Fru Fortuna-Tottenham 1-0
Ibland har man tur, ibland inte. Vi har kanske fyllt vår pott nu.
Lyckan ler just nu mot oss Arsenalsupporters. En sanslöst fruktlös press mot Kiev resulterar i sista stund mot Kiev, Cudicini gör sin enda? riktigt stora blunder mot just Arsenal och vi får ett segermål och nu står Carr för ett alldeles underbart självmål efter att han tvunget skulle slänga ut benet framför Ljungbergs skott. Det är små marginaler i fotboll.
Annars var det här matchen vi inte kunde förlora. Tottenham har inte lyckats vinna på Highbury sedan 1993 och inte överhuvudtaget sedan 1995. Det ska naturligtvis stå sig längre än så tänkte jag innan match. Att möta Tottenham som i och för sig sägs ha spottat upp sig spelmässigt på sistone ska ändå vara en formsak för ligaledarna. Fast det är det hetaste derbyt i London.
Tottenham får dock första målet efter en stor portion tur faller framför Darren Andertons fötter. Han blir så paff att benen hans spritter till och Lehmann är chanslös. Flipperbollen sätter igång Arsenal som börjar trycka på direkt. Vi trycker på så till den milda grad att några av grabbarna helt glömmer av hur man försvarar sig.
Tottenham får kontra och kunde i halvtid lett med hur många mål som helst om det inte var så att både Robbie Keane och Helder Postiga helt saknat självförtroende. Lauren måste idag fundera starkt över om han valde rätt karriär. Maken till usel defensiv insats får vi leta efter. Inte sedan Stepanovs dagar har man kännt sig så osäker inför en back. Lauren kan bättre och det får han bevisa snart annars går nog hans givna plats till någon av ungdomarna.
Lauren smörpassade fram till Postiga två gånger som kom helt fri med Lehmann. Båda gångerna tog Lehmann bollen innan det ens blivit någon farlighet av situationen. Postiga hade garanterat mardörmmar inatt.
0-1 i halvtid kändes hopplöst eftersom Arsenal tryckt på men ändå inte riktigt skapat de där farliga lägena som vi är vana vid. En dålig insats helt enkelt.
Andra halvlek började som den förra slutade. Lauren fortsatt usel och Arsenal tandlöst. Det var ingen större underhållning. Jag satt mest och retade upp mig dels på Postigas filmningar och Pires dito och även på Stephen Carrs dåliga humör som borde ha resulterat i minst ett gult kort. Taricco ska nog också vara glad efter att bara ha fått ett gult kort.
Kvitteringsmålet kom och Henry stod bakom det. Ray Parlour lade upp en lång boll för Henry att jobba på, han var precis i linje med försvararen när bollen slogs och fick en enorm yta att jobba på. Helt ensam med Kasey Keller sköt han ett ganska lamt skott som dock går ut på retur till Pires som enkelt lägger in 1-1 med vänsterfoten. Inte utan att man hoppade lite i soffan.
Nu då tänkte jag och fick se Arsenal fortsätta trycka på, de var inte nöjda med en pinne hemma mot ärkerivalerna. Tottenham visade sig fortfarande vara duktiga på att kontra och det fanns inte mycket tid att vila i försvaret. Kolo Touré var löjligt bra även i den här matchen och han växer mer och mer för varje dag som går. Tolv matcher utan förlust i ligan med Touré på plan. Det är nästan ofattbart.
Ljungbergs segermål har nu ältats överallt i världen och jag har inget mer att tillägga. Jag fattade inte att det var mål förrän siffran ändrades på tv-skärmen. En sådan tur har man inte så ofta. Okej att bollen ibland studsar på andra spelare och ändrar riktning men DEN bågen?!
Härligt för en Arsenalsupporter, men det kan inte ha varit lätt att vara Spursare igår. Först spelar Tottenham hyfsad fotboll där man ligger tätt på de rödvita, har ett genomtänkt spel ända upp i anfalssposition, krymper ytorna och får stopp på Henry. Sedan omkullkastas allting av en förbenad benstuds. Jag är ledsen för er skull.
Tre poäng till i matchen som man inte kan förlora. Ligaställningen är oförändrad, United gjorde som vi, vann med 2-1 på Anfield och Chelsea krossade Newcastle med 5-0. Det här kan bli en kamp in på målsnöret. Det är i alla fall trevligt med en kompis till. Det brukar annars bli så ensamt på toppen.
