The Beautiful Game
Matchrapport Inter-Arsenal 1-5 (1-1)
I ett pressat läge plockar Arsene Wenger fram alla kanonerna och avfyrar ett fyrverkeri i form av en 5-1 seger mot Inter på självaste San Siro. Gudarna måste vara tokiga...
Laguppställning:
Lehmann
Touré, Campbell, Cygan, Cole
Ljungberg, Parlour, Edu, Pires
Kanu, Henry
Avbytare: Stack, Keown, Hoyte, Clichy, Gilberto (Kanu 73), Aliadiere (Henry 89), Papadopulos
Gula kort
Arsenal: Cygan, Edu
Domare: Wolfgang Stark (Tyskland)
Publiksiffra: 44 884
Jag vet inte var man ska börja. Allt är en enda stor eufori. Efter att ha fått höra från media mfl att Arsenal inte har en chans och att misslyckandet är totalt så känns detta som en rejäl revansch på belackarna.
Tack Arsenal och framförallt Thierry Henry!
Med hes hals och en tår på väg utför min kind försöker jag nu få fram några ord för att beskriva matchen. Det känns dock meningslöst att skriva en "vanlig" matchrapport efter en sådan här föreställning. Detta var ingen vanlig match. Detta var något större. Efter Roma-matchen förra säsongen var man helt lyrisk. Och det, först och främst, över Henry som gjorde en gudomlig match då. Men så toppar han det med denna prestation. Sagolikt!
Henry gör två mål och spelar fram till två. I den första halvleken hade Henry relativt svårt att komma undan den täta bevakning Inters försvarsspelare hade på honom. Det var främst Javier Zanetti och Ivan Cordoba som bägge låg tätt på honom så fort han fick bollen. Då är det inte mycket att göra mot dessa två fenomenala försvarsspelare.
Men i den 25:e minuten fick Arsenal igång ett fin anfall med ett klapp-klapp-spel ala rysk hockey på 80-talet. Cole-Pires-Henry-Cole-Henry och mååååål! 0-1 till Arsenal.
Dock var glädjen relativt kortvarig då Inter ca åtta minuter senare kvitterade till 1-1 genom Christian Vieri. Ray Parlour och Edu missförstod varann på mittplan och Parlour missade bollen som iscensatte en snabb kontring där bollen hamnade hos Vieri i vänsterläge utanför Arsenals straffområde. Han drev inåt och sköt ett lågt skott. Men det ville sig inte bättre än att Sol Campbells täckning gjorde att bollen ändrade bollbana och blev till en lobb som Jens Lehmann bara lyckades tippa i ribban...och in. 1-1.
Arsenal såg dock ut att han kontroll på händelserna och höll ställningarna till halvtid.
Smånervös vankade man av och an i paus i väntan på andra halvlek. Hade innan match sagt att Arsenal skulle vinna. Vilket är ett ovanligt uttalande från undertecknad. Men det var känslan jag hade. Dock var det lite si och så med den känslan i halvtid.
Arsenal fick en lysande start på andra halvlek när Fredrik Ljungberg satte 1-2 i den 49:e minuten efter förarbete från Henry.
Henry fick nu snurr på försvararna i sin föredragna vänsterposition. Han rundade Marco Materazzi och passade in till Ljungberg som befann sig väldigt nära offsideläge, men ingen flagga från den assisterande domaren. Ljungberg höll sig kall och väntade ut Fransesco Toldo i målet och lättade in bollen bredvid honom. 1-2.
Arsenal lyckades nu bevaka sin ledning trots ihärdig Inter-press och några taktiska byten från nye tränaren Alberto Zaccheroni. Men ingenting rådde på Arsenals för aftonen koncentrerade defensiv och blixtsnabba omtällningar med Henry i spetsen. Pga Henrys snabbhet så är det vanskligt för lag att pressa på allt för mycket. Och det straffade sig.
I den 85:e minuten så sprintade Henry ifrån J.Zanetti men stannade när han kom till straffområdet och avvaktade kallt Zanettis nästa drag. Så kom rycket. In i straffområdet och ingen J.Zanetti i sikte. Henry får på ett hårt pressat skott med vänstern och bollen borrar in sig lågt i Toldos vänstra hörn. 1-3. Fantastico!
Många Inter-anhängare skulle säkert säga att Arsenal skulle slått ut bollen då Materazzi låg kvar i Arsenals straffområde efter att han försökt filma till sig en straffspark. Men det gjorde inte Arsenal och trean var ett faktum. Minns förresten en match förra säsongen (har jag för mig) där Inter inte slog ut bollen när en skadad motståndare låg ner. Och resultatet av det blev ett mål för Inter. What comes around goes around.
Redan tre minuter senare var det dags igen.
Henry, igen, kom nu på högerkanten och slog en låg krosspassning genom straffområdet. Ljungberg missade bollen. På den bortre delen av straffområdet kom Edu som helt fri kunde rulla in bollen i mål. 1-4. Magnifico!
Edu firade så euforiskt att han fick gult kort när han slet av sig tröjan.
Henry byttes ut och in kom unge Jeremie Aliadiere. Minuten senare var det dags igen.
Aliadiere stal bollen från en passiv Inter-spelare på högerkanten och avancerade snabbt in i straffområdet. Osjälviskt passade han Pires som en aning turligt fick med sig bollen i ett motlägg med en Inter-försvarare och kunde rulla in bollen i mål.
It's fucking amazing! (Ursäkta språket.)
Domaren la inte till något utan blåste av några sekunder över 90 minuter.
Egentligen är man helt mållös. Eller snarare är det så att man har för mycket som vill ut. Det ska bli extremt intressant att se media vända kappan efter vinden - som vanligt. Jag anser i och för sig fortfarande att Champions League inte är lika viktigt som ligan. Och ja t o m Fa-cupen. Men kan man låta bli att njuta en kväll som denna. Jag klagar definitivt inte om man tar sig vidare från gruppspel numero ett. Men jag blir heller inte sorgfylld om man inte skulle lyckas med det. För är det något man kan leva på en längre tid så är det prestationer som denna. Men det är en dag i morgon också och en ny match i helgen. Men i några dagar ska jag suga i mig segerns sötma och njuta av den gudomliga nektar som Arsenal producerade i afton.
5-1 mot Inter på San Siro i Italien. Vad säger Gazzettan nu?
En fullkomligt helgjuten laginsats. Pascal Cygan som kommit in i mittförsvaret nu när Kolo Toure ersatt Lauren som är skadad har gjort det med bravur. Mängder med kritiska röster har sjungit nidvisor om Cygan efter förra säsongen och så kliver han rakt in i laget och knäpper sina kritiker på näsan. Det var som sagt en laginsats där det inte finns mycket att klaga på då blod, svett och glädje över 90 minuter kämpade ner italiensk taktik, naivitet och högmod. Arsenal pulvriserade den italienska stoltheten till stoft som nu blåser bort längs Milanos gator och in i den nederlagstyngda natten. Detta var en seger inte bara för Arsenal utan också för fotbollen.
Vive la Arsenal!
Kommentarer efter matchen
Arsene Wenger säger att vi inte har kvalificerat oss än. Och det kan man ju inte annat än instämma i.
Thierry Henry säger att laget inte har visat sitt rätta ansikte i Champions League...tills ikväll.
Skulle kunna kommentera väldigt mycket mer från matchen men utrymmet är tyvärr begränsat.
