Oh my god the season's over! You bastards!
Det ÄR kört, fullkomligt kört! Allt är förlorat och det finns nu ingen återvändo från Hin Håles sälla jaktmarker.
Ja, det är lika bra att se sig besegrad, sträcka upp händerna i luften och ge upp. För det finns ju inte längre något att tro på. Inget hopp. Ingen framtid. Inget liv i rymden. Nja, det sista kanske i och för sig inte är riktigt sant. Att det finns liv i rymden måste vi ju trots allt tro på.
Men varför tro på något annat? Varför tro på Arsenal? De har ju svikit oss supportrar än en gång. Vilka nedrans fähundar. Att de bara vågar.
Jaha, och hur känns det nu efter att du läst det jag skrivit ovan? Visst är det precis som jag skriver? Inte? Om du inte anser det så är du ännu inte utom räckhåll för räddning. Om du anser att ovannämnda stämmer så ska jag i denna krönika försöka ingjuta en gnutta hopp i ditt Arsenal-liv.
De senaste dagarna har varit tålamods prövande för alla Arsenal-supportar. Och de nervklena har beställt enkel biljett till psyket.
Gårdagens uttåg ur Champions League tog säkerligen knäcken på många och idag är ingen bra dag för dem. Lördagens förlust var illa nog, men det här...ja det var det som fick bägaren att välta och livet att rämna.
Att missa semifinalplatsen i Champions League var som att bli skottskadad i benet, men att bli utslaget av miljardsatsande Chelsea var som att bli avrättad a la Al Pacino i slutscenen i Scarface. Inte trevligt alls.
Kan vi tävla mot alla dessa miljoners miljarder? Nej, egentligen inte. Har vi gjort det? Ja i allra högsta grad. Det står 3-1 i matcher och en oavgjord på fem möten den här säsongen. Chelseas "spending spree"(köplusta) i somras var av skrattretande mått och det kändes löjligt när de försökte hålla nere sina chanser inför säsongen och att de hävdade att det var de som var underdogs inför gårdagens match. Skrattretande, sa Bill. Miljarder, sa Bull.
Jag tänkte ta upp några saker i den här krönikan. Och det är drömmar, stolthet och tidningarnas skriverier. Tänker börja med det sistnämnda.
Tidningarnas skriverier=Rappakalja
Säkerligen är det inte många som missat det som skrivits efter helgens match. Att Man Utd-fansen var ultranöjda med det, framförallt, Peter Wennman skrev var väl ingen skräll. Däremot var det stor humor när de fick veta att han håller på Man City.
Då blev det annat ljud i skällan, inte minst när nämnde Wennman skrev elakt om David Beckham och dennes troliga otrohetsaffär. Som för övrigt om ni frågar mig är rent skvaller och har inte i en sporttidning att göra. Även om det handlar om världens kändaste fotbollsspelare. So what om han varit otrogen. Jag struntar i det. Förresten är det faktiskt så att även om en människa tidigare bjudit in till öppet hus i sitt liv ändå måste få bestämma när dörren ska vara stängd. Privatlivet måste inte vara försedd med svängdörr även om Wennman anser det.
Det som gjorde Utds-fans så uppriktigt glada var det faktum att fröken Wennman ansåg att Arsenals säsong nu är så gott som över. Därav titeln på krönikan.
Wennman påstår att man inte får klaga på ett tufft spelprogram. Och anser att man om man är framgångsrik med sitt spel får skylla sig själv och inte ska gnälla. Fastän vi vet att det är FA som agerat genomkorkat och pusslat ihop ett spelschema med match på fredag och nästa match på söndag.
Sedan ska jag inte gå in närmare på Wennmans påhopp på Arsene Wenger efter dennes utspel om Roy Keanes och Paul Scholes "over the top-tacklingar". Vi vet redan att deras beteende var genomkorkat.
Däremot är det av nämnde kvällstidningsjournalist enbart fånigt att skriva att Arsenal gapat efter mycket och är på väg att missta - flera stycken. Det är ingen som påstått att Arsenal ska vinna det och det. Ingen har hävdat att det redan stått Arsenal ingraverat på tre stycken troféer.
Jo, förresten; tidningarna har gjort det. För är det några som byggt upp förväntningar och krav så är det tidningarna. Det är de som börjat prata om tripplar och annat sattyg. Självklart har Wenger mål med sitt Arsenal och att han tror på sina spelare är ju en självklarhet. Han måste ju tro att man kan vinna annars vore hans jobb ganska meningslöst. Men pratet och förväntningarna är det tidningarna som står för.
Wenger jagas fortfarande för det påstådda uttalandet om att gå obesegrad förra säsongen. Den ankan var det media som stod för. Men ingen verkar ha förstått det. Wenger svarade på frågan om vad som skulle kunna toppa den då gångna säsongens makalösa svit med matcher utan förlust på bortaplan och allehanda satta rekord. Wenger svarade med glimten i ögat att det vore i så fall att gå obesegrade nästföljande säsong, 02-03. Han påstod aldrig att man skulle göra det.
Det journalisterna skrev var på gränsen till en lögn. Och nu påstår alltså en mängd av de som påstod att Wenger sagt ovannämnda att Arsenals säsong är körd. Är den det? Är den ett misslyckande?
Fortsättning på krönikan.
