Pengar är inte allt här i livet!
Matchrapport Arsenal-Chelsea 2-1
Ett underbart skönt resultat efter en jämn match där båda lagen hade varsin halvlek. Arsenal drog dock det längsta strået och stoppade de tre poängen i den pengalösa fickan.
Konstigt nog var det utan någon större nervositet man tog sig an dagen och fick flertalet timmar att sakta passera innan match. Varför inte nervös? Inte en aning. Har varit så så gott som ända sedan säsongsstarten. Har undertecknad gått och blivit religiös? I så fall är det den rödvita Arsenal-religionen man tillber. Eller så är det så enkelt att man fått en större tilltro till laget inför denna säsong. Orsaken till det stavas mångt och mycket K-O-L-O T-O-U-R-E. Men så ser också försvaret väldigt mycket lugnare ut med Jens Lehmann bakom sig än det gjorde med David Seaman. Visst kan detta vara en orsak till att man har en större tilltro till laget. Och att laget nu också ser ut att kunna gneta till sig ett resultat utan att spela på toppen av sin förmåga. För lagets kapacitet har jag aldrig tvivlat på. Däremot har man tidigare haft väldigt svårt i matcher där man spelat bra men inte lyckats få någon spets på anfallen. Nu har man lyckats få spets trots att man spelar dåligt. Det är det som på något sätt ger en hopp. Tilläggas bör att någon arrogant övertro på laget ej infunnit sig och aldrig kommer att infinna sig.
Frågor som ställts i media innan match var huruvida Roman Abramovitj biljard bygge nu skulle få bekänna färg och bevisa vad de går för. Efter den här matchen lär väl den nätta köpesumma som spenderats i sommar öka eftersom man nu kommer att köpa en ny målvakt. Skämtåsido. Jag rankar fortfarande Carlo Cudicini som en av ligans bästa målvakter trots dagens ödesdigra misstag. Vi som följer Arsenal har erfarenhet av målvaktstabbar och tveksamma ingripanden efter att Seaman stagnerade successivt de senaste säsongerna. Jag gillade dock inte Seaman mindre för det. Man ska stå bakom sina spelare när det blåser snålt.
Huruvida Abramovitj kommer stå i vägen för snålblåsten eller om det är han som likt stora stygga vargen kommer att vara den som blåser hårdast återstår att se. Men en sak är säker, har han inte större tålamod än så så är han i fel bransch.
Matchens första tio minuter böljade spelet fram och tillbaka. I den femte minuten fick Arsenal en frispark efter en hands på Chelseas högerback Glen Johnson strax utanför straffområdet. Frisparken fanns det inget tvivel om att det skulle vara. Edu och Thierry Henry ställde upp sig inför den stundande frisparken. Det var dock brasilianaren som blev den som fick lägga frisparken. Edu slog en låg frispark som tog på Ray Parlour som stod i Chelseas uppställda mur, men fick den att dra isär så att frisparken skulle kunna gå igenom. Bollen styrdes via Parlour och in mål nere vid Cudicinis vänstra stolpe.
One-nil to the Arsenal.
Säg den glädje som varar...
I den åttonde matchminuten slår Geremi en finfin djupledsboll som finner Hernan Crespo. Denne lurar Lauren genom att bromsa upp och gå in i banan samtidigt som Damien Duffs löpning i djupled gör att Arsenal-högerbacken tvingas ta beslutet att antingen gå på bollförande spelare eller täcka upp den spelare som tar djupledslöpningen. Lauren tar med facit på hand fel beslut. Crespo viker in i plan och utan någon försvarande spelare går på honom kan han få fritt skottläge och sätter bollen i ungefär samma maska som Robert Pires gjorde mot Liverpool. Ett vacker mål av Crespo men vid närmare titt på reprisen så funderar jag över om det var ett chansskott då Crespo ser ut att blunda när han drar iväg skottet. Medans Pires siktade och sköt mot Pool. Struntsamma då båda målen var otroligt vackra.
Att målet var snyggt hade jag aldrig sagt om Arsenal inte fått med sig alla tre poängen från den här matchen. Då hade jag tjatat om att Crespo var offside när passningen slogs. Men nu är det som det är med dagens assisterande domare. You win some, you lose some!
Nu tog Chelsea över matchen och hade några bra chanser att ta ledningen bl a genom ett låg skott av Frank Lampard någon meter utanför straffområdet. Men Lehmann gjorde ett säkert ingripande när han gick ner och greppade bollen vid sin högra stolpe. Annars var det inga större farligheter som skapades i Arsenals straffområde. Och var det någon som oroade så var det Damien Duff. Denne Duff som med sina dribblingar skapade oro Arsenals försvar redan när han spelade i Blackburn var ett ständigt orosmoment för Lauren på högerkanten. Men skapade ingen direkt målchans förutom när han slog en tunnel på Lauren vid straffområdslinjen på högerkanten men inspelet snett inåt bakåt bröts av Sol Campbell som glidtacklade bort bollen.
Pressen från Chelsea i första halvlek reddes ut av Arsenal och bollinnehavet skrevs till 50-50 innan pausvila.
Arsenal kom ut som ett aggresivare lag i andra halvlek och hade tveklöst bestämt sig för att visa var
skåpet skulle stå.
I 66:e minuten bytte så Arsene Wenger in Dennis Bergkamp och Kanu. Ut gick Parlour och Sylvain Wiltord. Wenger hade bestämt sig - de tre poängen skulle vara kvar på Highbury. Medan Claudio Ranieri bytte ut forwarden Adrian Mutu och in med mittfältaren Jesper Grönkjaer.
Arsenal tog över än mer och Pires hade två bra skott på mål. Gilberto och Bergkamp ett var men Cudicini var bra med på dessa chanser. Så även på Henrys närskott i den 72:a minuten. Men i den 75:e matchminuten belönades det offensiva spelet då Bergkamp slog en snabb frispark till Pires som drev framåt och slog en passning till Henry. Dock verkade Cudicini ha kontroll på bollen men på något underligt vis tappade han bollen mellan armarna och benen. henry som stormat fram genom straffområdet lyckades få bollen på benen och styrdes således in den i mål. Turligt, ja!
Men som någon vis man sagt, tur får man inte det förtjänar man.
Något större tryck på Arsenals mål lyckades Chelsea aldrig skapa under matchens sista kvart plus tre tilläggsminuter. Arsenal spelade smart och hade bud på fler mål bl a när Kanu nickade i stolpen.
Arsenal anförda av Henry spelade smart och höll bollen bra för att få tiden att gå. Irriterande när motståndarna gör det, men glädjande när laget man håller på gör detsamma.
Tre fantastiskt sköna poäng och tillbaka i serieledning efter det att Manchester United tog över den efter vinsten i den tidiga matchen mot Leeds. Men den varade inte längre än några timmar som tur var för Arsenal-hjärtan.
En skön dag fick ett gott slut.
Dagens fråga: Hur dum är Jimmy Floyd Hasselbaink?
Övriga avbytare: Graham Stack, Jeremie Aliadiere
Kommentarer efter matchen
Arsene Wengers kommentarer.
Claudio Ranieris kommentarer.
