Blackburn-Arsenal 0-2
I en match med ganska lågt underhållningssvärde besegrade Arsenal gamla skräckmotståndaren Blackburn med 2-0. En dag på jobbet kanske man skulle kunna säga.
Blackburn är en motståndare vi haft väldigt svårt för de senaste åren. De vann båda matcherna mot oss och i höstens match gjorde de en riktigt bra insats och vi fick kämpa stenhårt för att ta en seger i den matchen. Många Arsenal-supportrar ansåg ändå att dagens seger skulle komma som ett brev på posten. Jag är dock alltid lite nervös inför matcherna mot Rovers. Min oro skulle dock visa sig vara helt onödig.
Arsene Wenger hade valt att göra två ändringar i startelvan jämfört med matchen mot Celta Vigo i onsdags. Bergkamp fick vila sina bröstsmärtor som målvakten Cavallero orsakade i onsdags. Dessutom fick Ljungberg lite välbehövlig vila. Ljungbergs frånvaro ska alltså vara av rent taktiska skäl då man tyckte att han behövde vila en match. Gilberto Silva tog Ljungbergs plats och Reyes vikarierade för Bergkamp. Annars helt ordinarie.
Rovers tog inte helt oväntat tag i matchen direkt. De är ju mycket medvetna om de positiva insatser de gjort mot Arsenal de senaste åren och kände sig inte på något sätt slagna på förhand. Ett par hörnor hann de med att skapa innan Arsenal tog hand om bollen på allvar. Förutom ett giftigt skott av Andy Cole som Lehmann räddade säkert minuterna före pausvilan så var det Arsenal för hela slanten. Vi spelade inte lika vackert och vägvinnande som vi vet att vi kan men dominansen var ändå kraftig. Arsenal höll i bollen och kontrollerade Blackburn totalt. Mål lyckades vi dock inte göra i första halvlek, inga godkända i alla fall.
Ett par bra lägen skapades i första halvlek. Pires kom igenom men valde att söka en passning istället för att skjuta själv. Henry sköt ett rappt skott som Friedel räddade. Sen kom matchen stora snackis. När Friedel skulle göra en utspark så stack in Henry in sin fot mellan Friedels hand och fot medan bollen var i luften. Han tog den utan att ens nudda Friedel och rullade bollen i mål. Domaren blåste dock av innan Henry ens rullat bollen i mål och man fattade direkt att målet inte skulle räknas. Viss förvirring kring reglerna uppstod i TV-soffan innan definitivt besked kom. Det är inte tillåtet att göra som Henry gjorde och det måste nog erkännas att det är en av fotbollens vettigare regler. Skaderisken är enorm i en sådan situation både för målvakten och den som försöker sno bollen.
0-0 i halvtid och spelarna var inte nöjda med spelet, det syntes.
Andra halvlek såg ungefär ut som första, Arsenal ägde bollen med andra ord. I den 56:e minuten kom så det förlösande målet. Henry blev omkullknuffad av en sen Craig Short och Arsenal fick frispark. Med ett underbart fint skott satte Henry frisparken otagbart för Friedel. Roversfansen var givetvis övertygade om att Shorts tackling var ok och att Souness nu skulle skylla förlusten på domaren var lika säkert som amen i kyrkan. Hörde ingen i Roverslägret som gnällde på domaren när Gallagher tryckte in segermålet mot Newcastle med handen.
Efter målet försökte Rovers att skapa tryck mot Arsenalmålet men kommer egentligen aldrig nära att göra mål. Något halvfarligt inlägg och ett par långskott var allt man orkade med. Istället avgör Arsenal matchen helt i den 87:e när Pires trycker in en stolpretur från Gilberto Silvas skott. 2-0 och tre säkra poäng i hamn.
Precis som många andra påpekat så var det här en liknande match som bortamatchen mot Rovers förra året. Skillnaden är att då förlorade vi med 2-0 och började tappa fart i ligaspurten, nu vinner vi med 2-0 istället och behåller nio poängsledningen.
Att vi ska spela ut varje lag vi möter såväl borta som hemma är en utopi. Det vi gör mot Rovers visar på en annan styrka, förmågan att kontrollera en match och vinna trots att spelet klickar. Alla lag kan vinna matcher när spelet fungerar perfekt. Det är förmågan att vinna på ren styrka, mental såväl som fysisk, som är ett mått på hur långt ett lag kan gå. United har haft den förmågan länge medan vi inte hade den i slutspurten förra säsongen men nu verkar ha skaffat den.
Det som inte fungerade igår var framförallt speeden. Det var väldigt få offensiva löpningar. Alternativen för bollhållaren var få och det gör att spelet ser långsamt ut. Vi gav dock inte bort några onödiga målchanser till motståndarlaget på hela matchen och då är det mycket svårt att förlora. Trötthet är säkert en faktor just nu och en veckas vila fram till Bolton-matchen kommer att göra gott.
Vi får aldrig bli så bortskämda så att en seger i ligan på bortaplan mot en gammal skräckmotståndare möts med en axelryckning.
