Chelsea-Arsenal 1-2
Nytt försök, samma resultat. Vilka är egentligen störst i London?
Efter den sköna segern i FA-cupen förra helgen mot Chelsea spekulerades det hej vilt om dagens match. Vilka Arsenalspelare var egentligen friska? Hur skulle Chelsea reagera på förlusten? Chelseafolket var givetvis övertygade om att FA-cupen borta är en sak, men att förlora hemma i ligan var otänkbart. Hur skulle det ens gå till? Chelseaspelarna skulle vara taggade till tänderna lovade John Terry, Terry som precis som Sol drog sig ur veckans landskamp. Gissa vem av dem två som fick mest skit för det?
Vad gäller Arsenals skador så var Ashley Cole definitivt borta efter sin ryggskada. Parlour är också borta, i gengäld fick vi tillbaka Ljungberg på bänken. Därmed blev det en ganska väntad laguppställning med Lehmann i mål. En backlinje bestående av Lauren, Sol, Kolo, Clichy.
På mitten tog Gilberto ännu en gång hand om högermittfältet medan Vieira och den allt mer imponerande Edu spelade innermitt. Pires som vanligt till vänster med Bergkamp och Henry på topp. Henry drog sig också ur veckans landskamp men någon fara för start idag var det aldrig. Söndagens hjälte Reyes därmed på bänken. Ett logiskt val av Wenger då Reyes med all säkerhet är tänkt att starta mot Celta Vigo på tisdag. Bergkamp reser inte med ner till Spanien.
Arsenal tog hand om bollen efter avspark men en nonchalant bollmottagning av Vieira och ett par Chelseapassningar senare så trycker Gudjohnsen in 1-0 till Chelsea. 27 sekunder spelade och snacka om kalldusch. Kunde John Terry verkligen få rätt vad gäller Chelseas tändning.
Vad gäller målet så är det helt och hållet Vieiras fel. Det håller inte att tappa bollen så mot ett lag av Chelseas kaliber, då blir man obönhörligen straffad. Ingen är dock mer medveten om det än Vieira själv och han fick också sin revansch.
Efter målet försökte Arsenal återfå fotfästet och pressade Chelsea högt och vann mer och mer boll. Henry slog en volley tätt utanför och det verkade som om vi kom in i matchen mer och mer.
I den 15:e minuten visar sen Dennis Bergkamp vilken fullkomligt makalös passningsspelare han är. Arsenal vinner bollen högt upp i plan och flera spelare är på språng. Vieira löper sig fri i mitten men Dennis håller i bollen och precis när det känns som om Chelseaförsvaret ska hinna fram och ta bollen av Bergkamp så slår han en högeryttersida som friställer Vieira totalt. Vieira rullar behärskat in bollen till vänster om reservkeepern Sullivan. 1-1 och matchen var vidöppen igen.
Bara 6 minuter senare kommer det som visar sig vara segermålet. Edu vinner en hörna efter volleyskott som tar på Lampard. Henry slår hörnan och Sullivan kommer ut helt fel och missbedömer bollen som flyger över honom. Bollen studsar på Gudjohnsen fram till Edu som slår in den i öppet mål. 2-1 och stort jubel framför tv:n!
Chelsea lät sig dock inte nedslås. Terry hade ett bra läge att utjämna men han hans skott blev för tamt och enkelt för Lehmann. Eidur Gudjohnsen visade sen att det faktiskt inte bara är Arsenalspelare som filmar i fotbollsvärlden när han kastade sig i straffområdet och försökte få det att se ut som en fällning av Kolo. All heder åt domare Mike Riley som gav Eidur ett gult kort för den förseelsen. Första halvlekens sista målchans föll också till Chelsea men skottet blockerades mycket uppoffrande av Gilberto.
Första halvlek kändes som en fortsättning på söndagens match. Bra passningsspel, tuffa tacklingar och högt tempo. Att matchen skulle sluta 2-1 till oss kändes inte särskilt troligt.
Andra halvlek blev dock en uppvisning i hur man neutraliserar sina motståndare. Arsenal visade upp en stabil defensiv över hela plan och även om Chelsea hade bollen mycket i andra halvlek så skapade de inga större farligheter. Chelseas chanser blev inte heller bättre av att Gudjohnsen drog på sig ett andra gula kort efter en mycket klumpig och onödig kapning av Clichy. I det läget kändes det som att Arsenal definitivt skulle ta hem alla tre poäng. Även om Chelsea skapade en hel del hörnor och frisparkslägen så skapar de inga målchanser i andra halvlek. De bästa lägena faller istället till Gilberto som dock får se sina skott räddas av Neil Sullivan.
Matchen slutar 2-1 och även om Arsenal inte visar upp samma bländanden spel som vi vet att de kan prestera så är ändå den här matchen ett oerhört styrkebesked. Vi kan kontrollera en match utan att falla tillbaka och släppa till målchanser. Beröm ges till hela backlinjen som stod upp bra och täckte upp för varandra när någon blev överspelad. Gilberto Silva gör sin klart bästa match på den ovana positionen. Edu gör mig mer och mer övertygad om vem som ska spela med Vieira. Henry gör en med sina egna mått mätt en ganska medioker match. Bergkamp gör sin andra stormatch i rad mot Chelsea och det är faktiskt en fröjd att se honom spela när han är i form.
Efter Manchester Uniteds oväntade poängtapp mot Leeds har vi nu en ledning i toppen på sju poäng. Vissa försöker hävda att vi avgjort ligan redan nu. Med 12 matcher kvar av ligan så är det rent skitsnack. Det var sånt snack som gjorde att vi slappnade av förra säsongen. Med den erfarenheten i ryggsäcken så är jag säker på att ingen inom Arsenal ens tänker på ligaguldet redan nu. Inte ens med en 7 poängsledning och två matcher kvar att spela känner jag mig säker...
I Chelsealägret har Ranieri redan gett upp hoppet om ligaguld men det är spel för gallerierna tror jag. Inom laget är man nog lika fokuserade som tidigare på att vara med i toppen. Tycker dock att man målade in sig ett hörn som snackade upp de här två matcherna mot oss så mycket. Kan inte kännas bra att förlora båda efter allt snack.
Så allt skryt om att Chelsea nu minsann skulle gå om Arsenal den här säsongen slutade med rondsiffrorna 2-1, 2-1, 2-1. Vinnare: Arsenal, teknisk överlägsenhet.
