It ain't over 'til the fat lady sings!
Sliten klyscha men ack så användbar när många redan nu tillskrivit Arsenal ligatiteln.
Arsenal rusar med stormsteg mot en fantastisk säsong. Detta har också media börjat uppmärksamma. Vilket har lett till att vissa tidningar redan delat ut bucklan. Nu har även bookmakers börjat betala ut pengar till dem som tippade Arsenal som ligavinnare. Den skrockfulle tar sig för pannan och kippar efter andan. För den som är nervklen betyder det i värsta fall en hjärtinfarkt.
Samma bookmaker gjorde likadant förra säsongen och vi vet ju alla hur det slutade. Så den som är skrockfull mår nog inte så bra för tillfället. Men ska man måla fan på väggen för det? Kanske inte. Däremot är det de facto alldeles för tidigt att tillskriva sig som ligavinnare. Och det känns ganska naivt av media att göra det redan nu.
För den enda och största sanningen är: Vi har inte vunnit något än.
Därför har det varit skönt att man den senaste veckan kunnat läsa intervjuer med spelarna där de påskinar att än är inget vunnet.
För hur mycket en del ändå anser att Arsenal kommer att vinna ligan så är det fortfarande 11 omgångar kvar och 33 poäng att spela om.
Arsenal har ett gyllene utgångsläge när man nu leder med 9 poäng före Manchester United och Chelsea. Det ska man inte sticka under stolen med. Men, men, men...
Allt kan ännu hända och mycket kan gå snett. Att laget har ett bra självförtroende syns på plan, men det kan också bli dess fall. Därför att för mycket självförtroende kan också innebära att en falsk säkerhet infinner sig.
Om det drabbar laget kan säsongen sluta precis som den förra. Det är dock inte mycket som pekar på det scenariot.
Att laget är laddat och revanschsuget syns ganska tydligt under match. Spelarna har sett mycket mer koncentrerade ut den här säsongen än under det förra. När laget gör mål så är det ett kollektivt firande genom att alla spelarna samlas i en klunga för att celebrera inte enbart målskytten utan hela kollektivet. Och i veckan uttalade sig Robert Pires om just detta och sade att Sol Campbell låg bakom den idéen. Campbell upprepar också ordet "together" när alla står i klungan.
Ett tydligt tecken på lagets samhörighet och att det är ett kollektiv som gemensamt arbetar mot samma mål.
Ett lysande exempel på gruppdynamik och vikten av att få alla att medvetet, eller omedvetet, sträva mot samma mål. Grundkurs nummer ett i idrottspsykologi när det gäller lagidrott.
Som supporter känns det underbart att se hur alla får känna sig delaktiga när man gör mål. Men som supporter är det också viktigt att man inte förirrar sig när det har gått så bra som det gjort den här säsongen. Det är inte bara för spelarna det är viktigt att ha fötterna på jorden. Vi får inte glömma den tid då Arsenal var synonymnt med tråkigt spel och matcher som slutade 1-0 eller 0-0. Det gäller att komma ihåg sådant.
Tacksam är ett ledord för hur man som Arsenal-supporter bör förhålla sig till klubben i allmänhet och Arsene Wenger i synnerhet. För om vi inte kan vara tacksamma för det klubben åstadkommit utan bara vara otacksamma när det går dåligt - har vi då gjort oss "förtjänta" av det som laget presterat?
Det är inte meningen att låta gnällig utan ska bara vara en påminnelse ifall någon glömmer bort sig i all positivism som har flödat och fortfarande flödar.
För det är risk att det kommer att blåsa snålt om eller när minsta lilla motgång visar sitt fula ansikte. Media har som vi vet en förmåga att vända kappan efter vinden och negativa rubriker säljer lösnummer. Om det inte är svenska idrottsliga framgångar vill säga.
Och det är just det - media förbryllar. Superlativen haglar och det känns ovant att sitta och läsa allt beröm från folk som tidigare vid första bästa motgång inte var sena att kasta skit.
Visst inledde laget säsongens Champions League-spel på värsta tänkbara sätt och det blev vi varse om av alla journalister och fotbollsexperter. Vad de glömde att nämna i all kritik var att samma människor tidigare dömt ut Arsenal och sagt att med den tunna trupp skulle man inte ha någon större chans att hävda sig mot Man Utd och Chelsea.
Arsenal är det lag som använt minst antal spelare den här säsongen, tätt följt av Man Utd.
"Bry er aldrig om vad kritikerna säger...
Kom ihåg att en staty aldrig rests för att ära en kritiker." - Jean Sibelius
När Arsenal nu kvalificerat sig till kvartsfinal i Champions League så har de helt plötsligt lyfts fram som en av favoriterna till titeln.
Det anser jag personligen är mest nonsens. Visst har man chansen att vinna, det är det mycket enklare att göra om man gått vidare än om man åkt ur. Men någon favorit tycker jag inte att man är. Ser helst också att man prioriterar ligan före Champions League. Jag har hävdat detta förut men mest mötts av kritiska röster då Champions League uppenbarligen betyder så mycket för en del.
Det må vara att man måste vinna titlar i europaspelet för att kallas storlag. Men för mig har det ingen betydelse. Jag är lika stolt över klubben oavsett hur det går ute i Europa. Spelmässigt är vi ett av de bästa lag som någonsin beträtt en gräsmatta och det betyder mer för mig än en titel. Att sedan diverse experter och annat folk inte anser detta må vara hänt. Det Arsenal som Wenger skapat förtjänar att hamna i historieböckerna oavsett om man vinner Champions League eller inte.
I mina ögon är det ligan, ligan och återigen ligan som måste prioriteras. Så fort man släpper fokus på den kommer de jagande lagen att hugga som en framavlad hybrid av kobra och pitbull.
Det gäller att behålla fokus på den uppgift man har framför sig för stunden. Och det är ett uttjatat och klyschigt uttryck men enda sättet att göra det är att - ta en match i taget. Vilket också några av spelarna betonat i intervjuer den senaste tiden.
Om Wenger lyckas bibehålla fokus hos spelarna och deras tro på sig själva och kollektivet så går vi en ljus framtid tillmötes. Inte minst om några år när den nya stadion är tänkt att vara klar.
Jag tänker dock inte ta ut något i förskott och kommer att fortsätta vara den försiktighetsgeneral jag fått epitet som. Ännu är inget vunnet. Och med de minnen man har bakom sig av förlorade säsonger så får man återigen ta en sliten klyscha i sin mun för - det är inte över innan den feta damen sjungit!
