Halvsäsongsrapport Del 1
En titt på händelser och annat smått och gott i och runt Arsenal under första halvan av säsongen 03/04. Plus spelarbetyg.
Vieiras frånvaro
I matchen mot Newcastle den 26/9 började Vieiras skadeproblem, för att sedan förvärras i Champions League-matchen mot Dynamo Kiev (borta) när han gjorde comeback med 20 minuter kvar att spela. Och det man skulle kunnat förvänta sig bli en uppförsbacke för laget utan Vieira såg man inte direkt mycket av.
Faktum är att lagets resultat under den här perioden var över förväntan. Självklart fanns det en del att önska spelmässigt men det är resultaten som räknas.
De mittfältskonstellationer vi såg (från start) under Vieiras frånvaro var Gilberto/Parlour, Gilberto/Edu, Parlour/Edu och t o m Edu/Pires. När Vieira sedan gjorde comeback så var det på majestätiskt vis genom 5-1 i Carling Cup mot Wolves. (Arsenals laguppställning bestod till majoritet av reserv- och ungdomsspelare.)
Att Vieira varit instrumental för Arsenals spel har vi vetat en längre tid, men nu vet vi även att det fungerar utan honom. Dock är han en viktig kugge till ett bättre spelande Arsenal.
Kolo Toure
Toure har varit säsongens stora wow-upplevelse. Sällan har jag skådat en sådan entusiasm och glädje. Det är en fröjd att beskåda Toure. Början av säsongen inledde han som mittbackskollega till Sol Campbell. Och man funderade över vad Wenger höll på med. Det visade sig att han höll ett ess i rockärmen och Toure t o m överglänste "klippan" Campbell i vissa matcher.
När sedan avstängningar och dylikt trädde i kraft efter kriget på Old Trafford så fick Toure ta klivet ut på högerbacksplatsen och som han gjort det. Det som många befarade skulle bli kännbart för laget, med alla avstängningar, blev snarare bara ett tätare försvar.
Toures räder på högerkanten är ljuvliga att beskåda och ett ansikte som uttrycker en sådan stolthet, glädje och tacksamhet över att spela i Arsenal kan man inte annat än älska. Toure är Arsenal-supportrarnas framtida gunstling - om han inte redan är det.
Wiltord
Sylvain Wiltord har blivit den nye "Kanu", Arsenal-supportrarnas nya irritationsobjekt. Även när det går bra så får Wiltord mängder med kritik. Är det rättfärdigat? Både ja och nej. Faktiskt mest nej skulle jag vilja påstå. Vi börjar med ja.
Där supportrarna har rätt i sin klagosång är de facto att när Wiltord inte gör mål så tillför han inte särskilt mycket till spelet. Visst jobbar han hårt och springer en hel del under matcherna - mer än vissa andra av supportrarnas kelgrisar. Men tillför det något? Nej inte särskilt. Är det för att Wiltord och Henry inte fungerar ihop som forwardspar? Kan så vara då ingen av dem egentligen är en straffområdesspelare. Båda två har en tendens att driva ut på kanterna vilket lämnar ett tomrum i mitten. De matcher Wiltord gör mål är när han går direkt på mål. Här har alltså supportrarna rätt.
Men jag skulle ändå påstå att klagokören till viss del har fel. Kanske inte fel i sak men de gör fel som så hårt attackerar en spelare med allehanda smädelser.
Har Wiltord vanärat sitt kontrakt? Nej! Har han inte rätten att vänta tills kontraktstiden gått ut för att sedan byta klubb som bosman? Ja! Hur mycket det än smärtar att se en spelare lämna utan ersättning till klubben så har inte spelaren gjort något fel. Det är förståeligt att en spelare i Wiltords ålder ser över sitt framtida leverne och tackar nej till ett tvåårskontrakt i en önskan om att skriva på för tre år i stället. Wiltord har inte väldans många år kvar som fotbollsspelare och kan man då klandra honom när han vill säkra inför framtiden?
Mycket av det som har legat Wiltord i fatet är den prislapp som han anlände med. 13 miljoner pund är ett rekordköp för Arsenal och det är ett ganska tungt bagage att bära med sig när man springer ut på fotbollsplanen för att blidka äregiriga supportrar. Transfermarknaden var vid den tiden upphaussad och klubbar fick betala överpriser för spelare. Vi kan fastställa att Wiltord inte var värd den summan, men det ansåg tydligen hans dåvarande klubb Bordeaux efter att han gjort kvitteringsmålet i EM-finalen 2000 mot Italen.
Har Wiltord varit helt misslyckad? I antalet mål kanske man skulle kunna säga det. Wiltord har däremot gjort ett flertal viktiga mål. Och det ofta på "fel" position, för yttermittfältare är inte Wiltords naturliga position. Vi har det avgörande 1-0 målet på Old Trafford som betydde att man tog hem ligan 01/02. Plus målet borta mot Everton samma säsong. Det målet inledde den magnifika slutspurten som avslutades på OT. Samma säsong gjorde Wiltord ett viktigt mål borta mot Carlisle i FA-cupen. Inget mål där och vi hade kunnat säga bye bye till "dubbeln" som krönte den säsongen.
Jag kommer heller inte att glömma hattricket mot Chelsea i FA-cupen säsongen innan.
Detta är bara ett fåtal av de stunder vi kunnat avnjuta den allt som oftast sprallige Wiltord. Något har dock förändrats och det finns ingen gjädje kvar hos Wiltord, i alla fall inte utåt. Kanske har han tröttnat på fansens gliringar. Vem hade inte gjort det? Och är det då inte ganska förståeligt att gjädjen är borta och att Wiltord själv vill bort. Ja, med den behandlingen som han fått utstå så hade jag inte heller velat stanna.
Should he stay or should he go?
Champions League
Efter tre matcher i säsongens Champions League-spel så slog både media och supportrar på stora fiasko-trumman och det skrevs rubriker i tidningarna om misslyckande och dylikt. Allting var ett enda stort elände, enligt många. Det man dock lärt sig efter halva sin livstid som Arsenal-supporter är att man aldrig ska säga aldrig när det gäller den här klubben. Och så inte heller den här gången.
Efter att Ashley Cole gjort 1-0 i slutskedet av matchen mot Dynamo Kiev var det många som beklagade sig över att det skulle skita sig i den svåra bortamatchen mot Inter. Matchen med stort M vi nu alla kommer att minnas som en av säsongens höjdpunkter. Henry hade show och vi fick se en makalös och lika oväntad avslutning som matchbild när man vann med ofattbara 5-1 - på San Siro.
Arsenal reste sig som fågel fenix ur askan och kvar var en hemmamatch mot Lokomotiv Moskva. Fortfarande sjöng olyckskorparna, men förgäves. Arsenal hade gjort en fantastisk vändning efter att ha varit fullkomligt uträknade av allehanda tidningar där kunniga journalister gång på gång tippade att Arsenal inte skulle gå vidare. De kanske nu lärt sig att man sällan, kanske t o m aldrig, har facit på hand när det återstår tre matcher.
Arsenal lottades mot spanska Celta Vigo och samma journalister tippar en enkel resa mot kvartsfinal. Jag tippar inte alls, det är bäst så.
Halvsäsongsrapporten fortsätter med Del 2.
Halvsäsongsrapport: Spelarbetyg.
