur ska vi kunna ses som en allvarlig utmanare om ligaguldet om vi aldrig lyckas hålla oss i skinnet och undvika att bli avstängda?
Det är ingen katastrof att bli utvisad eller samla på sig några gula kort under en lång säsong som resulterar i en avstängning. De flesta spelarna har råkat ut för det ett antal gånger, om man inte heter Gary Lineker förstås men hur många gör det egentligen? Att 6 spelare riskerar att bli avstängda för samma grej är dock inte acceptabelt. Vad ska vi göra när hela backlinjen plus målvakt är avstängda? För tro mig. Avstängningar kommer det att bli. När de väl kommer så ska vi stå upp och säga: Vi accepterar avstängningarna för vi gjorde fel. Att ta ansvar för sina egna handlingar är det minsta man kan begära.
Nu är det snack om att Arsenal ska lägga upp en strategi för att avstängningarna ska komma vid så bra tidpunkter som möjligt och att avstängningarna inte ska komma vid samma tidpunkter. Det här dribblandet och förhalandet måste sluta. Det är precis sånt beteende som stör oss när det gäller rättegångar i det vanliga samhället, varför ska vi tycka att det är bra nu? Dessutom har vi förhalat Sol Campbells eventuella avstängning efter Community Shield-matchen så att den nu säkerligen kommer att sammanfalla med de övriga avstängningarna. Snacka om att falla på eget grepp.
Den här incidenten kommer att ältas i all evighet om vi som klubb fortsätter att tjata, beskylla folk för det ena och det andra, förhala och förvrida. Är det det vi vill egentligen? Inte jag i alla fall. Jag tycker det är jävligt synd för att tala klarspråk att folk inte pratar om vilken bra match vi egentligen gjorde på Old Trafford. Efter allt skitsnack om att vi inte kan försvara och att Sol är den enda försvararen av klass och att vi är på väg utför så går vi ut och håller nollan på bortaplan mot ett av världens skickligaste lag i offensiven. Varför diskuteras det inte mer om Kolo Toures framväxt som en riktigt skicklig försvare? Av den enkla anledningen att Arsenal gör massor av grejer som kan diskuteras istället. Så varför inte gå mot strömmen den här gången och verkligen erkänna att vi gjorde fel, be om ursäkt och acceptera de straff vi kommer att få?
Jag kanske är naiv i min förhoppning att även motståndarsupportrar nån gång kan tänka att "Arsenal, de spelar faktiskt bra fotboll ibland". Att erkänna att motståndarna spelar bra är kanske det svåraste man kan göra som fotbollssupporter. Det händer ibland att jag ser en uppvisning av Manchester United och tänker att fasen vad bra de spelar, men det skulle jag såklart aldrig erkänna. Vem kommer ihåg Vinny Jones som en passningsskicklig mittfältare som gjorde massor av nytta för sitt lag när det finns så mycket annat att minnas honom för? Eric Cantona hyllas av många som en Gud fast jag kan bara minnas honom för allt idiotiskt han sysslade med på plan. För många är Maradona inte världens bästa fotbollsspelare utan en knarkande handbollsspelare. Kommer Arsenal under Wenger gå till samma öde till mötes? Han har fövandlat ett stereotypt sparka-och-spring-gäng till dess motsats men det folk minns är 52 röda kort och ett lag fullt med fula tricks.
Så det är dags att stå upp och ta ansvar. Ansvar för vad man gör på plan. Ansvar för hur det drabbar klubben. Att ta sitt straff som en man och stå för vad man gjort. Jag hoppas att vi på fredag kväll spelar den fotboll vi är kapabla till och tvingar folk att i alla fall under några timmar att prata om den FOTBOLL vi presterar innan de kommer ihåg de 52 röda korten.
