Krönika: ...ett förlorat momentum.
London N5s skribent och krönikör Patrik Nilsson tittar närmare på varför Arsenal allt som oftast tappar formen efter ett landslagsuppehåll.
Vi har sett det förut och kommer definitivt att få se det igen. Det är heller ingen slump att det, så gott som, varje gång inträffar efter ett landslagsuppehåll. Det kommer som ett brev på posten. Ja det var kanske att ta i då posten inte är lika pålitlig som det jag talar om. Hur som helst så inträffar detta med lika stor säkerhet som att det är julafton den 24 december. Vad är det då jag talar om? Det jag syftar på är det faktum att Arsenal efter nästan varje landslagsuppehåll gör en plattmatch. Eller åtminstone en bra mycket sämre insats än vi - nuförtiden - är vana vid att se Arsenal prestera. Men nu tänker en del av er att det är ju likadant för alla lag med spelare i diverse landslag. Ja, så borde det ju faktiskt vara. Men så är det inte. Allt handlar om...ett förlorat momentum.
Vad är nu grunden till att jag gnäller över detta kanske du frågar dig nu. Ja, vad är det som får mig att gnälla över ett förlorat momentum? Det kan man fråga sig. Kanske är det för att ett momentum inte alltid kommer fram vid tö som det så fint heter. Kanske är jag bara gnällig.
I grund och botten handlar det om Arsenals nutida spelsätt. Vi har under de två-tre senaste säsongerna sett Arsenal gå från klarhet till klarhet när det gäller det offensiva spelet på plan. Det vi fått uppleva i många matcher är så vida avlägset från den fotboll många av oss är uppväxta med att se Arsenal prestera att man ibland nyper sig i armen för att vakna upp från denna hallucinatoriska dröm. För inte kan det vara på riktigt det vi upplever? Med största sannolikhet är det det.
Men det medför också vissa hinder på vägen som man måste övervinna. Och det har visat sig inte vara det lättaste. För varför skulle detta smärre fenomen annars inträffa gång efter annan.
Arsenals spelsätt har varit överlägset de flesta andra lag, förutom Real Madrid. Tror t o m att en del Manchester United-supportrar kan hålla med om det. (Till er kan jag lugnt säga att jag berömmer erat lag lite längre ner.) Detta flytande passningsspel som Arsenal presterat kräver kontinuerligt underhåll och finjustering. Precis som ett stränginstrument som man inte använt på ett tag och som man därmed behöver stämma pga att det blivit ostämt.
Det är detta som är den stora anledningen till att Arsenals spel mer ofta än sällan klickar efter ett landslagsuppehåll. Man förlorar sitt momentum. Har man då inte tillräckligt bra spelare för att kunna få med sig ett resultat ändå? Svaret är självfallet ja. Däremot motsvarar det inte Arsene Wengers fotbollsfilosofi.
Wenger, fotbollsprofessorn, proklamerar för en offensiv, attraktiv och flytande fotboll. Elaka tungor har sagt att Wenger sällan tränar försvarsspel på träningarna. Att detta inte är sant kan vi med all säkerhet fastställa här och nu. Det är nog helt enkelt bara som så att Wenger i huvudsak koncentrerar sig på det offensiva spelet.
Wenger förespråkar en totalfotboll. Och då inte bara på plan. Nej för Wengers fotbollsfilosofi sträcker sig även utanför planen. Det handlar om kosten. Att spelarna äter rätt och sköter sin fysik. Men även om den mentala biten. Fotboll sitter inte bara i benen. Väldigt mycket inom idrott idag handlar om det psykiska spelet. Idrottsutövarens kamp mot sitt eget huvud och tankarna som bosätter sig där. För Wenger är förberedelserna innan match enormt viktiga. Laget bor alltid på hotell innan match. Och då talar jag inte om bortamatcherna som självklart innebär att man bor på hotell. Laget tar alltid in på hotell dagen innan hemmamatch. Just för att Wenger inte vill att de yttre omständigheterna ska störa spelarnas fokusering inför en match.
Men akilleshälen i dessa förberedelser inför matcherna finns på träninsanläggningen. Inte vanligtvis. Bara när det varit landslagsuppehåll.
Wenger behöver ett visst antal dagar och träningspass för att hålla den offensiva maskinen - som stavas Arsenal - rullande. När spelarna varit iväg med sina respektive landslag så blir det grus i maskineriet och på plan ter det sig som att bränslet är på väg att ta slut. Vi har sett det vid alldeles för många tillfällen. Och det oroar. Vi minns matchen mot Everton borta då Arsenals förlustfria svit tog slut. Den spelades efter ett landslagsuppehåll. Vi har en allt annat än rolig 1-1 match borta mot Aston Villa förra säsongen. Efter landslagsuppehåll. Vi har matchen mot Portsmouth den här säsongen. En sjusärdeles dålig tillställning ur Arsenal-ögon sett. Efter landslagsuppehåll. En 2-2 match mot West Ham borta i inledningen av förra säsongen där man låg under med 2-0. Efter landslagsuppehåll. Jag kan fortsätta att rada upp exempel där dessa landslagsuppehåll orsakat mer skada än nytta på Arsenals spel. Det finns dock en parentes i det hela. Matchen i FA-cupen borta mot Manchester United. Där vann man med 2-0 och det efter ett landslagsuppehåll.
Det huvudsakliga problemet ligger i Wengers behov av att finjustera och trimma lagets snabba och flytande passningsspel. Och när spelarna efter landslagsspel droppar in en efter en under torsdagen, efter landskamp på onsdagskvällen, så hinner inte Wenger att träna ihop laget och få igång att flytande passningsspel till helgens omgång i ligan. Och det är det jag menar med ett förlorat momentum. Med träningspass kontinuerligt innan matcherna så kan Wenger bibehålla det fina passningsspelet och man kan hålla en konsekvent nivå på spelet i matcherna. Nu när spelarna kommer tillbaka under torsdagen så hinner de bara med ett träningspass på fredag förmiddag. Men utan denna kontinuitet så förlorar man momentum. Och det är det som sker när spelarna åker till all världens hörn för att bistå sina landslag.
Arsenal är i behov av en killer instinct. Förmågan att "döda" en match. Att gneta till sig ett resultat. Det är det Manchester United är så fenomenala på. Utan att spela bra har de förmågan att ändå få resultatet med sig. Och det är det som räknas. Resultatet. Visst föredrar jag att se Arsenal prestera en fantastisk fotboll. (Vi börjar bli bortskämda.) Men jag skulle hellre ta tre poäng så ofta som möjligt och en strålande match lite mer sällan. Smakar det så kostar det.
Vi har dock sett ett lite annorlunda Arsenal i inledningen av säsongen då det i många matcher inte stämt särskilt bra spelmässigt men där man ändå lyckats få med sig ett resultat ändå. Men...
Självklart vill jag se Arsenal fortsätta med det fina spel man framförallt visade upp under tvåtredjedelar av förra säsongen. Det är dock inte möjligt så länge landslagsfotbollen har sin plats här i världen. För så länge man har spelare som spelar landslagsfotboll kommer man gång efter annan att...förlora momentum.
One love, one club - Arsenal!
