Inför Chelsea-Arsenal
Dags för första mötet med Chelsea i Champions League.
Nu börjar det. Den tuffa biten. De två veckorna som kommer avgöra utgången på den här säsongen. Arsenal har spelat strålande den här säsongen och har skaffat sig ett utomordentligt utgångsläge i både liga och cupspel. Än är dock inget vunnet och ska det bli några titlar så måste Arsenal prestera på toppen av sin förmåga i en rad matcher framöver. Först ut är alltså Chelsea i Champions Leagues kvartsfinal.
Om lottningen mot just Chelsea är väl det mesta skrivet vid det här laget. Alla lag som kommit så här långt i turneringen är skickliga fotbollslag och värdiga motståndare. Det finns egentligen inget som heter lätt lottning så här långt in i en turnering. Det positiva med att dra Chelsea är att vi för en gångs skull kan använda en utvilad och formtoppad Bergkamp. En Bergkamp som för en gångs skull kan åka tillsammans med sina lagkamrater till en bortamatch i det europeiska cupspelet.
Det sägs också att det ska vara en fördel att börja på bortaplan när det är sådana här dubbelmöten. Det kanske kan stämma för lag som är duktiga på att spela på resultat som de italienska lagen är mästare på. För Arsenals del kan det nog kvitta då vi aldrig varit ett taktiskt skickligt lag. Inte under Wengers ledning i alla fall. Dock är vi bra på att göra mål även på bortaplan och det är ju en egenskap som är hyfsat bra att ha när målen på bortplan räknas dubbelt.
Arsenal kommer heltaggade till Stamford Bridge. Wenger intygar att fokus ligger helt på den här matchen och att ingen hänsyn kommer att tas till kommande matcher. Vi kommer alltså inte att spara på krutet imorgon bara för att vi har tuffa matcher som väntar. En mycket klok taktik måste jag säga då ett bra resultat på bortaplan kan ge en lugnare hemmamatch. Wengers uttalande pekar alltså på starkast möjliga lag. Några skador som stör har vi egentligen inte heller. Bara Wiltord och Parlour är borta och de hade knappast varit aktuella för spel.
Jag tror därför på följande startelva:
Lehmann
Lauren, Kolo, Sol, Cole
Ljungberg, Vieira, Edu, Pires
Bergkamp, Henry
Egentligen är det ett lag som tar ut sig självt just nu. Frågetecknet har väl varit om Ljungberg är tillräckligt kry för att spela och det tror jag definitivt att han är. Han fick med största sannolikhet vila mot Bolton med Chelseamatchen i åtanke. På mitten fortsätter Edu att spela med Vieira. Edus matcher mot just Chelsea tidigare i vinter var av högsta kvalitet och det var nog där han spelade in sig i laget på allvar. På topp är jag tämligen säker på att Bergkamp spelar från start. Bergkamp är lika bra nu, om inte bättre, än dubbelsäsongen 01/02. Det är en fröjd att se honom spela när han är i sådan form som han är nu. Jag tror att Bergkamps närvaro på plan kan vara en avgörande faktor.
Var Chelsea befinner sig formmässigt just nu är inte jag rätt person att avgöra. Det var ett tag sedan jag såg Chelsea faktiskt. Rapporterna talar om att de vinner men utan att imponera men när vann ett av våra motståndarlag övertygande senast? Ingenting imponerar på en Arsenalsupporter så de rapporterna tar jag med en nypa salt. Klart är att varken Cudicini eller Neil Sullivan står och det betyder att Ambrosio står. Det behöver inte beryda något negativt då varken Cudicini eller Sullivan imponerade mot oss.
Samtliga som tycker något om matchen imorgon har pekat ut Damien Duff som en nyckelspelare i Chelsea och jag får väl inte vara sämre då: Duff är Chelseas nyckelspelare mot oss. Så där!
Det viktiga är inte hur Chelsea spelar utan hur vårt eget spel fungerar.
Jag kommer absolut inte att tippa hur det går för det känns verkligen som att det kan gå precis hur som helst. Huvudsaken är att vi får med oss ett eller två mål från bortaplan så att vi skaffar oss ett bra utgångsläge till hemmamötet.
