Falkens Funderingar: 6 Juni(natt) : Om "the babyface assassin"
Jag minns när jag såg honom för första gången.
Det var som en blixt från en klar himmel. Jag fick en ångest. Ett vemod. En rädsla. Jag skämdes. Jag tittade på min sambo i soffan bredvid mig. Hon läste en bok. Barnen hade gått och lagt sig. Framför mig spelades en match upp. Jag var fullständigt färdig. Fullständigt matt. Jag var mållös. Killen var ju så jävla mycket Gunners att det gick ju inte. Det växte små kanoner på hans armar. Hans fötter växte rakt upp i en Gunnerströja. Fy faan, detta var en känsla som hette duga. Andrej Arshavin klev rakt in i hjärtat på mig. Pang. Rakt jävla in och skrev i Andrej Arshavin på kyrilliska på högra förmaken. Om man sade "They were born into this world to play hockey" om bröderna Sedin, så skrek Putin "he was born into this word to play for Arsenal" om babyface assassin. Jag var skakig. Jag funderade på guds bud om att inte ha begär till någon annan än sin käresta och jag skämdes som en liten pudel, som precis lagt in en stöt på en igelkott.
När Ansdrej Arshavin sedan skrev på för Gunners något år senare så var jag fullständigt övertygad om att detta kommer att bli en av Gunners absolut bästa spelare genom tiderna.
När han nu lämnar Gunners, så tycker jag nog det. Ändå.
I alla fall känslomässigt. Han känns lite Charlie Nicholas för mig. Champagne-Charlie var ingen stor Gunners-ikon, men vilken glädje han gav mig och alla människor runt omkring. Andrej Arshavins tid i Gunners är väldigt växlande. Själv tycker jag att han är fantastiskt undervärderad och felbedömd. Jo, jag vet..man kan inte bedöma honom bara på fyra mål mot Liverpool. Inte alls. men jag tycker att Wenger spelade honom helt fel. Tyvärr. Jag dyrkar min fransos. Jag har planscher på honom, jag har en duschtvål med hans bild, men Arshavin...? Nä, där hamnade han fel.
Ryska landslaget- EM 2012? Ryska landslaget 2008? Vem blixtrar- vem är kung? Arshavin. Var spelar han? Ja, inte fan begravs han på en vänsterkant. Killen spelar rakt bakom forwards och med ackuratess. Ligger bakom allt som rör sig framåt och med en blick och översyn som endast en lågt flygande helikopter kan ha. Hans magnifikt låga tyngdpunkt, snabba fötter, galanta spring in i straffområdet, blicken på bollen & kompisarna och avsluten..detta var magi. Hur han fullständigt massakrerade Sverige 2008 är fotbollshistoria. Hans spelstil med snabbhet, spelförståelse, offensiva framtoning och avslut- det var Gunners rakt itenom. Jag såg "Bobby" återfödas med ryska superfemmans kraft och genialitet och när han väl fick en del speltid i Gunners, så njöt jag till fullo. Det hände saker, det gjordes mål. Ofta magiska sådana. Likt Davor Suker. Han gjorde bara snygga mål. Oväntade. Värdig en människa med lysande teknik.
Å så kom Anfield.
Hans 4-3-mål är för mig ett av de vackraste Gunnersmålen jag någonsin sett. Topp fem. Absolut. 300 meters löpning i högsta hastighet och pang--upp i krysset. När jag nu skriver om det, så får jag fortfarande gåshud. Vilket jäävla mål. Så hans hyschande efter målet. Nytt, banebrytande.
Han försvann dock i vimlet i Gunners. Han hamnade på en vänsterkant och hans defensiva kvaliteter blottlades. Inte så jäkla enkelt för en spelare som endast haft offensiva kvaliteter i Zenit St Petersburg att plötsligt inse att han måstevara på egen planhalva och försvara gång efter annan. Inget för "the babyface assassin", han skall ha en offensiv framtoning och endast så. Killen föll ned i ett hål av kritik och tog sig inte ur. I cupmatchen mot Reading i höstas fick han en härlig chans och var bäst på plan, men Wenger gav honom inte många fler chanser.
För mig är Arshavin en hjälte. Kommer alltid att vara. Den glädje som jag upplevde när ryssen skrev på för Gunners har jag inte upplevt sedan dess. Det var den förste spelare efter Henry som jag faktiskt funderade på att sätta på min tröja. Nu blev det "Jeffers" ändå, men Arshavin kom god tvåa. Jag vet att det finns en massa fans som tycker att det är skönt att fanskapet försvann. Jag tycker det är synd och skam att han inte fick mer tid centralt bakom forwards, där han egentligen passar bäst. Andrej Arshavin lämnar klubben som hjälte och ikon, men med viss svans mellan benen. Det hade kunnat bli så bra; det hade kunnat materaliseras och bli ikonartat, men blev en mindre parentes.
Dock, inte för mig. Jag kommer att sakna ryssen. Faktiskt....
