Matchrapport Arsenal-Rotherham
Vår man på Highbury rapporterar från det spännande straffdramat i gårdagens ligacupmatch!
Kvällen inleddes med att övertyga mina amerikanska och franska studiekamrater att en kväll i norra London är bättre än att börja på en uppsats som man ändå inte ska vara inne med förrän imorgon eftermiddag. Strul med tunnelbanan, där vi för övrigt var tvungna att lyssna på "we hate Arsenal", gjorde att vi kunde sätta oss på East Upper bara sekunder innan avspark.
Arsenal inledde piggt, med fint och vårdat spel. Jag satt verkligen och myste när jag fick det jag anat från de senaste matcherna bekräftat -Kanu är hungrig igen! Kanu var grym de första 20-25 minuterna men föll sedan tillbaka lite grann. Han skapade dock många farliga chanser för laget under matchen och spelade aggressivt. Jag önskar bara att han kan spela bra hela matcher, vilket anfallspar han och Henry skulle vara!
Edu dominerade matchen och var lysande. Han njöt av det ökade ansvaret då han spelade på innermitten med Arsenals yngste spelare genom tiderna, nr 57 Cesc. Cesc som är ansedd som ett underbarn, var nästan lika bra som Edu. Det var väldigt imponerande att se en sådan ung och orutinerad spelare spela så vårdat och moget. Det här är verkligen en man för framtiden! Frågan är bara om han kan spela med "de stora grabbarna" på innermitten eftersom han är lite kort i rocken. Det var en ganska lugn match också, så det var svårt att få några indikationer på hur tuff han är (vid sexton års ålder). Han gjorde dock några fina brytningar.
Arsenal skapade ingen större press mot Rotherham-målet, fast de hade ett fint passningsspel. Istället kom de farligaste chanserna genom snabba spelvändningar. Vi gjorde 1-0 genom ett vackert mål av Aliadiere, som kunde sparka in den efter fint samarbete mellan Wiltord och Kanu i straffområdet.
Arsenals ej samspelta försvar hade ingen större dag på jobbet. Cygan skall nog låta håret växa ut lite så att bollen får lite bättre fäste när han ska nicka. Han missade nickduell efter nickduell och gjorde så att motståndarna fick 2-3 frilägen. Jag tror ändå på honom i Arsenal, bara han får speltid. Tavlaridis var rätt bra. Bra på huvudet och några fina brytningar. Högerbacken Hoyte gjorde inget större väsen av sig. Vänsterbacken Glichy var ganska intressant, som en sämre kopia av Ashley Cole ungefär.
Vänsteryttern Thomas gjorde inga bestående intryck på mig.
Wiltord hade några potentiellt farliga chanser, men valde istället att söka passningar. Han behöver ett mål!
Första halvlek slutar 1-0.
Direkt i andra halvlek spelar Kanu Aliadiere fri med målvakten, men han skjuter ett lågt skott tätt utanför målvaktens högra stolpe. Momentet efter samarbetar Kanu och Aliadiere återigen väldigt bra då Kanu hade en farlig chans i straffområdet.
Rotherham inledde andra halvlek mycket piggt, samtidigt som John Blund hade kastat sand i ögonen på alla våra försvare utom Hoyte.
Den unge Cesc blev utbytt och fick motta publikens uppskattning när han gick av planen. En man för framtiden gick ut, en annan kom in. Nr. 54, Quincy, som jag aldrig hade hört talas om kom in och var briljant! Han spelade högerytter och var väldigt rapp och energisk. Han verkar också ha samma gåva som Kanu som gör att de alltid kommer ut ur situationerna med bollen i kontroll. Quincy och Cesc är verkligen några jag kommer hålla ett öga på!
Alldeles i slutet av matchen kvitterade Rotherham och Clock End, där deras supportrar höll till, kokade. Ett inlägg nådde osannolikt nog en Rotherhamspelare och han kunde från när håll nicka in kvitteringen.
Som han säger när jag spelar hockey på Playstation: "This game's going to overtime!".
Två gånger femton minuter var det som gällde och om det fortfarande var oavgjort så skulle det bli straffar.
Arsenal ägde hela planen under övertiden. Aliadiere varnades för en filmning då domaren menade att han sökte efter en straff. Aliadiere lyckades lura mig i alla fall, om det är någon tröst för honom.
Efter tio minuter gör Cygan en suverän brytning och spelar en lång boll på Quincy som kommer fri med målvakten som rusar ut ur straffområdet och räddar Quincys skott med handen. Domaren behöver hjälp av assistenten med vad de flesta av de 27 451 i publiken såg. Upp kom det röda kortet till slut och vi vinkar adjö till deras målvakt.
Efter 20 minuter sköt Edu en farlig frispark i favoritläget. Målvakten räddade dock skottet i det bortre krysset.
Straffar följde.
Wiltord missade vår första. När ska han göra mål.!?
Stor dramatik följde. Efter de fem ordinarie straffarna följde sudden death. Totalt spelades elva straffomgångar. Målvakterna gjorde mål på varsin straff innan det återigen blev Wiltords tur. Denna gång satte han den säkert nere till vänster och avgjorde därigenom matchen.
Tre timmars fotboll, 10-9 till oss efter straffar, en första titt på några (förhoppningsvis) kommande stjärnor, en Kanu på spelhumör. Det låter väl inte som en illa spenderad tisdagkväll? Nästa veckas Champions League match skall också avnjutas på Highbury, mmm.
Matchrapporten skriven av:
Rickard Lyrenberg
Publicerad av:
