Lagbanner

Klipp från en Gooners dagbok - Flockdjur

En Gooners tankar, en typisk torsdag i mars 2004.

"Vintern håller på att ge efter", tänker jag och tittar ut genom vardagsrumsfönstret och ser gröna öar av gräs titta fram likt små smaragder genom den millimeter-tjocka gnistrande vita snön.

"Zoegas Mezzo smakar extra bra denna mars-morgon då vi har överlevt ännu en Champions League omgång obesegrade. Fylligt, kraftfullt och i perfekt balans. Precis som Arsenal."

"Nytt jobb. Deklarationspapper. Fick tillbaka pengar från Göran. (jippie). Alltsammans dock världsliga ting som bleknar i jämförelse med vad mitt underbara, älskade Arsenal kan ställa till med i år."

"Trippel", viskar någon bakom mig. Ingen där, bara mitt undermedvetna som vågar sticka ut hakan och hoppas.
"Tar gärna kvarskatt om det är priset för en trippel. Men inte kan väl Arsenal...? Eller?"

Jag släpper den vackra bilden av en vinter i upplösning och den minst lika vackra tanken på en trippel och återvänder till datorn för att skriva ner lite tankar i en ny krönika. Går förbi lill-grabben som sitter i sin nya gå-stol.
"Han har inte riktigt listat ut hur man tar sig fram med den än, men emellanåt sprätter han till med benen och åker iväg. Inte riktigt Henry-fart än, men det kommer. Ett steg i taget."

Jag lämnar plats för en tanke som har surrat i mitt undermevetna under en längre tid. En tanke som på senare tid så sakteliga har irrat sig fram till min medvetna tankevärld med högre och högre intensitet:
"Vad är det som gör att människor försvarar sitt favoritlag med sådan passion?"

Anledningarna till varför man väljer ett lag i första läget är så många att det skulle behövas en alldeles egen krönika bara för att reda ut det.

"Jag valde Arsenal för att...

- farsan gillar Manchester United"
- farsan gillar Arsenal"
- jag gillade kanonen i loggan"
- jag gillade de röd-vita tröjorna"
- jag såg dem spela på Highbury när jag var 9 år"
- de vann ligan 2002"

Listan kan göras hur lång som helst. Hur många kan med handen på hjärtat säga den exakta anledningen till varför man valde Arsenal att bli ens lag? Inte många, det kan jag lova.

Visst är det laget Arsenal vi älskar?
För om sanningen ska fram så älskar vi ju Arsenal, oavsett vem som står i mål, vem vår manager är, eller vem som leder den interna skytteligan.

Vi älskade Arsenal BW.
Vi älskade Arsenal före Tony Adams.
Vissa av oss älskade Arsenal före George Graham.
Några älskade Arsenal t o m innan jag var född.

Ser man på det ur det perspektivet så är vår kärlek till Henry, Pires, Wenger, Ljungberg och grabbarna sekundärt. Det primära för var och en är kärleken till Arsenal, eller hur? Det spelar mindre roll vem som spelar.

Med den tanken reser jag mig upp ur skrivbordsstolen och tar ett varv ut i köket för att fylla på kaffet.

"Men jag har fortfarande frågeställningen om hur man kan bli så fanatiskt lojal till ett lag i England när man bor i Sverige. Jag får ingen rätsida på det här", tänker jag och stänger av kaffet.
"Brändes vid igen..."

"Är verkligen denna fanatism kring ett lag så komplicerat?"

Jag har redan konstaterat att det är laget Arsenal vi älskar. Den biten av frågeställningen är avklarad. Det råder inga tvivel om att en riktig hard-core supporter stöttar sitt lag oavsett vem som spelar.
"Har aldrig tänkt på det tidigare, men så måste det vara..."

Människor är av naturen flockdjur, om det råder inget tvivel. Det ser man tydligt i vårt driv att träffa människor, att vi vill dela med oss av erfarenheter och upplevelser med andra.

Att jag skriver mina Gooners dagbok-krönikor är ett levande bevis på mina egna flockdjursinstinkter, Om jag hade varit en ensamvarg till naturen så hade jag inte känt en drivkraft av att vilja dela med mig till andra människor.

Ok, det råder inga tvivel. Vi är flockdjur, punkt slut.
Den förklarar varför man försvarar sin familj, sin stad, eller sitt land mot inkräktande rivaliserande flockar, exempelvis norrmän, för att ta ett exempel.
Vår svenska rivalitet med norrmän och finnar är helt och hållet knutet till flockdjursinstinkter. Norrmän är från en annan flock. Finnar också.

Men är flockdjursteorin användbar för att förklara varför vi älskar Arsenal? De är ju inte ens från Sverige, det har inget med Borås att göra, det har inget med min familj att göra. Många fans vet ju inte ens varför de valde Arsenal till att börja med.

"Jag får som sagt ingen rätsida på det här...det saknar all logik. Man kan inte härleda det till någon vetenskapligt sund teori vad jag kan se."

Men ändå finns den där. Flockdjursinstinkten.

"Ok, då kan jag konstatera att jag försvarar Arsenal helt enkelt för att jag anser klubben vara en del av min flock. Anledningen till varför min hjärna tolkat min kärlek till ett fotbollslag i England med flockbeteende låter jag vara osagt och lämnar det till någon som vet något om ämnet. För mig räcker det att konstatera att detta måste vara anledningen."

Låter inte klokt, men kan det vara på något annat sätt? Jag kan inte komma upp med en bättre förklaring.

Detta måste ju också vara anledningen till att en riktig supporter inte accepterar människor med delade sympatier. Någon som säger sig älska både Arsenal och Real Madrid kan inte betraktas som en fullvärdig medlem av flocken och förpassas därmed till byns utkant fastknuten till en skampåle.

"Man kan väl inte tillhöra två flockar?"

Av samma anledning gillar vi inte medgångssupportar, de är inte äkta flockmedlemmar. De stinker av förräderi och kommer att vända flocken ryggen vid första motgång. Förrädare.

En supporter som byter lag byter ju flock. Han blir norrman. Eller finländare.
Hursomhelst så är han inte en av oss längre, alltså gillar vi inte honom längre. Han är nu fienden.

Som vanligt i slutet av min dagbok så sammanfattar jag mina tankar med en inre dialog:

"Låter detta rimligt?"

"Inte speciellt, det här är nog den flummigaste krönika i Gooners dagbok hittills."

"Gör det nåt?"

"Egentligen inte, meningen med mina dagboks-krönikor är ju inte att lösa alla världens problem, jag skriver ju bara av mina tankar. Om de råkar vara extra flummiga och intetsägande en gång så gör det ju ingenting."

"Så vad kom jag fram till?"

"Inte mycket. Vi är flockdjur. Arsenal är en del av min flock. Min familj. Jag försvarar och älskar den därefter."

Nu ska jag sätta på en kanna kaffe till.

Detta är den fjärde delen i serien om en Gooners dagbok. Nedan återfinns övriga delar.

En Gooners dagbok - Del 1.
En Gooners dagbok - Del 2.
En Gooners dagbok - Asatro och Piresposters.

Erkki Alvenmod 2004-03-25 23:45:00

Fler artiklar om Arsenal

Kanonpanelen om säsongsinledningen