One down, two to go!
Matchrapport Arsenal-Dynamo Kiev 1-0 (0-0)
Det satt långt inne men Arsenal vann till slut sin måstematch och blåste liv i Champions League-säsongen.
Laguppställning:
Lehmann
Lauren, Touré, Campbell, Cole
Ljungberg, Parlour, Gilberto, Pires
Bergkamp. Henry
Avbytare: Stack, Cygan, Clichy, Aliadiere, Wiltord (69 Ljungberg), Kanu (76 Parlour), Edu (90 Bergkamp)
Gula kort
Arsenal: Gilberto, Touré
Dynamo Kiev: Leko
Domare Lucilio Cardoso Cortez Batista (Portugal)
Publiksiffra: 34 419
Det hade innan matchen och efter förra talats mycket om Arsenals oförmåga att lyckas i Champions League. Många kritiska röster har talat om misslyckande och fiasko, så inför denna match var pressen på laget större än någonsin. Skulle man inte lyckas i Champions League så är det enligt min mening inte hela världen. Det i mina ögon mest negativa är de uteblivna pengarna. Äran eller vad det nu är som driver en del supportrar till att ta fram negativa släggan har jag om än kanske en aning förståelse för, så är det en väldigt liten förståelse. Det finns ingen ära i att möta nya motståndare säsong efter säsong. Motståndare som man aldrig kommer att lyckas bygga upp någon rivalitet med. Det är det som gör ligaspelet så speciellt. Där har man under åren byggt upp en hatkärlek för motståndarlagen och dess spelare. En sådan känsla infinner sig inte i Champions League. Min inställning till Champions League tar ändock inte bort det underbara med kvällens sköna seger.
Det var också en premiärmålskytt för säsongen som fick avgöra med ett viljemål i den 88:e minuten då han efter förarbete av Sylvain Wiltord och Thierry Henry nickade in matchens enda mål. Dagens hjälte heter Ashley Cole.
Matchen startade i ett högt tempo med chanser åt båda håll direkt i inledningen. Kievs chanser kändes lite farligare då Arsenal återigen visade upp ett inte allt för tryggt försvarsspel. Det tog sig i och för sig allteftersom även om instabiliteten visade sig då och då. Men varför klaga - man höll ändå nollan.
Domaren var från och till ojämn och släppte spelförstörande fasthållningar och blåste en del billiga frisparkar när han missade sådant som var tydligare. Arsenal hade bud på några straffsparkar men de var väl inte solklara så det är lätt att förstå varför domaren inte blåste. Däremot borde kanske Kanu fått straff när han klart och tydligt blev fasthållen i en situation strax innan målet.
Matchen böljade fram och tillbaka i första halvlek och Arsenal hade vid ett tillfälle 10-2 i skott och 63% bollinnehav. Men man hade svårt att skapa någon riktigt farlig målchans då Kievs igelkottförsvar spärrade ut taggarna och vägrade bjuda på några försvarsmisstag.
Det såg ut som vanligt när Arsenal möter lag som försvarar sig med 8-9 man strax utanför straffområdet. På Highbury har vi sett det mot bl a Valencia, Ajax och Inter. Lag som försvarar sig väl och spelar på kontring. Arsenal brukar själva nyttja denna taktik men jag har svårt för att påstå att Arsenal spelar så här defensivt - ens på bortaplan. Det är frustrerande att se men förståeligt om man ser det ur motståndarsynvinkel. Arsenal försöker i alla fall spela offensivt. Men har så fruktansvärt svårt mot lag som backar hem.
I första halvlek drog Arsenal på sig sitt första gula kort i årets Champions League. Och det var den i Premier League hittills kortlöse Gilberto som fick se det gula kortet. Ovanligt.
Gilberto var strålande matchen igenom även om han tappade bollen vid ett par tillfällen så jobbade han oförtröttligt och satte press på motståndarna hela tiden. Han täckte upp när försvararna gick på offensiven och var även pigg på att själv attackera när tillfälle gavs.
0-0 stod sig halvleken ut.
I andra halvlek var Arsenal än offensivare vilket skapade vissa luckor på kanterna då Ashley Cole och Lauren ständigt var på utflykt. Det ser oroväckande ut en del stunder då man är väldigt sårbara när man tappar boll högt upp på offensiv del av planen. Och då yttermittfältarna Robert Pires och Fredrik Ljungberg ofta driver inåt i planen så blir det enorma luckor för de två mittbackarna att handskas med, även om Gilberto ofta assisterar dem.
Arsenal pressade på mer och mer vad det led. Men lyckades inte skapa den där riktigt solklara målchansen. Ofta tappade man ut bollen över kortlinjen eller så var passningarna/löpningarna inte synkroniserade med lagkamraterna. Om detta berodde på nervositet pga att matchen var så viktig kan jag inte svara på. Men det är frustrerande att beskåda detta. Okoncetrerat och stressat.
Arsene Wenger bytte ut Ljungberg som gjorde en klart godkänd insats och visade vilja och attityd. Först ställde jag mig frågande till varför han tog av Ljungberg som faktiskt har viljan att tackla mot Sylvain Wiltord istället för Dennis Bergkamp vars insats var lite sådär. Dock ska sägas att Bergkamp växte allteftersom matchen fortlöpte.
Wiltords inverkan på matchbilden var nästintill obefintlig. En kort stunde senare klev Ray Parlour av till förmån för Kanu. Äntligen. Parlour gjorde återigen en gedigen kämpainsats, men försvann mer och mer i andra halvlek.
Kanus inhopp den senaste tiden har visat sig vara positiva för matchbilden och man har lyckats flytta upp spelet då den långe nigerianen har förmågan att hålla bollen vilket skapar tid och yta åt medspelarna. Kanu från start?
Kiev försvarade sig på ett utomordentligt sätt, om än något frustrerande för oss Arsenal-supportrar. Henry försökte och försökte men lyckades inte undslippa den täta bevakningen från Fedorov.
Så i den 88:e minuten fick Wiltord bollen på den högra delen av offensiv planhalva och vände inåt - på sedvanligt Wiltord-manér - och slår ett inlägg mot Henry ungefär vid straffpunkten. Henry vinner en nickduell och skarvar bollen vidare. Där dyker Cole upp och kastar sig fram före målvakten och nickar in det så viktiga 1-0-målet. Lyckan bland spelarna och supportrarna gick inte att ta misste på. Hemma hos undertecknad väcktes flickvännen av en i lyckorus skrikandes och jublandes fanatisk Arsenal-supportande pojkvän. Sånt är livet.
Wenger gjorde ett defensivt byte när han efter målet tog ut Bergkamp och in kom Edu.
Arsenal lyckades hålla ledningen matchen ut och den var aldrig riktigt hotad efter Coles mål.
Efter slutsignal överöstes Cole av gratulerande lagkamrater och med rätta. Cole visade vilja genom hela matchen, även om det defensiva jobbet ibland blir lidande. Däremot så förtjänar en spelare i synnerhet massvis med beröm och det är Kolo Touré. Han överglänser Sol Campbell i match efter match och man kan inte annat än fundera på hur bra han kan bli. Dock inte sagt att Campbell gjort några särskilt dåliga matcher. Men Touré ger ett stabilare intryck trots sin unga ålder. Campbell ser stundtals stabbig ut. Är Touré en framtida Arsenal-kapten?
Några frågor ställde jag mig under matchen.
Varför har Arsenal så svårt att knäcka ett väldigt defensivt lag?
Varför försvarar sig Arsenal så släpphänt strax utanför mitten på straffområdet?
Varför tar inte offensiva spelare ett defensivt jobb när de förlorar boll?
Varför lyckas motståndarna så ofta slå låga krossbollar genom Arsenals straffområde precis framför mål och väldigt ofta bakom backlinjen?
Kommentarer efter matchen
0 kommentarer